4-0, hur enkelt som helst

HIF mot Elfsborg - det brukar bli seger för HIF och så blev det även igår.

Han är en evighetsmaskin, Mattias Lindström. Han springer och springer och verkar aldrig få slut på energi. Lindströms löpningar och uppoffrande spel bäddar för HIF:s offensiv. Kärnkraftverket från Ödåkra?

Med Lindström åter i startelvan efter avstängning var det inga problem för HIF att köra över Elfsborg. 4-0 skrevs slutsiffrorna till och HIF gör det liksom till sin grej att vinna stort varje gång de vinner, verkar det som.

Matchen mot Elfsborg var jämn i tio minuter, sedan tog HIF över totalt. Och när Alexandersson blev utvisad var det kört för gästerna, som ändå hade kämpat bra. I halvtid stod det 3-0 och den andra halvleken var bara en transportsträcka, under vilken Christian Järdler hann göra även 4-0.

Målen
1-0 gjorde Peter Graulund med en glidtackling (!) upp i nättaket. 2-0 stod Andreas Dahl för på frisparken efter Alexanderssons utvisning; Dahl är en riktigt frisparkskung, stenhårt i Wilands vänstra hörn. 3-0 gjorde Mattias Lindström på en nonchalant lobb, framspelad av Järdler och 4-0 fick alltså Järdler själv göra, bicycleta-framspelad av Graulund.

Snygga mål, varenda ett, och särskilt kul är det att Lindströms och Järdlers målaptit fortsätter. Järdler har visat upp ett mycket offensivare backspel de sista matcherna, det är tydligt hur mycket lite medflyt och självförtroende betyder inom fotbollen!

Bra passningsspel
Grunden till segern låg i ett bra passningsspel från HIF:s sida. Visst, stundom kanske lite långsamt, men Elfsborg backade hem ganska långt och lät HIF dominera. Det skulle man inte gjort, för när HIF:s passningsspel fungerar så pass bra som det gjorde igår, så är det inga större problem att ta sig framåt.

Lägg därtill att man förstås fick ännu större ytor när man var i numerärt överläge och det var tydligt att matchen gick i HIF-favör. Spelarna agerar på ett helt annat sätt nu än vad man gjorde när det gick som motigast tidigare i år, och det är ju förstås rätt självklart med tanke på vilken pressad situation man befann sig i då.

Spelarkritik
Mattias Lindström visade hur viktigt det är att löpa både med och utan boll. Lindström betyder oerhört mycket för HIF:s anfallsspel och grabben har en tendens att kunna lyckas även när han misslyckas. Går en dribbling fel så blir det bara en fint och så lyckas han få med sig bollen ändå.

Erik Wahlstedt spelade vänstermittfältare. Ve och fasa, tänkte jag före matchen, men han gjorde faktiskt det riktigt bra. Christian Järdler, som jag berömt tidigare - kul att se hans offensiva löpningar. Kommer fram allt oftare på sin vänsterkant. Slutligen får man också slänga en skopa beröm till Gustaf Andersson, som också verkar vara i riktigt bra form. Gustaf har börjat röra sig över allt större ytor offensivt och det innebär att motståndarnas backlinje dras isär. Sedan gnuggar jag mina ögon mer än en gång med tanke på de tekniska finesser han börjat visa upp, klackpassningar och dribblingar, vart ska det sluta?!

Några frågetecken? Mja, möjligen att det centrala mittfältet inte dominerade speciellt. Kanske är man lite för tröga i vändningarna. Men nog blir det svårt att peta Andy Dahl ändå?

Och just det. John Pelu missade det bästa målläget på år och dar när han sköt utanför från några meters håll. Men sådant förlåter man väl efter seger med 4-0?

På det stora hela, en bra match av alla spelare, en helgjuten insats mot ett något tamt motstånd, förstås.

0 kommentarer