Krönika: Glädje och vilja har tagit HIF mot toppen
I ärlighetens namn borde Helsingborgs IF legat på minst en tredjeplats innan matchen mot AIK men tappade poäng i slutminuter och misslyckade avslut har lett till att HIF ligger trea men 7 poäng efter Kalmar. Det gör dock ingenting eftersom Helsingborg är just nu ett Allsvenskans formstarkaste lag och anledningen till detta är en harmoni och glädje som endast stundtals syntes föregående år. Viljan mot AIK var imponerande och efter en relativt svag första halvlek vände Helsingborgarna på steken och plötsligt har laget smugit med i toppskiktet.
Förra året vid denna tiden var det ett sargat HIF som skakades av interna bråk och infekterade övergångar. Helsingborgs guldsäsong med Henrik Larsson år 2007 förstördes av detta trots att Stuart Baxter skulle leda laget till en massiv vinst i Allsvenskan. Tyvärr misslyckades Baxter på grund av brist på sociala färdigheter och sammarbetssvårigheter. Han lät ledningen reta upp honom till den milda grad att spelarna tappade förtroendet för honom och laget. Trots detta lyckades HIF rädda ansiktet genom ett lyckat Europa-äventyr och Kungen skrev på för ett år till!
Säsongen år 2008 har inför sett ut att bli en kamp om fjärde och femteplatsen sett till material och bredd på truppen. Men Helsingborg har gjort det bra ändå.
För att lyckas knåpade ledningen ihop en nödlösning:
In med Jeppe Jansson och ut med Bosse Nilsson. In med Bosse Nilsson och ut med Baxter. In med Granqvist tillfälligt och ut med Andy Jacobsson. Flytta upp ett gäng hungriga ungdomar och låt spelarna tro på sig själva. Dessutom har de lagt stort ansvar på Christoffer Andersson och Marcus Lantz som båda har internationella erfarenheter och brinnande HIF-hjärtan.
Denna lösning har slått ut mycket bättre än väntat. Henrik Larsson har varit strålande under våren och belönades med en EM-plats tillsammans med Granqvist som varit i fantastisk form, och dessutom ungdomarna har visat framfötterna. Det som framförallt har varit mycket positivt är just glädjen. Bosse Nilsson påpekar i alla intervjuer att HIF ska spela underhållande fotboll och det enda som räknas är att göra fler mål än motståndaren oavsett om det innebär mycket insläppta mål också. Denna inställningen har samtliga spelare visat och laget har hyllats för sin fina fotboll. Erik Edman gick till och med så långt att han jämförde Skånes Stolthet med Barcelona.
I Helsingborg (övriga Sverige talar bara om Bröderna Elm, Taco Svensson och Obolo) talar de flesta om Henrik Larsson men enligt mig är han inte den viktigaste spelaren. Marcus Lantz heter mannen som stundtals äger samtliga mittplaner i Allsvenskan. Förra säsongen såg Lantz vilsen och otränad ut. I år har han varit en fantastisk maskin som brinner för varje brytning, passning och skott. Lantz är en symbol för viljan i HIF och de unga kan bara se och ta lärdom. I matchen mot AIK var det Marcus Lantz kämparinsats som tog HIF tillbaka in i matchen och därmed kunde de vända och smyga med i toppskitet av tabellen. De flesta säger att Makondele är en av få som förstår Henrik Larsson men i mitt tycke så är det Lantz som förstår Henrik bättre än någon annan i laget. Det återstår att se om glädjen och viljan håller i sig resten av säsongen.