Halmstad-Helsingborg 3-2

HIF anno 2004: Ett bottenlag? Man kan börja undra...

Egentligen ska man inte skriva någon matchrapport när man är besviken, men vad bryr jag mig om det.

HIF gjorde en okay första halvlek, man var det minst dåliga laget och Mattias Lindström gjorde påpassligt två mål. HBK fick in en reducering i slutsekunderna (Marcus Rosenberg), och genast började man se scenariot framför sig. Det är nämligen så, att HIF anno 2004 är ett riktigt medgångslag, man kan inte alls spela i motgång.

Och mycket riktigt. I andra halvlek var det mest ett lag på plan, nämligen hemmalaget HBK. Man kvitterade fullt logiskt (Sharbel Touma) och fick sedan en härlig straff (mål av Tommy Jönsson) till skänks av domaren. Ridå, HIF. 2-0 blev 2-3 och laget är ännu så länge fast förankrade i bottenstriden.

Givetvis gör motståndarna mål på alla sina skott på mål, alltid roligt att se.

Kan inte hantera motgång
Det är solklart att HIF-spelarna inte riktigt kan hantera motgångar. Man blir ängsliga och det ser ut som det knyter sig spelmässigt. Ingenting fungerar, rörelsen blir lika med noll och initiativen blir... ja, minst sagt tafatta. Det pinsamma är att man känner det på sig, man ser det hända i förväg. Vi som åskådare är nämligen inte mycket annorlunda än spelarna, vi känner också hur matchen glider oss ur händerna, vi känner hur initiativet försvinner och vi känner paniken komma krypande. Vi VET vad som kommer att hända, och vi blir inte överraskade när så sker, heller.

Men vi är inte fotbollsspelare till yrket så vi slipper åtminstone att stå till svars för det.

Vad händer egentligen?
Det krävs ett snille för att räkna ut vad som händer med spelet så fort HIF sätts under press. Det är nästan som en teaterpjäs som spelas upp. Vi snackar tragedi, förstås.

HIF säckar ihop, motståndarna tillåts se bra ut. För faktum är att HBK hade inte behövt tillåtas se bra ut i andra halvlek, det hade HIF kunnat sätta stopp för.

Och då menar jag inte genom att dra på sig varningar och visa vart skåpet ska stå, för varningar är sannerligen något som HIF-spelarna drar på sig i parti och minut. Jag vet inte hur många varningar man har nu, men det är svagt av spelarna. Man kan gnälla hur mycket man vill på domarna, men det är inte bra att redan ha två avstängda spelare (Resende, Wahlstedt) och minst två andra som ligger på gränsen redan nu.

Noterat:
- Sharbel Touma är kanske en bra fotbollsspelare, men att spotta motståndare i ansiktet, det är bara för dåligt. Nu ska väl sägas att Dinei själv inte är guds bästa barn, så det är inte helt otippat att något gruff föregick. Men det kameran fångade var inte snyggt.

- HBK:s straff var patetiskt billig, men den kändes ändå ganska logisk på något sätt.

- Swärdh har jäkligt mycket att tänka på inför nästa match mot ett Elfsborg som knappast ger sig utan kamp. Efter matchen verkade han närmast chockad. Men det är klart, vad ska man säga efter att man tappar två måls ledning?

Och ja, förlåt. Jag låter som en gnällgubbe. Men grabbarna ger ju inte en chansen att vara något annat?

0 kommentarer