Krönika: Henrik Larsson stannar i HIF
När Henrik Larsson hade blivit klar för Feyenoord 1993 gjorde TV-sporten ett numera klassiskt inslag med den unge skåningen i rastaflätor. Man följde med honom på en promenad från barndomshemmet på Närlunda till Harlyckan där fotbollskarriären inleddes och vidare bort till Olympia där han slog genom som tjugoåring. Den högaborgsson som skulle komma att bli en av Sveriges främsta fotbollsspelare genom tiderna lämnade Sverige och Allsvenskan och försvann ut på kontinenten i tretton år. Men med ett gåtfullt Henrik Larssonskt leende på läpparna sade han att han en dag gärna kom tillbaka till Olympia och spelade fotboll igen.
Det var nära att han kom tillbaka redan efter åren i Feyenoord, men Celtic kom emellan och Henrik Larsson blev den stora fotbollsspelare han är, än idag. Många förundras över Henrik Larssons fysiska form, inte minst sir Alex Ferguson när han ”hyrde” honom till Manchester United i vintras. På nytt kom spekulationerna igång, huruvida nummer sjutton i HIF skulle komma tillbaka eller inte. Svaret var självklart; han, HIF och Manchester United hade gett det svaret redan när hyresavtalet skrivits på. Media sålde dock inga lösnummer på en så simpel lösning. Ett Henrik Larssonskt gåtfullt leende målades upp i ansiktet på den intervjuade helsingborgaren varje gång frågan kom upp. Den 12 mars var HIF:s anfallsstjärna planenligt tillbaka på Olympia.
Spekulationerna kring Henrik Larssons vara och inte vara säljer som bekant lösnummer. Men det slutar inte där, det är ett fikarastämne, lunchsamtal och ta en, två eller flera bierdiskussion. Det har alltid varit så och kommer alltid att vara så, så länge Henrik Larsson snörar på sig fotbollsskorna. Henrik Larssons person inbjuder till detta, och hans pension från toppfotbollen lär inte sätta stopp för de många frågorna. I takt med att sonen Jordan kommer upp i åldern lär namnet Larsson fortsatt engagera fotbolls-Sverige.
Inget vet vad som sker med Henrik Larsson efter det att HIF:s förlängda säsong tar slut i december. Ändå skall alla tro sig veta. Det går rykten hit och dit som säger än det ena, än det andra. Det är kompisar, kompisars kompisar och tidigare lagkamrater som Henrik Larsson har telefonkontakt med lite då och då som vet eller tror sig veta, men inte vill säga. Ingen frågar huvudpersonen själv, för alla vet att svaret kommer bli detsamma som alltid vid liknande frågor. Henrik Larsson är fotbollsspelaren som slutar i landslaget men säger att man aldrig ska säga aldrig om en eventuell comeback. Saken var den att det var samma typ av spekulationer som pågick innan Henrik Larsson kom tillbaka till HIF i juni 2006. Vänner, vänners vänner och familjemedlemmar eller bekanta till familjen Larsson visste med bestämdhet att Henrik Larsson hatade HIF och aldrig skulle återkomma. Precis som att media skrev att Henrik Larsson inte hade skoj i HIF under fjolårssommaren, men de som skrev det såg inte längre än till förlustmatcherna. Det fanns ett liv även på träning och det var ofta en allt annat än sur och missbelåten Henrik Larsson som skämtade med folk inne på Olympia, även efter förlustmatcher.
Jag sållar härmed mig till skaran som tror sig veta och säger med dumdristig säkerhet, att Henrik Larsson utnyttjar det extra optionsåret i HIF. Jag menar, varför skulle han inte?
Jo, det som talat emot och som det skrivs om spaltmeter på spaltmeter är att frågan är om Henrik Larssons gamla kropp håller?
Men det är väl klart att en 36-årings kropp pallar fotboll om den har fysiken som en 28-åring! Henrik Larsson är långt från den äldste anfallaren som spelat fotboll på toppnivå. Teddy Sheringham är över 40 och lirar väl än Premier League, Roger Milla var väl över 40 och lirade VM och sir Stanley Matthews var över 50 när han slutade spela fotboll. Vi snackar inte ett decennium till av toppfotboll, eller ens ett par år. Det handlar om en säsong! Och om Henrik Larssons kropp har tagit stryk i år handlar det snarare om att han inte har haft någon vila på två och ett halvt år!
Henrik Larsson har inte varit med om en svensk försäsong på över ett decennium?
Det brukar heta att det ska vara en första gång för allt. Det är kanske inte första gången Henrik Larsson försäsongstränar i Sverige, men det är första gången på väldigt länge. Jag förstår inte vad skillnaden skulle vara på att försäsongsträna med HIF och Högaborg…
HIF har gjort en usel säsong och Henrik Larsson är bitter?
Inom HIF är alla medvetna om vilken skitsäsong man har gjort, och UEFA-cupen är förstås ett extraliv. Men det är alltid nästa säsong det handlar om när pågående säsong har gått åt skogen. Utlovas det en satsning från högre instans, baserat på realistiska fakta, istället för på en champagnefylla på en tågresa hem från Sveriges huvudstad kan det bli ett bra 2008. Henrik Larsson har i princip allt man kan vinna, men ännu inget SM-guld. Och jag förstår inte varför alla konstant ska tolka Henrik Larssons bitterhet? Vad är det för skillnad på en bitter Henrik Larsson och en bitter Ólafur Skúlason efter en förlustmatch mot ett pisslag? Och ännu viktigare, det har skrivits att Henrik Larsson är missnöjd med spelkvalitén i laget. Den enda positiva skillnaden att spela i Högaborg nästa säsong skulle i nuläget vara att klubben förhoppningsvis kämpar om topplacering, men i division 2 södra… Om Henrik kan gräma sig över en felpass från Olivier Karekezi, vad finns där då inte att gräma sig över på Harlyckan. 37 år gammal är ingen ålder för att spela i division 2, alternativt division 1, om nu Högaborg lyckas ta sig upp en division nästa år även utan Larssons hjälp…
Henrik Larsson och HIF kanske vinner mycket på att inte offentliggöra att Larsson inte fortsätter i HIF. Och man hade vunnit kanske precis lika mycket på att offentliggöra att han fortsätter i klubben. Så är det ju... Och alla som undrar får fortsätta att vandra i ovisshet. Var spelar Henrik Larsson nästa säsong? Det sägs och skrivs att det bara är Henrik själv som vet svaret. Men tänk om Henrik själv inte vet svaret än…
