Delad pott mellan HIF och Kalmar

HIF hämtade in 0-2 mot Kalmar FF, som fick spela stora delar av andra halvlek med en man mindre på plan.

HIF och Kalmar FF fick med sig varsin poäng från dagens möte på Olympia. 2-2 slutade en match som dock inte kommer att bli ihågkommen för något skönspel.

I första halvlek visade Kalmar precis vad man är bra på. Trots att HIF hade 62 procent bollinnehav var det KFF som var solklart bäst. Äckligt disciplinerat? Absolut. Nanne Bergstrand är ett defensivt geni (ja, det tar emot att skriva). Vid 1-0 var det missförstånd mellan försvar och målvakt och vid 2-0 var det en fast situation som resulterade. Kalmar agerade som i trans - stod helt rätt och agerade helt rätt. Jag blev nästan galen av att titta på det.

Det var redan från början tydligt vad som saknades i HIF. Hela den första halvleken förflöt med uruselt tempo i passningarna, med katastrofal rörelse i laget. Ett skott på mål trots massivt bollinnehav - absolut underkänt. Kalmar spelade sådär superdisciplinerat och småfult att man bara VET att Nanne Bergstrand gick omkring och småmös i omklädningsrummet under pausvilan (han fick dock avnjuta mesta delen av andra halvlek från läktaren).

I andra halvlek blev Kalmars minst sagt hetsige brasse Fábio (jag diggar honom, han är brutal) utvisad. Och det var det som vände tillställningen. Redan efter halva första halvlek VISSTE jag att Fabio skulle åka ut innan matchen var slut. Är man övertänd, på dåligt humör, gillar att gå in småfult i duellerna och har domarkåren mot sig då FINNS det inget annat alternativ. Han skulle ut, förr eller senare. Att Nanne inte tog ut honom i paus (tecknen var tydliga) får vi tacka för.

Kalmars 2-0 förvandlades till 2-2 via Atibas kanonskott och Oliviers forcering och det var inte helt överraskande för mig. HIF visade lugn och koncentration fram till kvitteringen och borde, med tanke på KFF:s ointresse att anfalla, kunnat fortsätta trycka på.

Andra halvlek blev - tack vare utvisningen - en helt annan historia än den första. HIF pressade på och tempot blev högre. Kalmar tvingades bli ännu mer defensiva. Vore konstigt annars med en man mindre. Efter kvitteringen var HIF nöjda med en poäng, förmodligen rädda för att återigen släppa in mål och tappa den poäng man kämpat sig till. Det syntes. Resultatet var rättvist och så var det med det.

Ganska slätstruket trots allt
Överlag var det, oavgjort till trots, en ganska slätstruken insats från HIF:s sida. Det var för få spelare som offrade sig, visade sig, löpte, slet och stångades. För många som väntade på bra lägen. På att någon annan skulle ta tag i det. Mot ett defensivt solitt lag som Kalmar KRÄVS DET. En kille som Thando Mngomeni, lysande i förra matchen, var mer eller mindre misslyckad idag. Fredrik Svanbäck hade inte så många rätt han heller. Erik Wahlstedt var för defensiv. Peter Graulund var för osynlig. Eldin Karisik var för omständig. Gustaf Andersson ovän med bollen.

Men Atiba Hutchinson ville som vanligt massor. När det hände något i HIF så var det från Atibas fötter. En match som denna är det nästan smärtsamt att se exakt hur beroende av Atiba HIF:s anfallsspel är. Nu gjorde han ingen kanonmatch, men var ändå tillräckligt bra för att glänsa. Näst bäst var hans defensiva mittfältspartner Andreas Dahl, som spelade lugnt och kontrollerat. Tredje bäst? Granqvist, som förutom ett misstag vid 1-0, var klart bra.

Fast ändå, det finns mer att begära från SAMTLIGA spelare på plan idag.

Okay, nog med det negativa
Vi tog ju trots allt en poäng! Vi kom tillbaka från 2-0-underläge! Olivier Karekezi gjorde mål! Och vi leder serien igen.

Så nu glömmer vi den urusla kommunikationen mellan Granqvist och målvakt Andersson vid 1-0-målet. Det får de snacka om istället. Okay.

Kalmar då? Jo, de har ett så ihopspelat lagmaskineri att det nästan är otäckt. Kul att titta på? Näeh. Men likväl är det jäkligt otäckt. Gör Nanne nåt annat än att drillar sina spelare i markeringsspel?

0 kommentarer