Krönika: HIF-kultur, en lång väg att vandra
Stuart Baxter är märkbart oroad över vad som sker i föreningen och visionen om en HIF-kultur känns samtidigt allt mer avlägsen.
Efter att ha bevittnat matchen mot AIK blir jag mer och mer övertygad om att en kultur av det slag Baxter efterfrågar är väldigt svår, om inte omöjlig, att uppnå. Och nej, det beror inte på Baxters laguttagning eller styrelsens oförmåga att skapa en slagkraftig spelartrupp. Det beror på dig, på mig, och på alla andra som går på Olympia för att följa HIF.
Efterdyningarna till AIK-matchen har i supporterled handlat en hel del om passion till föreningen och vilka supportrar som beter sig rätt eller fel. Som jag ser det borde dock fokus ligga på ett helt annat plan, nämligen om det överhuvudtaget går att skapa ett vinnande HIF-koncept och en tydlig ”vi-känsla” med rådande förutsättningar?
Fotbollen och kärleken till HIF gör att folk med helt skilda bakgrunder, åsikter och viljor möts. Tillsammans stöttar vi vårt lag, men har olika uttrycksformer. Personligen har jag emellanåt svårt för detta scenario. Som jag ser det står jag ibland sida vid sida med totalt hjärndöda individer som jag inte för en sekund hade umgåtts med utanför Olympia. Vi står där sida vid sida och betraktas av utomstående part som jämlikar, vilket är sjukt frustrerande. Folk som jag i vanliga fall hade betraktat som rent pöbel står ibland bredvid en och skriker saker man aldrig själv hade kunnat stå för – men utav gemene man utifrån blir man placerad i samma fack som dessa personer.
Samtidigt är jag säker på att den ovan nämnda motpolen har liknande åsikter om mig och de som delar mina åsikter. Att det är oss det är fel på. Det gör det dock inte mindre frustrerande - och under och efter matchen mot AIK kändes detta extra tydligt. Klubbrivalitet är viktigt för supporterkulturen, men måste framhållas med klass och stil, inte genom metoder som påverkar det egna laget negativt. Därmed tar jag ställning till vad som skedde under matchen, men vill ändå lägga fokus på ett annat plan.
Att skapa en HIF-kultur som genomsyrar hela föreningen och vilken alla Olympia-besökare kan identifiera sig med är önskvärd. Det behövs, om inte annat så för att få den ack så tysta sittplatspubliken att bli mer verbal och i slutändan bidra till ett ökat totalt stöd under matcherna. Baxters ord bör därför tas på allvar.
Frågan är dock om en klar och tydlig HIF-kultur går att etablera när vi som anser oss "vara HIF" är så ofantligt olika…
