Krönika: Kulturella skillnader i det förlovade laget
"Det stora problemet för Stuart Baxter är att han hela tiden har ett lag att spela samman. Men att fortfarande försöka spela hop laget i september månad är inte optimalt och den blygsamma tabellplaceringen ligger ju därför inte i Stuart Baxters händer. Klubben låg och blödde på den nya gräsmattan i våras inför premiären, plåstrades om och tog nya tag, för att se sitt gamla sår rivas upp. Nu ligger klubben på den dyra och fina gräsmattan på Olympia och blöder igen."
HIF:s trupp ådrog sig en skada i vintras, en skada som man inte lät läka fullt ut, och som därför har slagits upp på nytt. Ni kan det hela vid det här laget. Nyckelspelarna från höstens segertåg var försvunna, inga nyförvärv syntes till annat än i tidningarna, och premiären närmade sig med jättekliv. Diagnosen som ställdes var att truppen borde hålla sig från allt som hade med topplacering att göra om den skulle läka ordentligt. De tunga spelarförlusterna ersattes emellertid, men så följde nya tunga spelarförluster under det senaste transferfönstret, dock kom även dessa att ersättas. Även om en del av de nya spelarna känns som lovande värvningar, kommer de till en ny familj, i en helt ny miljö; och i HIF:s fall kommer de många gånger till en helt ny kultur.
Det utlovades allsvensk seger 2007 av en överförfriskad HIF-ordförande efter cuptriumfen i fjol. Allt verkade bra och HIF skulle äntligen få komma tillbaka till Klondyke för att vaska fram guld. Stuart Baxter insåg emellertid snart att med de resurser han hade till hands skulle det inte bli mycket skimrande stenar i skottens vaskpanna. Han ställde sig tidigt undrande till löftena om guld, men var också förståeligt irriterad över att han inte fick det material han ville ha i tillräckligt god tid.
Inför Elfsborg borta uttryckte Stuart Baxter att lagets säsong skulle komma att stå och väga med de fem kommande matcherna - de två toppmötena med Elfsborg och Djurgården, samt mötena med de tre nykomlingarna Brommapojkarna, Trelleborg och Örebro. HIF hade hakat på i guldstriden, om inte de tre första av de fem matcherna renderat i miserabla två poäng. Efter 1-1 hemma mot Brommapojkarna ekade buropen på ett Olympia med säsongens sämsta publiksiffra på dryga 10.000. HIF haltade sig genom 90 minuter och var långtifrån den potential man ämnar att komma upp i.
Stuart Baxter har en hel del problem att ta itu med i den långtidsskadade truppen. Framför allt erkänner han att kommunikationen inom laget på plan inte fungerar riktigt som den ska. Det är förstås ett väldigt problem om man inte vet hur man ska kommunicera med sina medspelare. Den nya tjecken Martin Kolár pratar flytande franska, men kan nätt och jämnt engelska. Han nickade när Stuart Baxter gav honom instruktioner under matchen igår, men det kändes som om det mer handlade om att nicka för att visa att man förstår, fast att man inte gör det.
HIF har värvat friskt men billigt i år. Ingen kan beskylla sportchefen för att ligga på latsidan. Stuart Baxter drar dock paraleller till AIK, hur de värvade sina två argentinska anfallare som förstärkningar och inte som ersättare till flyktade spelare. Då får de mer tid på sig att komma in i lagets spel, något Martin Kolár knappast har fått när han ställdes i startelvan redan efter två-tre träningar med laget. Babis Stefanidis ersättare heter René Makondele, men han var med en match, sedan skadades han. Stuart Baxter vet fortfarande inte heller om Makondele bäst används som anfallare eller kantspringare. Stuart Baxter vet fortfarande inte heller om löftet Mattias Unkuri har vad som krävs för att gå in från start på högerkanten. Till matchen mot Djurgården var målsprutan Razak Omotoyossi, och vilden och vänsterbacken Adama Tamboura avstängda samt Oskar Rönningberg var skadad. De båda afrikanerna var tillbaka till matchen mot Brommapojkarna, men i den var i stället Henrik Larsson avstängd. Martin Kolár gick rätt in till vänster i startelvan mot Djurgården, och en något matchotränad Marcus Lantz gick in och ersatte dominanten Andreas Dahl i matchen mot Brommapojkarna. Bytena i laget var flera, såväl på spelare som på platser.
Det stora problemet för Stuart Baxter är att han hela tiden har ett lag att spela samman. Men att fortfarande försöka spela hop laget i september månad är inte optimalt och den blygsamma tabellplaceringen ligger ju därför inte i Stuart Baxters händer. Klubben låg och blödde på den nya gräsmattan i våras inför premiären, plåstrades om och tog nya tag, för att se sitt gamla sår rivas upp. Nu ligger klubben på den dyra och fina gräsmattan på Olympia och blöder igen. Klubben kan dock stoltsera med att man just har det finaste gräset i Allsvenskan, har en brygga på Gröningen döpt i sitt namn, och har en av de bästa spelarna som någonsin kommit från Sverige i sitt led. Inte för att tala om att publiksiffrorna ännu ett år ser ut att stiga rejält, och att klubben börjar få en egen och sund ekonomi. Som en sann världsmedborgare går man dessutom i täten för att spelare från Afrika ska få lika rättigheter som spelare från EU. HIF är det förlovade laget, dit alla vill komma för att söka lyckan, men det är inte alltid bättre på den andra sidan av Atlanten. I fjol var det 2007 som gällde, för då skulle klubben fylla 100 år med pompa, ståt, guld och champagne. I år är det 2008 som gäller. Men frågan är om nyckelspelarna är kvar över nyår den här gången? Och om en hel säsong räcker för att spela hop ett lag eller om man kommer att behöva ytterligare en säsong?
