Gästkrönika: Kasta ankar
"Det som började så bra, med ett stabilt försvar, ett publikvänligt anfallsspel och flera raka segrar, har på senare tid börjat hacka."
Dags att kasta ankar!
Som HIF-supporter var de första veckorna av årets allsvenska som att leva i ett ständigt lyckorus. Efter smällen på Rambergsvallen kom de flesta dock ner på jorden igen, om så inte redan skett efter den försmädliga cupförlusten i Stockholmstrakterna.
På senare tid har HIF lyckats kryssa mot både Göteborg och Kalmar, samt inkassera en oerhört smärtsam förlust av kusinerna från landet. Första halvlek mot Göteborg var antagligen den bästa fotboll som laget presterat under säsongen och med lite flyt hade man ha fått med sig samtliga poäng ifrån denna match. Mot Kalmar var matchbilden en annan. I första halvlek lyckades man inte med någonting alls, medan man i akt två spelade ut Kalmar efter sitt fulla register och borde ha pressat på ytterligare för ett segermål.
Därefter var det derbydags och jag var en av många Helsingborgssupportrar som var på plats i Landskrona i måndags. Smärtan som åsamkades då Gustaf Andersson (tänk om det kunde ha varit hans namne som nätade för de rödblå) lyfte in segermålet har ännu inte lagt sig och även om viljan att kommentera matchen inte är särskilt hög så är det en nödvändighet. Om inte för att glädja kusinerna från landet så åtminstone för att kunna summera HIF:s insatser så här långt och spinna vidare på vad man kan ha för förhoppningar av Malmömatchen.
Det som började så bra, med ett stabilt försvar, ett publikvänligt anfallsspel och flera raka segrar, har på senare tid börjat hacka. Mot Kalmar i första halvlek havererade spelet totalt och mot Landskrona såg laget, framför allt backlinjen, emellanåt ut som ett gäng avdankade Michelingubbar. Stora, trögrörliga monster.
Vad denna förvandling beror på kan man bara sia om, men att det oroar är en sak som är säkert. Även om HIF i sina bästa stunder trillar boll som ett mästarlag finns det en hel del övrigt att önska. Uppenbarligen har motståndarna börjat lära sig HIF:s spel och då måste det finnas alternativ. I de två senaste matcherna har motdragen både kommit och visat sig fungera (så när som under en tilläggsminut), men det kan väl inte vara meningen att motståndarna ska behöva göra 2,3 mål innan något händer? Bättring krävs!
Samtidigt är inte allt negativt sett från en HIF:ares ögon. Atiba Hutchinson har överraskat de flesta och varit den genomgående klart bäste spelaren i HIF. Många var de som satte ett stort frågetecken för Atiba innan säsongen startade och jag vill minnas att jag själv dömde ut honom efter en av försäsongsmatcherna. Därför känns det aningen märkligt, men ack så härligt, att kika på vad han presterat så här långt. Förutom att vara en stark defensiv bollvinnare och pådrivare har Atiba mäktat med 4 mål och 3 assist från sin defensiva mittfältsposition. Imponerande! Att man från HIF-ledningens sida vill förlänga kanadickens kontrakt är föga överraskande.
Dessutom vill jag påstå att den akilleshäl som HIF de senaste säsongerna har dragits med, nu på ett eller annat sätt helats. Visserligen är det fortfarande år och dagar sedan man vände ett underläge till seger, men att hämta upp 0-2 till 2-2 och 0-3 till 3-3 de två senaste matcherna är mycket starkt. Alla tvivel om lagets psyke torde därför en gång för alla ha eliminerats.
Väger man då samman gott och ont inför säsongens stora (och enda riktiga) Skånederby så känns det faktiskt lite oroligt. HIF:s tröga backlinje kommer att ställas på svåra prov när Prahls mannar gästar Olympia för att försöka erövra tre poäng (tro inte att Malmö kommer vara nöjda med oavgjort). Och då har jag ännu inte nämnt förra omgångens sämsta händelse (eller kanske icke-händelse är rätt uttryck).
Att ÖIS fick på tasken av Malmö var föga överraskande, ej heller att det var Afonso som avgjorde. Istället satt jag och höll tummarna för att den målfarlige brassen skulle syna Stefan Johannessons gula, vilket han tyvärr inte gjorde. Om så vore fallet hade Afonso missat derbyt, något som hade talat till HIF:s fördel. Att Afonso betyder mycket för Malmö märks, bland annat då han gjort fyra av lagets fem senaste mål. Han en av få spelare i Allsvenskan som på egen hand kan avgöra en match och om HIF inte får rätsida på de problem som uppdagats mot Kalmar och Landskrona, då kan Afonso få ordentlig lekstuga. Behöver jag nämna vem jag anser vara seriens bäste spelare?
Givetvis hoppas jag på HIF-seger och eftersom jag har en dålig känsla inför matchen så tror jag på HIF-vinst. Visst, det låter motsägelsefullt, men faktum är att HIF brukar kunna överraska mig. Hemmaseger med 2-1 efter mål av Thando och Dahl? Vackert väder lär åtminstone innebära ett fullsatt Olympia och ett härligt publiktryck. Sug på den karamellen så länge...
(och om någon inte förstod rubrikvalet så ämnar det till att HIF ska ankra sig fast i tabelltoppen)
/Christian Rurfors
