Det blir aldrig som man tänkt sig
Stoffe, Atiba the Hun Vs. Skoog the Bun, Morrissey, Bengt Madsen, svenska cupen och ElDineiBa har i alla fall den här artikeln gemensamt.
Det blir aldrig som man tänkt sig. Del 1: Stoffe
Vid slutet av året brukar det summeras än det ena och än det andra. Frågan är om vi inte redan nu kan utse vinnaren i kategorin "årets dummaste kommentar"? Vår käre gamle vän, Christoffer Andersson, kunde inte dölja besvikelsen när han insåg att han inte fick plats i Lars-Tommys EM-trupp. Ni kommer väl ihåg storyn? Stoffe ville ge sig ut på spännande äventyr och bli utlandsproffs för att öka sina chanser att spela till sig den där högerplatsen i landslagets backlinje. Detta kunde man tydligen inte göra i HIF trots att den enda konkurrenten på positionen (Mikael Gustafsson) skulle prova sina vingar i den hårda danska proffsligan. Facit blev exit Stoffe och Gus, samt enter Erik Wahlstedt. Hur det sen gick vet vi ju alla vid det här laget. Wahlstedt fick platsen i EM-truppen, varvid Stoffe yttrade följande:
"Det känns som om jag har varit med och dukat till festen, men då den börjar får jag stå i köket och diska."
Öhhh... Ursäkta! Jag får nog sluta med kröken för jag har totalt missat alla dom där landslagsmatcherna där Stoffe dominerat matchbilden... Hade snubben haft ett enda uns självkritik hade han insett att det enda han bidragit med är att slemma igen duscharna med hårbollar.
Det blir aldrig som man tänkt sig. Del 2: ElDineiBa
Va fan hände? Hur kunde det gå så fel? I början av året förutspådde jag att konstellationen Eldin, Dinei och Atiba skulle regera mittens rike. Det gick väl så där, va? Först så har vi Eldin - killen som fått stadens apotekare att vädra morgonluft för första gången sen Bakkeruds avresa - som har varit skadad större delen av säsongen och inte kunnat göra sig själv rättvisa. Sen så har vi Dinei som har... Öhhh... Ja, vad hände med honom föresten? Helt overkligt! Snubben kom hit under förra hösten. Spelar 5-6 matcher tillsammans med Eldin på mitten och visar upp en kombination av bra teknik och lite lagom "Vinnie Jones-attityd". När våren kom fanns tyvärr bara attityden kvar. Nu finns inte ens den, men däremot en teleräkning på 50 lakan. Den sista "video-juggen/sms-brassen" är uppenbarligen inte född. Till sist så har vi då Atiba. Atiba är än så länge ett mysterium. Från briljant i Öster, till uttagen i världslaget i senaste U-VM och nu medelmåttig i HIF. Jag fattar ingenting! Visst har han stundtals visat att där finns klass, men precis som övriga laget har det varit alldeles för sällan. Ett genombrott mot MFF om vi får be! Jag vill se krigaren Atiba the Hun kämpa ner Skoog the Bun! Nåväl... Man kan ju snabbt konstatera att konstellationen ElDineiBa dog en tidig död. Tja, fick den ens se dagens ljus? Spelade dom 3 på mitten tillsammans en enda sekund?
Det blir aldrig som man tänkt sig. Del 3: Svenska cupen
Efter att ha haft en uttalad "vi satsar stenhårt på cupen"-attityd så går HIF ut och gör säsongens sämsta match (och då är ändå konkurrensen i avdelningen plattmatcher á la HIF anno 2004 mördande). Det allmänna omdömet hos tillresta fans var "Herregud! Det här var fan det sämsta jag har sett! Jag har ALDRIG sett HIF spela sämre". Hur fan kan 11 killar gå ut på planen med en sån loserattityd när cupen såg ut att bli HIFs enda chans till europaspel? Bedrövligt!!! Loserattityden har härjat i föreningen som ett efterhängset förkylningsvirus i ett par år nu. Det började med att vi inte kunde vända ett underläge till vinst. Smittan har nu nått en ny kulmen och resulterat i att vi nu inte ens kan behålla en ledning till vinst (ÖIS-matchen undantagen).
Följande lilla historia sjöng föresten en liten fågel i mitt öra idag: När laget gick av planet i Stockholm önskade flygvärdinnan spelarna och Peter Swärdh "lycka till" i matchen mot Djurgården. "Tack! Det kan vi behöva" blev svaret från Peter. Detta kan man kanske ignorera och bara se som ett vänligt svar på ett vänligt bemötande. Fast man kan också se det som ett ytterligare bevis på resignation. Lite självsäkerhet á la Cantonas "Luck has nothing to do with it" hade ju inte skadat...
Vissa saker blir i alla fall som man tänkt sig!
I alla bedrövelser är det tryggt att veta att vissa saker i alla fall blir som man tänkt sig. Morrisseys senaste platta "You are the quarry" är just så jävla bra som man kunde förvänta sig! Det är faktiskt fullt möjligt att låten "I´m not sorry" är en av dom bästa sångerna som någonsin gjorts. Köp, ladda ner, bränn av eller whatever! Ibland kan det vara skönt att finna ro hos en fotbollshatande Morrissey, när ens lag spelar skit. Såg föresten att Morrissey kommer både till Hultsfreds- och Roskildefestivalen. Det var väl självaste fan! Inte trodde jag att man skulle behöva ge sig ut bland dynga och pillerknaprande 14isar för att få uppleva Gud.
* * * * *
Det känns i alla fall "tryggt" att vi inte är den enda klubben i Allsvenskan som har stämpeln kris på oss! Vi är i "gott" sällskap. Allsvenskan 2004 har blivit Krissvenskan. HIF suger, AIK suger, MFF suger, Djurgården suger. Listan på floppar (lag som presterat sämre än väntat) kan göras lång. Tänk scenariot att det är AIK och HIF som åker ut till hösten! Undrar vad det hade gett för odds hos Expekt i våras? Overkligt... Tur att det är 18 omgångar kvar.
* * * * *
Ser i dagens Kvällsposten att MFFs ordförande Bengt Madsen håller liv i devisen "lev som jag lär, inte som jag gör"! Ena sekunden berömmer han sig själv genom att konstatera att MFF minsann fixar sina problem internt: "Vi behöver inte käbbla i tidningarna om de interna problemen". I nästa sekund dissar han Prahls uttalande om att MFF inte har några stjärnor (förutom P. Andersson): "Jag tycker att det är utomordentligt tveksamt att i så hårda ordalag lämna ut spelarna". Internt var ordet...
Fast man kan ju också se det hela som min gode vän Peter gjorde: "Ja men för fan! Kan det bli mer internt för MFF än att tala ut i MFF-posten???" Hmmm... Good point.
