Krönika: I morgon rullas persiennerna upp. Transferfönstret öppnas.
Föreningen har förutom köpen av Christoffer Andersson och Isaac Chansa legat lågt utåt. Mörkar Fredin övergångar?
Det är ett uttjatat krav, men ett väldigt befogat krav. Nya spelare på svaga positioner. Men kan man köpa sig ur en kris?
Backlinjen har åkt berg-och-dalbana i prestationerna. Det var längesedan som hela backlinjen höll en jämn och bra nivå. Det är ofta någon i backlinjen som inte drar sitt strå till stacken och som skapar obalans i försvaret. När jag tillsammans med övriga HIF-trogna kliade oss i huvudet inne på forumet för att luska ut realistiska mittbackar, var antalet backar vi kom på lätträknade. Noll för att vara exakt. Det var allt från Fredrik Risp till andra försvarsklippor som förblir våta drömmar. När ex-IFK:aren Risp höll till i Genclerbirligi tillsammans med en viss Christian Järdler, blev han utvald till den bästa spelaren enligt fansen. Med en flytt till topplaget Trabzonspor och en årslön på 14 miljoner kronor, förblir detta en önskespelare. Det är en kille med pondus och en riktig vinnarskalle. När man slår upp tidningarna i dag och ser att Elfsborg gått in i kampen med Rosenborg om Per Nilsson, tänker man: "just det, hur kunde jag glömma honom?!". Jag undrar det fortfarande. Fast det är av mindre betydelse då han inte heller lär bli Helsingborgare. Men det finns en och annan försvarsklippa i Europa. Jag har en egen favorit i Mikael Dorsin, dessvärre ytterback.
Jag försvarar inte Fredin, men kanske finns det en annan sida av HIF:s tveksamma värvningar
Jag vill inte lägga mig i ledningens business för mycket. Men det ska sägas att Fredin och Bosse Nilsson hamnat i blåsväder för uteblivna kvalitetsköp. Det har ryktats om en spricka mellan Baxter och Nilsson där de båda inte drar jämnt i vad som är ett bra nyförvärv. Ze Roný, utlånad till Örgryte, var ingen som Baxter var särskilt intresserad av. Vad hände? HIF köpte honom. Efter HIF:s finfina höst och med en ledig plats bredvid självaste Henrik "Henke" Larsson kanske många kvalitetsspelare borde vara intresserade. Kanske. Förmodligen inte. Det är garanterat flera faktorer som samverkar i denna stressframkallade laguppställning som underpresterar vecka ut och vecka in. Man ska inte glömma att HIF flera gånger försökt få René Makondeles signatur, men där Gefle ändrat pris hela tiden. Andreas Johansson har förknippats med "di röe" och Martin Ericsson var ett annat namn. Paulinho är inte heller att förglömma, så visst har HIF försökt få tag på "stora" namn.
Men tiden går och de stora namnen har inte klistrats upp över ett skåp i Olympias omklädningsrum och säsongen närmar sig med stormsteg. Då blir det risk för DVD-spelare, "talanger" och en back som satt på bänken i Milan för ett gäng år sedan. Jag har varit en av de som risat mest, men det är dags för mig att tänka om. Razak visar vinnarvilja och även om han inte fått jättemycket uträttat så är han vårt lags bästa målgörare. Beloufas misslyckade hemåtnick mot TFF som gav de en fribiljett in i matchen, visst. Vi kan komma ihåg vissa negativa detaljer eller se helheten. Det är otacksamt för nyförvärven att komma hit och att folk (däribland jag) lägger skulden på de. Man kanske blir besviken när man ser att Razak Omotoyossi inte är Luton Shelton, att Samir Beloufa inte är Andreas Granqvist eller att Fredrik Olsson är snabb men absolut inte vän med bollen. Ger man det fem minuter till sjunker det snart in att spelare som höll så fin nivå i fjol, Erik Wahlstedt, Andreas Jakobsson, Fredrik Björck, Olivier Karekezi och ytterligare någon inte alls kommit in i samma flyt och spelglädjen har inte infunnit sig. Tittade på DVD-sammandraget av allsvenskan 2004 och dagens HIF är obehagligt likt dåtidens AIK. En mördande press som hela tiden gör sig påmind, ingen arbetsro. Men i allt detta mörker finns ett ljus. Det ljuset som spelarna verkar ta förgivet. Supportrarna i allmänhet, Södra stå i synnerhet. Jag själv håller till i de centrala delarna av Östra läktaren, men i Trelleborg var det ett fantastiskt stöd som HIF-fansen bidrog med. Helt ärligt glömde jag bort att vi inte var på Olympia. Bara HIF:are hördes och hade det varit för tre-fyra år sedan hade det buats, hotats, svurits - eller varit knäpptyst. Dagens HIF-publik håller allt som oftast högre klass än laget och trots att HIF:arna inte giter göra vågen efter en seger (verkar vara en naturlig sak när de övriga lagen vinner sina matcher), surnar inte fansen till utan fortsätter kämpa för det de älskar. HIF. Föreningen. Klubbmärket. Historiken. Inte enskilda individer. Helheten.
Och för att återgå till laget är nyförvärv att vänta när det efterlängtade transferfönstret i morgon slås upp på vid gavel. En ny mittback? En ny innermittfältare? En anfallare som kan få ut mer av Henke när hans kunskap och skicklighet hittills gått till spillo? Frågorna är många. Förhoppningsvis har Fredin och Co något på gång. Negativt är i så fall att det inte kom på försäsongen.
