Jul- och nyårsspecial, del 1: Julkonfekten
Under jul- och nyårshelgen kommer HIF:s fantastiska 2008 att summeras. Först ut: Lite julkonfekt från året då HIF var tillbaka som en av de tyngsta aktörerna i allsvenskan.
Årets comeback 1
Bosse Nilsson. Efter fjorton år var han tillbaka som huvudtränare i HIF. Mannen som ledde HIF tillbaka till allsvenskan tog över igen när det inte fanns några andra kandidater, och som han gjorde det! Han tog över skutan i mycket svår sjögång och lyckades lotsa HIF till den bästa allsvenska säsongen på åtta år. HIF anno 2008 spelade allsvenskans mest attraktiva fotboll, och plockade dessutom massvis av poäng. Och dessutom: Den under 2000-talet så saknade jämnheten fanns där – bortsett från vid ett par olyckliga matcher i augusti.
Årets comeback 2
Andreas Jakobsson. Han la av, men sen var Teckomatorps bidrag till världsfotbollen med i nästa match igen. Jakobsson gick in och vikarierade i HIF-försvaret när det som behövdes som mest – i de två tuffa UEFA-cup-matcherna mot PSV Eindhoven. Och sedan fick en av de största HIF:arna i vår tid den avtackning han förtjänade. All lycka i framtiden, Andy!
Årets comeback 2
Marcus Lantz. Efter en smygande återkomst under 2007 var idolen från den östra sidan av Skåne tillbaka på allvar – som en av HIF:s allra viktigaste kuggar. Stundtals lagets bäste.
Årets comeback 3
Magnus Powell. Guldhjälten från 1999 var tillbaka i Allsvenskan efter sju år i Norge, nu som sommarvärvning till GIF Sundsvall och – mittback. Debut för det nya laget blev det på ett vindpinat Olympia där bollen blåste HIF:s väg och senare skulle giffarna också blåsa rakt ner i Superettan.
Årets förbannelse
Jo, det kändes som att det var något trolltyg inblandat efter de tre första hemmamatcherna. I den första fick ett utspelat Halmstad med sig en poäng efter Henkes straffmiss och en lyckoträff av ex-HIF:aren Martin Fribrock (1-1). Sedan var det dags för Gefle att stjäla poäng på Olympia då Amadou Jawo kvitterade på tilläggstid, efter att HIF återigen dominerat stort. Trippeln fullbordades sedan av årets mest utskällda – IFK Norrköping. Kristoffer Arvhage ordnade en kvittering, återigen i slutminuterna. I pressen hävdade en Henke att det bara handlade om oflyt, och han hade nog rätt. Under dessa tre matcher spelade HIF stundtals fotboll på en nivå som sällan skådas i allsvenskan.
Årets rötmånad
Augusti. Tre typiska HIF-kollapser bjöds det på:
Halmstad-HIF 3-1. Precis när hela nordvästra Skåne efter en fantastisk vår smått börjat smida guld, eller i alla fall planer om guld, var det dags – HIF drabbades av en sådan där kollaps som bygden på senare år vant sig vid att man drabbas av då och då. Alltid till synes oförklarligt, ofta ganska oväntat. 2008 dröjde det i alla fall till omgång 18.
Till skräckarenan Örjans Vall kom HIF med åtta raka utan förlust, men på planen var det kaos i HIF-bygget. Virrigt och chockerat försvarsspel ledde till tidigt baklängesmål, och när tyske Michael Görlitz gjorde 2-0 efter tio minuter kändes det som VM 2006 all over again. Men Henke missade inte en straff den här gången, och utskåpningen slutade med 3-1-vinst till Halmstad. Det tredje målet föranleddes för övrigt av vad som kan ha varit säsongens slöaste försvarsinsats från HIF, då man helt missade att Tommy Jönsson slog en frispark som frispelade brassen Anselmo.
HIF-Ljungskile 0-1. Att HIF bara förlorade en av femton hemmamatcher i år var inte dåligt. Sämre då att enda förlusten kom i ett möte med dödgrävargänget Ljungskile. Det var tänkt att man skulle snabbt skulle studsa tillbaka till vinnarspåret efter fiaskot i Halmstad, men när René Makondele missade öppet mål i första halvlek började man förstå vartåt det barkade. I den 56:e minuten fick istället Daryl Smylie anledning att le när han gjorde sitt tredje allvenska mål. Hans smil bör ha varit ännu bredare efter slutsignalen – hans Ljungskile hade fått matchen precis dit de ville, HIF skapade ingenting alls sista halvtimmen och bortalaget vann med 1-0.
Gefle-HIF 3-0. Nåväl, 2008 års utskåpning i Norrland blev ju lite bättre än 2007 års 0-4-debacle. Värdelöst ändå, naturligtvis. Insatsen i matchen som följde Ljungskile-förlusten var om möjligt ännu sämre än den på Örjans Vall.
Årets skånska samarbete
21 juli. I samma stund som Andreas Landgren sänkte Djurgården borta med sitt 2-1-mål såg Agon Mehmeti till att avgöra för Malmö mot serieledande Kalmar (3-2). Sällan har ett MFF-mål tagits emot av samma glädje i Helsingborg.
