Matchkrönika: HIF enkelt utmanövrerat
"Det var en taktisk triumf för Häcken, en pinsamt enkel sådan. Och det får en att hoppas att HIF lär sig läxan direkt."
HIF beredde inte nykomlingen Häcken speciellt mycket bekymmer, utan fick se sig enkelt utmanövrerade och besegrade med 3-0 på ett ödsligt Rambergsvallen.
Det var en taktisk triumf för Häcken, en pinsamt enkel sådan. Och det får en att hoppas att HIF lär sig läxan direkt.
Må så vara att Stefan Lundin läst på bra om HIF, må så vara att Stig Töfting är coolast i Göteborg och är en ettrig jävel på mitten, men det är oroväckande att tänka tanken att motståndarna även i kommande matcher kommer kunna hitta så mycket blottor hos HIF. Är allt som krävs är lite taktisk kartläggning? Det får naturligtvis inte vara så enkelt att hitta ett motgrepp på HIF:s spelstil.
Dagens medicin mot ett stelt, stabbigt och allmänt ointresserat HIF var framför allt att sätta in längre bollar antingen bakom ytterbackarna eller strax framför backlinjen. En medicin som Häckenspelarna nästan överdoserat av. Det fanns ingen i HIF som tätade till - åtminstone inte i första halvlek, då också skillnaden mellan lagen var som störst. HIF-spelarna verkade inte riktigt spelsugna och man kan mycket väl ifrågasätta hur inställningen såg ut från start hos flera spelare. Gång på gång kom snabba, pigga och framför allt HUNGRIGA Häckenspelare in på en ledig yta och hade flera bra alternativ.
HIF:s försvarslinje agerade darrigt, men understödet - framför allt på vänsterkanten - var också under all kritik. Symptomatiskt för darrigheten var förstås när en lätt nonchalant Granqvist halkade på det våta gräset och Jonas Henriksson kunde dunka in Häckens tredje mål. Det var dock annars inte nämnde Granqvist som darrade mest i backlinjen; hans mittbackskollega David Ljung och vänsterbacken Christian Järdler såg ut att ha avverkat ett eller två terränglöpningslopp före matchstart. Åtminstone i första halvlek. Framförallt Järdler skärpte till sig i andra.
1-0, 2-0, 3-0. Det var snabbt gjort och det var fullständigt rättvist. Spelar ingen roll att HIF under andra halvleken skärpte till sig både i inställning och spel och skapade en del riktigt bra lägen - Häcken hade gjort sitt och kunde låta HIF ta initiativet och backa hemåt.
Andra halvlek var bättre från HIF:s sida men ändå inte bra nog för att vara mer än godkänd. De taktiska missarna defensivt hade rättats till någorlunda i halvlek, men framåt såg det ändå tunnt ut trots att minst två, tre målchanser kunde ha resulterat i mål för HIF:s del.
Nu slutade det vid 3-0 och vi får hoppas att HIF lärt sig läxan: att 4-2-3-1-systemet har sina svagheter och att det måste finnas ett motdrag när motståndarna läst sönder ens spel. Idag satt man bara och väntade på målen i den första halvleken och när domaren blåste av den var det inte utan att en lättnadens suck hördes.
Dagens minustecken:
- Positionsspelet i försvaret. Virrigt. Nonchalant.
- Positionsspelet på mittfältet. Täppa till luckor och ytor, vad är det?
- Flexibel taktik? HIF hade inget motdrag mot Häckens klockrena matchtaktik.
- Effektiviteten. Flera bra chanser, men ändå tama avslut mitt på målvakten.
Dagens plustecken:
+ De tillresta HIF-supportrarna som stod för en bra insats.
+ Atiba Hutchinson och Eldin Karisik försökte i varje fall. Och Daniel Andersson kan man inte klandra för mycket, han gjorde flera bra räddningar.
