Helsingborgs IF-Örebro SK 2-2
Efter en uppvisning i ineffektivitet lyckades Helsingborg ändå turligt få med sig en poäng i hemmamötet mot Örebro.
Jag skriver det direkt: 2-2 var ett fullständigt rättvist resultat. Att sedan Helsingborgs kvittering precis som förra året tillkom på självmål från Örebros sida är mer ett tecken på ineffektivitet från HIF-spelarnas sida.
Matchens gigant var glödhete ÖSK-forwarden Niklas Skoog, som matchen igenom gjorde precis vad han ville med Helsingborgs mittfält och försvar. Inte för att HIF-försvaret var speciellt dåligt (tvärtom, de var ändå den bästa lagdelen för kvällen), utan istället var Niklas Skoog helt enkelt mästerlig. Den bästa anfallare jag sett hittills i år på Olympia.
Och för Örebro räckte det bra med Skoog. Visserligen hade man jokern "Boniek" Maruti bredvid Skoog, och detta radarpar orsakade stora problem för hemmaförsvararna, speciellt i första halvlek. Maruti är en spelare det kommer stå mer om under denna säsongen. Inte nog med att han är snabb, han är även mycket stark i kroppen och bra på att hålla boll. Örebro har ett av Allsvenskans bästa anfallspar och i många matcher kan det räcka långt. Övriga laget måste dock höja sig avsevärt om man ska klättra mer i tabellen.
Inledningen av matchen var annars i HIF-favör. Mycket såg ut att gå di röes väg och när Alvaro Santos snyggt slog in 1-0 på passning av Micke Hansson var allting i dur. Även efter målet fortsatte HIF att trycka på och det var egentligen bara en fråga om när tvåan skulle komma. Men vad hände då? Jo, på en kontring sprang Maruti ifrån annars elegante Jozo Matovac och slog mycket behärskat in kvitteringen. HIF tappade allt. Örebro vann allt, alla andrabollar, alla närkamper. 2-1 kändes därför ganska logiskt och fullt rättvist. Hela andra hälften av första halvlek var total ÖSK-dominans.
I paus skällde säkert Nanne Bergstrand ut sina spelare efter noter. Det var ingen som höjt sig speciellt mycket över mängden, utan bäst var ändå försvaret. Det säger en del om anfallsspelet i denna match. Andra halvlek var egentligen en enda stor dominans från HIFs sida. Dock utan att göra det där viktiga: Att skapa chanser och göra mål. Ösk stack upp i en del kontringar och så fort Niklas Skoog fick bollen osade det hett. Ändå var det HIF som dominerade totalt. Dominansen blev inte svagare genom att domaren visade ut Jonas Pelgander. Domaren, Jonas Eriksson, som för övrigt inte gjorde en bra match. Okänsla var ordet, när Pelgander blev utvisad för att ha varit i vägen när Ulrik Jansson siktade en frispark på honom. Rutinerat av Jansson, dock. Han har varit med förut. Pelgander fick sin andra varning och åkte ut. Aningen petigt.
Det skulle dock krävas ett självmål i slutminuterna för att HIF äntligen skulle kvittera. I en tilltrasslad situation framför det egna målet var det någon Örebrospelare som blev sist på bollen som gick in i mål. Mycket rättvist.
Genom hela matchen visade HIF upp ett ineffektivt anfallsspel. Framför mål ville det sig helt enkelt inte alls. Mittfältsspelet blev för långsamt och omständigt och ingen verkade skapa ytor framåt. Ulrik Jansson och Björn Johansen var långsamma och många var också långbollarna upp mot anfallarna. Dessa togs dock enkelt om hand av Örebros stabila mittbackspar Andersson/Jansson. Den bästa lagdelen för HIF var backlinjen. Detta trots att man alltså hade stora problem med Niklas Skoog. Vad säger detta om HIFs andra lagdelar?
För ÖSK var det kul att Skoog behöll sin fina form. Man visade upp ett effektivt kontringsspel just på grund av detta faktum. Mittfältet hamnade lite för långt ner och ofta fanns det inte understöd för Skoog och Maruti. Mittbacksparet var stabilt men ytterbackarna var inte speciellt duktiga i kväll. Det man mest kan kritisera hos ÖSK är deras beroende av den så många gånger nämnde Skoog. Allting framåt handlade om honom. Precis allting. Sedan att han är i en extrem formtopp gynnar ju bara Örebro, men den dagen hans form sviktar ser det mer tveksamt ut.
Bäst idag: Publiksiffran.
Sämst idag: Stämningen på sittplats, som dock säkert påverkades negativt av att HIF-spelarna uppträdde så tafatt.
Värt att notera: Jesper Jansson är landslagsmässig liksom Niklas Skoog. Vi får väl hoppas att Lars eller Tommy var på plats.
