Oskärpa framför mål – HIF:s fall mot PSV
Man kan säga att små marginaler avgjorde dubbelmötet. Man skulle även kunna konstatera att PSV var det bättre laget. Det finns ingen given sanning. Det som dock framstår som klart är att HIF med lite mer tur hade kunnat vara vidare.
HIF började matchen optimistiskt. Man ville sätta sig i respekt direkt. Olafur Skulason tog ett gult kort efter en minut.
- Det var en revansch på Lazovic. Efter hans grova filmning i första matchen ville jag visa honom att sånt gör man inte ostraffat, konstaterade islänningen.
Det blåste ordentligt och duggregnade genom hela matchen. HIF hade medvind i första halvlek, både rent vädermässigt och spelmässigt. PSV hade inte mer än några ströchanser. Både Marcus Lantz, som oturligt hade skadat sig på uppvärmningen, och nyss nämnde Skulason hade bra grepp på mittfältet. HIF radade upp chanser. Henrik Larsson, som hade en mindre lyckad kväll, fick första chansen i den 22:a minuten. Fri till vänster sköt han dock utanför.
Martin Kolar hade ett jätteläge ett par minuter senare men missade skottet. I den 31:a minuten antecknade hela östra läktaren ett mål efter att Andreas Jakobsson skjutit utifrån efter en hörna. Det stenhårda skottet, som smet strax utanför vänster stolpe, var verkligen värt ett bättre öde. I den 33:e minuten ställdes en överraskad Larsson helt fri efter att en PSV-back missat ett inlägg. Hans skott blev bara till en svag fösning. Efter matchen fick vi förklaringen till Larsson något svaga insatser.
- Henrik var lite sjuk igår. Han hade magbesvär. Det var ingen fara för hans medverkan men det påverkade helt klart hans prestation. Med honom helt kry hade säkert någon boll suttit, sa Bosse Nilsson efteråt.
Trots alla missade chanser kändes 0 – 0 i paus orättvist. HIF borde ha gjort något mål på allt man skapade. Samtidigt hade PSV en jättechans i sista minuten i första halvlek. Men hoppet till avancemang levde.
Hoppet släcktes dock brutalt redan efter ett par minuter i andra halvlek. Inte nog med att både Larsson och Lantz var småskadade och sjuka, både Adama Tamboura (knäskada) och Joel Ekstrand (sträckning i ljumsken) tvingades kasta in handduken i paus. Att slänga in Andreas Landgren (som fick värma upp i fem minuter) och Leandro Castan gjorde att kraftiga omdisponeringar i försvaret skedde utan förberedelse. Christoffer Andersson fick återigen slängas in i en ny position. Allt detta sammantaget straffade sig. Otman Bakkal fick bra träff på nära håll och Daniel Andersson var chanslös.
- Jag hade noll chans på målet. Bollen går mellan försvarares ben och jag hinner inte se den förrän den var inne, konstaterade Daniel Andersson.
Efter målet gick HIF ner sig de där procenten som behövs för att kunna ge PSV en match. Vilket var naturligt. Att göra fyra mål på en halvlek insåg nog de flesta spelare var utsiktslöst även om de inte rakt ut ville erkänna det. Vid PSV:s 2 – 0 i 65:e minuten hamnade Landgren på efterkälken och Lazovic kunde raka in bollen mycket enkelt efter ett bra inspel. HIF försökte i motvinden och skapade fortsatt en del chanser. Bl.a. var Razak Omotoyossi helt fri i 70:e minuten men avslutade svagt.
Lantz, som varit ute på sidlinjen och grinat illa ett par gånger under första halvlek, fick ge upp i 77:e minuten. Isaac Chansa ersatte.
Larsson sköt långt över på ett fint inspel av Razak i den 78:e minuten. I den 80:e minuten fick så HIF äntligen spräcka nollan. Castan slog in bollen på nära håll efter tilltrasslad situation på en hörna. Men då var matchen sedan länge avgjord.
- PSV vann välförtjänt men vi hade chanser nog att vinna detta också. Jag är nöjd med första halvlek där vi tyvärr inte gör mål. Det blev lite virrigt med alla byten vi tvingades till i paus. Det ställde till det, och det är svårt att ta in fyra mål. Jag är nöjd med två halvlekar av de fyra vi spelat. Båda första halvlekarna hemma och borta, sa Bosse Nilsson efter matchen.
Sammanfattningsvis gör HIF två bra insatser i matcherna mot PSV.
OM det hade varit mer uppmärksamma domare i första matchen än den cypriotiske pajasen.
OM Razak hade haft mer skärpa i sina två frilägen i Holland.
OM inte HIF hade drabbats av skador och sjukdomar.
OM man hade haft mer skärpa i avsluten som man hade i höstas (då tänker jag särskilt på Larsson och Omotoyossi).
Ja, då kunde det ha gått vägen. HIF var inte alls chanslösa och PSV var nog väldigt glada över att så här betryggande ändå ha gått vidare ty man kunde ha fått en betydligt tuffare resa. Men så här är det ofta. Det är de större lagen som har marginalerna och domarna med sig samt den där lilla extra skärpan i de avgörande situationerna som krävs på den här nivån. Men all heder åt HIF:s otroliga äventyr i UEFA-cupen 2007 och 2008. Ni har gjort en fantastiskt strong insats som det var länge sedan något svenskt lag mäktat med.
