Tabellen ljuger inte
"Om laget inte höjer sig ett par snäpp under sommaren finns det inget som pekar på att man ens lyckas bli ett mittenlag i år."
Jaha, då är det uppehåll. Tycker det är skönt, med tanke på det psykiska lidande fotbollen ger en just nu (om man är HIF:are). Nu hoppas jag bara att laget använder EM-uppehållet till något produktivt, och att spelet inte ser precis likadant ut när serien sparkar igång igen.
Det behövs struktur och gärna en elak jävel på mittfältet. Nej, jag tänker inte på Claudinei Resende, han behövs inte. Däremot behöver vi lite tyngd, lite jävlar anamma, och helst någon som snackar svenska. Det känns som att chansen är större att Peter Swärdh når ut med sina instruktioner då.
Anledningen att jag skriver just det är att jag är lite tveksam till hur det fungerar med den biten. Jag vet ingenting om Swärdhs kunskaper i engelska, men lite orolig är jag, av två enkla anledningar:
De heter Thando och Atiba. Hela HIF har underpresterat, men dessa två herrar verkar liksom inte riktigt hitta rätt i HIF:s spelmodell (vad den nu är!). Atiba springer runt i ingenmansland och vågar inte ta för sig. Thando vägrar konsekvent ta markering och jag vet inte om Swärdh snackar med honom, men det ser ut som att han inte gjort det.
Thando kan visserligen försvaras med att hans spelstil inte är defensiv. Han är en schysst, offensiv tekniker. Men även dessa måste ta defensivt ansvar, åtminstone IBLAND! Atiba, däremot, gör mig mer bekymrad. Jag förstår inte riktigt, han ser ut som en yr höna på plan i vissa matcher. Det är ungefär som att det taktiska liksom inte fastnat på honom. Nu har jag pratat en del med Atiba själv och jag vet ju att killen har ambitioner. Ambitioner som borde innebära att han jobbar som en galning på att hitta rätt i HIF:s spelsystem. Kanske gör han också det, men jag ser liksom ingen förbättring.
Likväl tycker jag det syns att han har en jäkla hög potential. Och det är ju ännu mer oroväckande. VARFÖR får han inte ut den? Vad är problemet? Killen måste våga slå annat än sidledspassningar och framför allt måste han få in i skallen att fotboll är en sport med närkamper.
Att måla allting i svart är kanske lätt när det gått spikrakt utför för HIF hittills. Mönstret har upprepat sig nästan varje match i år. Man inleder med höga förhoppningar och intalar sig att laget är "jävligt taggat" och att de kommer vinna. Men allt eftersom matchen går, grusas ens förhoppningar och det slutar med besvikelse. Detta är givetvis en trend som jag hoppas försvinner i höst.
Det är viktigt att man inte bagatelliserar HIF:s placering som nästjumbo. Det är lätt att säga att "HIF har bra material, det handlar bara om att spela ihop laget", men det är att blunda för problemen. Faktum är att HIF i år inte spelat som ett topplag i Allsvenskan borde göra ens någon gång. Det är oroväckande. Sedan får spelarna heta vad de vill, och ha vilken potential som helst. Funkar det inte så funkar det inte.
Det blir lätt att man lite nonchalant tänker: "HIF är för bra för att ligga i botten". Men man är inte bättre än sin tabellposition. Tabellen ljuger inte. Sedan kan man klaga på domare, otur, oflyt, flytningar eller vad man vill. Men tabellen är fakta och om laget inte höjer sig ett par snäpp under sommaren finns det inget som pekar på att man ens lyckas bli ett mittenlag i år.
**
Tränarbyte, målvaktsbyte, nya spelare, voodoo-doktorer. Vad som är medicinen - det vet inte jag. Men jag vet att jag vill ha en rutinerad, tuff och LAGSPELANDE kille på mittfältet. Och nej, jag syftar inte på Peter Wibrån heller. Faktum är att jag inte ens vet vem jag syftar på, bara att han behövs, vem han nu kan vara.