Årets oväder
Det var det som blåste in över nordvästra Skåne en augustidag då GIF Sundsvall var på besök. Det stormade, träd välte, och regnet öste ner över Olympia. Men HIF vann matchen – 2-1. Avgörandet dessutom från elva meter – Marcus Lantz tryckte in 2-1 och så var straffspöket begravet.
Årets tveksamma ordval
”Han räddade dem från våldtäkt”, sa Daniel Andersson om Kristoffer Björklunds stormatch på Söderstadion, som gav Hammarby segern mot HIF med 2-1. Och så stal målväktaren från Bjuv rubrikerna igen.
Årets krage
Var den Daniel Andersson tog sig i efter en vårsäsong där hans status som förstamålvakt i Skånes bästa lag allvarligt diskuterades. ”Jag gnäller inte om jag blir bänkad”, sa han i Helsingborgs Dagblad efter 2-4 i Kalmar. Många ropade efter Pär Hansson, men Danne gavs fortsatt förtroende efter EM – och han visade att han var förtjänt av det. Efter den skrämmande svajiga våren var Daniel en av lagets viktigaste spelare under sommaren och hösten. När det var dags för HIF att möta Kalmar igen gjorde han en fantastisk match, spikade igen, och HIF kunde vinna med 1-0.
Årets storm i ett vattenglas
AIK:s 2-2 på Olympia i somras blev korrekt bortdömt för offside efter att Peter Fröjdfelt först dömt mål, men sedan ändrat sig efter en stunds konfererande med den assisterande domaren. I AIK-fansens version hette det dock att det var Henrik Larssons protest som gjorde att Fröjdfelt ändrat sitt domslut. Och som så många gånger förr tog det hus i helvete i media och ombord på AIK-skutan. Att det var ett tekniskt fel och missförstånd som gjorde att Fröjdfelt missade linjemannens initiala bedömning glömdes snabbt bort.
Årets elddop
Joel Ekstrand fick debutera i tävlings-sammanhang på Philipsstadion i Eindhoven när ett svenskt lag för första gången sedan 1996 spelade i Europa efter nyår. Och det gick ju ganska bra, även om PSV vann matchen med 2-0.
Årets Olof Lundh
Joel Ekstrand, lundensare precis som Olof, innan håret åkte av.
Årets skadeelände 1
I hemmamatchen mot IFK Norrköping startade HIF som vanligt under våren med Joel Ekstrand och Andreas Granqvist som mittbackspar. Men i matchinledningen knockades Ekstrand och tvingades utgå. Olafur Skulason, som startat som innermittfältare, fick gå ner som mittback, men efter bara några minuter gick även han sönder. Utan fler mittbackar i matchtruppen tvingades Andreas Landgren vikariera, och sedan såg HIF mycket vingklippt ut i resten av halvleken.
Årets skadeelände 2
När HIF vandrade ut på Olympia för toppmatchen mot IF Elfsborg saknades truppens fyra bästa centrala mittfältare. Marcus Lantz, Andreas Landgren, Isaac Chansa och Olafur Skulason satt alla i sjukstugan, och istället tvingades HIF ställa upp med ett helt färskt innermittfält. Yttermittfältaren Fredrik Svanbäck tog steget in i banan och gjorde sin första match i HIF centralt. Bredvid sig fick han 19-årige Marcus Bergholtz, som debuterade i HIF:s startelva. Och resultatet blev – succé. Bergholtz uppträdde fullständigt respektlöst och HIF spelade ut Elfsborg efter noter i första halvlek. Att man sedan glömde markera Teddy Lucic på en hörna i andra halvlek och tack vare det bara fick med sig en poäng är en annan historia.
Årets minst saknade 1
Stuart Baxter. Minns ni hur skrämmande framtiden såg ut för ett år sedan? Ett par veckor hade gått sedan dramat i Bordeaux, och HIF stod utan huvudtränare. Allsvenskans bästa tränare hade gått förlorad, men som tur var stod en nygammal, bättre, och väntade runt hörnet. Bosse Nilsson tog över och HIF gjorde sin bästa allsvenska säsong på åtta år.
Årets minst saknade 2
Razak Omotoyossi. Den beninske besten gjorde visserligen en del mål under våren innan han skämde ut sig efter matchen på Vångavallen. Men efter att han rest till Saudi-Arabien dök en annan målskytt upp vid Henrik Larssons sida – Rasmus Jönsson fick chansen och visade klassen under hösten. Framför allt minns vi avgörande i derbyt på Malmö Stadion och de två målen på Idrottsparken mot IFK Norrköping.
Årets Mikael Ragvald
Henrik Larsson. Liksom för den gamle HIF-yttern blev det bandy på äldre dagar. Men Kungarnas Kung var snäppet värre – istället för isbandy blev det innebandy, och istället för Division 3 och Sjöalt (där Ragvald sågs senast) blev det Svenska Superligan och FC Helsingborg.
Årets högoddsare
Henrik Larsson i Svenska Superligan.
