Gästkrönika: Illamående - ett minst sagt milt uttryck
"Fotboll är inte kul". Vem har sagt att det är enkelt att vara fotbollssupporter? Redan Buddha konstaterade att allt är lidande, så varför ska vi fotbollsälskare ha det bättre än någon annan? Signaturen John Doe berättar hur jävligt vi har det.//Red.
18 dagar återstår tills ett kvartalslångt lidande, för vem kan i ärlighetens namn säga att Allsvenskan istället är en orgasm som kittlar från April till Oktober? Den personen måste ljuga! Fotboll är inte kul, fotboll är ingen lek - fotboll är helt enkelt ett av djävulens påhitt.
Vem är annars ansvarig för all sjukskrivning från jobb och skola, vem är ansvarig för att hemfriden störs, vem ser till att ditt humör oftast ligger på en nivå att ett snedtramp antingen ser till att du befinner dig i total trans av glädje eller blir storkund på apoteket med ett prozak-recept i högsta hugg? Inte överbevisad att djävulen är skyldig? Okej, här kommer ett par starka bevis till, lagkaptenen lämnar 3 veckor innan premiären, en väldigt drivande klubbdirektör kastar in handduken, mittfältaren med direktkvalificering in i laget uteblir. Överbevisad nu då? Tänkte väl det, välkommen till en supporters vardag!
Borta är de rosa drömmarna med inslag av nakna vackra kvinnor som viskar övernaturligt och förljugna ord i dina öron om hur jävla läcker just DU är. Istället är de förbytta till riktigt obehagliga drömmar där ditt favoritlag förlorar gång på gång mot mindre skitklubbar (I dina ögon), elitlicens som inte klaras, total förnedring på läktaren mot BoIS och andra supportrar du ser blint ner på.
Som om detta inte var nog så kommer dessa derbyn, flera dagars illamående och humörsvängningar som skulle få en klimakteriekärring på fall. Varför utsätter man sig för detta då? Givetvis är det lagets framgångar som man ser fram emot och festen därefter som lockar, men detta är givetvis inte allt. Polare man inte sett sedan sista matchen förra säsongen står bredvid dig igen och som känner samma jävla ångest som du. Med andra ord, TERAPI! Du går alltså inte på fotboll för att du tycker det är kul, du går på fotboll för att dela din sjukdom med någon annan med samma åkomma.
Med de mer eller mindre bevingade orden vill jag avsluta med att önska alla supportrar en riktigt jävlig och underbar fotbollssäsong 2005! Och till dig som inte fäst dig vid något lag än, grattis, det finns fortfarande hopp för ett stabilt och bekymmersfritt liv!
// John Doe
