Matchkrönika: Teknisk briljans av HIF
"Det HIF som visade upp sig mot Elfsborg var ett tekniskt skickligt, spelande HIF. Det vill säga det HIF vi så gärna vill se."
3-0 mot Elfsborg, allting är frid och fröjd. För en gångs skull finns det (nästan) inga negativa åsikter att föra fram efter en HIF-match. Matchen mot Elfsborg var i det närmaste klockren. Och det säger jag trots att Elfsborg med lite tur kunnat göra både ett och två mål.
Skillnaden är dock att HIF, med lite effektivitet, kunnat göra ytterligare fem.
Skotten satt över ribban, eller i ribban (Graulund), denna afton och givetvis är det inte helt klockrent att bränna så många kanonlägen. Avslutsträning? Kanske är det ett talande faktum att samtliga tre mål gjorde av försvarsspelare.
Det HIF som visade upp sig mot Elfsborg var ett tekniskt skickligt, spelande HIF. Det vill säga det HIF vi så gärna vill se. Men det är inte bara finlir, utan det finns en balans i laget som är nödvändig. Denna balans (mellan offensivt och defensivt, mellan finlir och kampspel) finns dels i spelsystemet men dels också i spelartyperna som utgör dagens HIF.
Vi har de tekniska lirarna. Atiba Hutchinson. Eldin Karisik. Thando Mngomeni. Bollskickliga, snabbtänkta, finurliga. Tre spelare som garanterat trivs när det bjuds på ytor - och det bjöd Elfsborg på. Men bakom och bredvid dessa lirare finns det de andra spelarna - de som inte är lika spännande men som likväl behövs.
Andreas Dahl. Fredrik Svanbäck. Två ganska icke-glamorösa spelare, som dock gör det där skitjobbet som helt enkelt måste göras. En spelare som Fredrik Svanbäck springer garanterat mest i hela HIF. Ligger hela tiden på, stressar motståndare och uppträder allmänt ettrigt. En lagspelare av stora mått.
Och jag vet inte om det är risk för overkill, eller om man kan bringa otur om man är överdrivet positiv till en spelare, men det skiter jag i. Atiba Hutchinson. Ja, jag säger bara hans namn. Han är sjukt bra för tillfället.
Annars då? Något negativt?
Okay. Jag tycker faktiskt att David Ljung var ovanligt skakig. Han hade svårt med den starke Berggren. Nu är Ljung ingen teknisk virtuos normalt sett heller, men mot Elfsborg var det ändå som om han hade det ännu tuffare i passningsspelet. Tur då att det ändå gick bra.
Nio poäng på tre matcher - oerhört skönt. Jämförelsen med förra säsongen är nästan pinsam. Skillnaden är såklart ljusår stor. Vinster ger självförtroende och HIF:s unga lag är ett typiskt "medgångslag", dvs ett lag som kommer att växa ytterligare när det går bra. Nu har det blivit nio ganska enkla poäng, snart väntar tuffa matcher. Men en bra grund är byggd och visst vill man lockas att dra enormt positiva slutsatser redan nu, men för att ta fram en klyscha: säsongen är lång (fastän den enligt mig är för kort).
Elfsborg? Tja, de försökte. Och de kan säkert ta både en och tio poäng framöver i Allsvenskan. Men idag var de numret för små.