Årets blick
Marcus Johannesson, Djurgården. Övertänd värre var Djurgårdskaptenen när han med sitt andra gula kort på Stockholms Stadion bjöd in HIF i en match där hemmalaget sett ut att ha bra kontroll på händelseförloppet. Hans blick då han med tunga steg gick av den olympiska banan glöms ej i första taget. En halvtimme senare hade HIF vänt 0-1 till 2-1 och stockholmarna hade inkasserat sin sjätte förlust på åtta omgångar. Det var för övrigt en kontrastens match: HIF:s vinst var just den sjätte Mjölkkossan levererat på just åtta omgångar.
Årets målskytt
Christoffer Andersson. Visst, det var Henrik Larsson som vann den interna skytteligan, men under våren var Christoffer Andersson i ett oerhört flyt. Vi som hade ifrågasätt mittfältarnas målfarlighet under hösten 2007 blev effektivt tystade av Stoffes förmåga att skapa farligheter ur ingenting. Han gjorde till och med mål på en hörna mot IFK Göteborg.
Årets åker
Nya Ullevi. Gräsmattan i bortamatchen mot IFK Göteborg var fullständigt ospelbar, och det var det bara ett gäng som gynnades av – hemmalaget. Nu klarade HIF en poäng ändå, tack vare en hörna.
Årets reklamkampanj
HIF-Örebro marknadsfördes med en kampanj där flera av HIF:s afrikaner figurerade iklädda svenska landslagströjor. En stenhård passning till nationalisterna på Svenska Fotbollsförbundet, efter Cotonou-debatten 2007.
Årets filmning
Danko Lazovic välkomnade HIF till Europa ett par minuter in i UEFA-cup-16-delen mot PSV. Hans grova filmning gav holländarna straff och tidigt 1-0. ”Ett rån”, kommenterade Andreas Jakobsson, och det hade han rätt i.
Årets låt
The Stone Roses – This Is The One. Inför hemmaderbyt mot MFF. Ska HIF följa Manchester Uniteds exempel och använda den som inmarschlåt?
Årets Henke 1
Det började med straffmissarna. Ni minns - i säsongens första hemmamatch mot Halmstad spelade HIF ut hemmalaget efter noter – men när Henrik Larsson skulle avgöra matchen på straff räddade Marcus Sahlman. Några veckor senare var det dags igen. Henke och HIF storspelade i en fantastisk andra halvlek på Söderstadion, men låg trots det under med 1-2 när det blev blåst för bortastraff i slutskedet. Återigen var det dock en målvakt som stal hjälterollen – Kristoffer Björklund räddade och HIF inkasserade säsongens första förlust i den sjätte omgången. Efter händelsen lämnade den annars så säkre Henke över ansvaret som förste straffskytt till Marcus Lantz.
Årets Henke 2
Landslagscomebacken. Det var en vacker vårdag i maj. Det hade verkat som att Mjölkkossans anhängare skulle lämnas utanför årets fest – fotbolls-EM. Lars Lagerbäck höll en presskonferens i Stockholm där han presenterade EM-truppen, och ingen HIF:are såg ut att få åka med. Men så avslöjade Lagerbäck Andreas Granqvist som en av de 23 som skulle få åka med till alpländerna. Nu var HIF med på planet i alla fall. Och som om inte det var nog så släppte han en jättebomb vid slutet av presskonferensen – Henrik Larsson. Efter nästan två års uppehåll från landslaget var han alltså tillbaka – Kungarnas Kung. Festen var räddad. Att det sedan blev ett fiasko för Sverige är en annan sak, det kunde inte Henke rå för – han var en av lagets bästa i en, förutom Zlatan Ibrahimovic, ytterst blek omgivning.
Årets Henke 3
Volleymålet hemma mot Elfsborg i oktober. Världsklass.
Årets Henke 4
Han var seriens bästa spelare även denna gång. Henrik Larsson spelar stundtals på en helt annan nivå än alla andra i allsvenskan. Och så vann han poängligan.
Årets Henke 5
Innebandyspelare. Kungarnas Kung fortsatte att stjäla rubrikerna i november, då han plötsligt började spela elitserieinnebandy för FC Helsingborg. Debutmatchen mot Jönköping borde rimligen varit den mest mediabevakade matchen i sportens historia.
Årets Henke 6
Fortsätter han eller fortsätter han inte? Frågan hänger kvar i luften när 2008 går mot sitt oundvikliga slut.
Årets landslagsmän
Henrik Larsson, Razak Omotoyossi, René Makondele, Isaac Chansa, Mike Sserumaga, Adama Tamboura, Oscar Rönningberg, Andreas Granqvist, Olafur Skulason, Roman Kienast och Fredrik Svanbäck representerade samtliga HIF och sina respektive landslag under året. Lägg därtill att Hannu Patronen var uttagen i den finska landslaget några veckor innan han anlände till HIF och att Andreas Landgren kommer att representera Sverige mot USA och Mexico i januari. Det är inte jättemånga lag i Europa som kan matcha HIF:s landslagsfacit.
