Helsingborg-Häcken 1-0
I en inte allt för skönspelad match vann Helsingborg rättvist över Häcken med matchens enda mål.
Det är lika bra att skriva det direkt: Matchen på Olympia var inte av någon högre kvalitet. Det märktes klart och tydligt att det inte var tal om något skönspel från de bägge lagens sida eftersom poängen var alltför viktiga. Häcken ställde upp väldigt defensivt och HIF lyckades inte med att dra upp tempot tillräckligt högt för att utnyttja det stora spelövertag man hade.
Matchen inleddes dock med ett klart godkänt Helsingborgsspel. Problemet var bara det att det inte gick tillräckligt fort alltid. Man lyckades spela till sig ett par bra chanser, men man lyckades också lika kategoriskt att missa dessa lägen. Antingen det eller så stod Joakim Olsson i vägen. En Olsson som gjorde en bra match, trots att han visade prov på lite dåliga nerver när han lät Kärnans psykningar bidra till ett par riktigt, riktigt sneda utsparkar.
Regnet föll ganska tätt över Olympias gröna gräs och i bakgrunden kunde man till och med höra åskan mullra. Några mullrande kanonskott såg vi dock inte röken av på plan, där tempot efter den inledande kvarten mattades av ännu något. Det var nu tal om rent SuperEttan-tempo, åtminstone stundtals. Helsingborg var det lag som försökte, Häcken var det lag som försvarade sig och satsade på kontringar, något som inte var så lyckat med en tämligen orörlig Peter Vougt på plan. Häcken lyckades dock spela sig fram till en chans i första halvlek och det var när Jonas Henriksson kom fri med Sven Andersson. Den senare räddade dock och Häcken skapade inte mer under första halvlek. Helsingborg skapade desto mer, men var likväl ineffektiva som vanligt (?). De sista minuterna blev dock väldigt spännande, HIF låg på intensivt och spelade sig fram till ett par hörnor, vilka resulterade i riktigt vassa chanser. I den sjätte (!) tilläggsminuten lyckades Jesper Jansson komma högst på en hörna och förpassa bollen upp i krysset till Helsingborgarnas glädje och Häckenspelarnas irritation. Det var halvlekens absolut sista nick.
I andra halvlek märktes det att Helsingborgsspelarna var nervösa över att tappa sin ledning. Man inledde tämligen bra för att sedan mattas av allt eftersom minuterna gick. Matchen föll återigen in i någon sorts dvala liknande den som infann sig i mitten av den första halvleken. Publiksiffran var 8.040 personer och det var nog inte många som tyckte att matchen var speciellt underhållande i detta skede. Efter halva andra halvlek infann sig dock någon sorts grundspel för HIF igen. Man kontrollerade matchen tämligen enkelt, och det måste faktiskt sägas, att Häcken inte presterade speciellt mycket i anfallsväg. De försök som trots allt kom togs omhand av HIFs för dagen mycket skickliga backlinje.
Mot slutet försökte Häcken att pressa lite ytterligare, men det hände just ingenting. Helsingborgarna verkade smått nervösa över att det trots allt fanns en möjlighet att de tre poängen skulle övergå till en och det märktes ibland att man tog lite stressade beslut i situationer som kunde lösas på annat sätt mycket bättre. Nu var det dock så att tre poäng bärgades och sättet vilket de bärgades på spelar egentligen ingen roll. Laget behövde helt enkelt en vinst och det fick man.
Positivt för HIF är att intentionerna stundtals är väldigt goda, men tempot dessvärre för lågt. Man har ett bra grundspel men utnyttjar tyvärr inte det på bästa sätt. Stundtals går anfallsspelet nästan helt i lås och det ser aningen panikartat ut. Försvarsspelet var bra och även det defensiva arbetet på mittfältet. Christoffer Andersson såg mer spelsugen ut än på länge och det uppskattades av publiken. Jesper Jansson verkar ha hittat ur sin lilla formsvacka och är på väg mot storformen igen. Kul för John Pelu att få begå Allsvensk debut också, även om han inte hann uträtta så mycket.
Bland Häckenspelarna finns det främst en spelare som bör lyftas fram och det är mittbacken Niklas Svensson, som gjorde en helgjuten insats. Han höll ihop försvaret på ett eminent sätt och var utan tvekan lagets bästa spelare. Joakim Olsson var, trots sina dåliga utsparkar, stabil i målet och kunde inte göra något på målet. Offensivt sett var det lite tamt, den enda som stundtals skapade oro i HIF-försvaret var rutinerade Peter Eriksson, som sprang kopiöst hela matchen igenom. Även Mikael Göransson var bra. Dessvärre är Häcken dock inget lag för övre halvan, inte som man spelade idag åtminstone. Plus också till de intensivt hejande supportrarna som rest ned till Skåne. De var inte många, men de hördes och gav järnet hela tiden!
Observation: "Vi hatar sittplats!", skanderade Kärnan. De gamla männen på sittplats tittade lite irriterat mot Södra och fnös.
Fråga: Väldigt många älskar väldigt mycket att klaga väldigt ljudligt på HIF. Varför gör man sig besväret att gå på matcherna om nu HIF är så odugliga?
