Krönika: Allt för ofta segrar ondskan
I verkligheten finns det inget färdigskrivet manus att följa. Hjältarna från Helsingborg förtjänade ett avancemang, men det räcker inte med att ha viljan och hjärtat för att överleva i verkligheten. Den är så mycket kallar och råare.
En filmning i matchminut sex nere i Eindhoven lade ribban för dubbelmötet mellan HIF och PSV Eindhoven. Det var ganska självfallet att det var ett omöjligt fall för HIF att lösa, att vända 0-2 mot en av Europas främsta och mest rutinerade klubbar. HIF försökte i två halvlekar, den första nere i Eindhoven och den första på Olympia, men utan att ha läst av vinden när de ställde in siktet. Razak Omotoyossi hade två frilägen i Holland, och i Helsingborg hade Henrik Larsson ett friläge han aldrig förvaltade. Dessutom var Andreas Jakobssons kanon bara centimetrar från att pricka stolpe in. PSV Eindhoven var monstren från Flandern som inte gick vidare till åttondelsfinal på grund av sin egen exceptionalitet, utan eftersom de utnyttjade HIF:s svagheter.
I gårdagens match var naturligtvis den största svagheten att Bosse Nilsson tvingades byta på tre positioner i backlinjen i paus. Det är det lilla jag har lärt mig om fotboll, att man ändrar gärna inte om i en backlinje. Se bara på Arsenals backlinje under slutet av 80-talet och början av 90-talet där Tony Adams dirigerade samma manskap år efter år. HIF bytte in två nya försvarare plus att Christoffer Andersson fick byta kant, och detta i samma matchminut. Holländarna hade bra minne och det första man gjorde i andra halvlek var att gå till attack på sin vänsterkant där en nyss inbytt och lagom förvirrad Andreas Landgren blev bortlurad och frånsprungen. Inlägget hittar fram till Bakkal på en högerkant där Christoffer Andersson inte hunnit göra sig hemmastadd på den korta tid han arrenderat på den. Oturligt, men förstås ett mästerligt schackdrag av PSV. Mycket mästerligt till och med. Och det var allt PSV behövde. Det var det ögonblicket man hade legat i försvar och väntat på. Och med noll bortamål för HIF var det kört!
Men som sagt, verkligheten är inte rättvis. Det är bara på film som de goda vinner. Det är bara på film som hjältarna inte äts upp av de stora, stygga monstren. PSV vann kanske förtjänt dubbelmötena med HIF, men på ett smutsigt sätt. HIF dominerade de båda matchernas första 45 minuter, men utan utdelning. Det var långa stunder så att man skämdes över att en storklubb som PSV backar hem och spelar på kontringar mot lilla, lilla Helsingborg. Och man skämdes ännu mer över fusket. Straffen i Eindhoven, tjuvnypen, och maskningarna framför allt. Och särskilt det där märkliga brassefenomenet. Vad sysslade PSV:s målvakt Gomez med?! Razak hoppade över honom, snuddade vid huvudet med skon, och sen behövde brassen plåstras om, på händerna... Visst han fick vatten i ansiktet också av klubbens läkare i en halv minuts tid, så visst tog man hand om huvudskadan också. Adama Tamboura fick ett knä i sitt ansikte, inte gnällde han för det, men han fick dock utgå i paus. Gomez sållar sig till stolta landsmän så som Rivaldo och hans simulerade huvudskada i VM 2002, samt Milans Dida som blev lätt klappad av en Celticsupporter och slängde sig på marken och tog sig för huvudet. Brasilien är samba...
Avslutningsvis måste jag ge cred till Ólafur Skúlason. Det såg orutinerat ut att ta ett kort så tidigt i matchen, men hans förklaring till kortet hade nog till och med monstren i PSV varit nöjda med.
- Det var en revansch på Lazovic. Efter hans grova filmning i första matchen ville jag visa honom att sånt gör man inte ostraffat.
[Edit] Glömde ju hylla Andreas Jakobsson. Tack för alla år av svett! Du slutar på topp...
