Krönika: Ett bristfälligt HIF-tips
"... vi har alla begått våra misstag. Några springer, iklädda kalsonger, in i Olympias mittcirkel med en HIF-vimpel, andra klär ut sig i en ödledräkt för att underhålla kräsna åskådare och ännu någon annan skriker könsord till Per-Ola Ljung."
Jag gjorde mitt första förhandstips av HIF inför en allsvensk säsong någon gång mellan 1999 och 2001, mitt minne sviker mig dock – liksom min hårväxt. Förmodligen involverade detta första förhandstips en rimlig dos pessimism – beroende på om Nanne Bergstrand eller Sören Cratz var tränare. Pessimismen var som störst med Nanne vid rodret, och jag minns den spirande nästan tonårsliknande optimism jag kände när Cratz tog över. Jag vill också, med viss ångest, minnas en artikel jag skrev här på Svenskafans med titel i stil med: ”Cratz är rätt man för jobbet”.
Nåja, vi har alla begått våra misstag. Några springer, iklädd kalsonger, in i Olympias mittcirkel med en HIF-vimpel, andra klär ut sig i en ödledräkt för att underhålla kräsna åskådare och ännu någon annan skriker könsord till Per-Ola Ljung.
Nu skriver vi 2009 och hur ser läget ut? Nanne, "årets tränare", är borta ur bilden (han gick förmodligen på vattnet via Östersjön till Kalmar) och Cratz håller väl till i någon obskyr del av vårt seriesystem (Norrköping? Ödeshög? Byxelkrok?). Bosse Nilsson styr HIF och gjorde ett bra jobb under 2008 – men trots detta verkar folks förväntningar förhållandevis låga. Kanske rentav realistiska? Realism och fotbollssupportrar brukar annars vara en ganska dålig kombination (se främst stockholmssupportrar, men även HIF:are har sina slängar av hybris), eftersom man tenderar att se sitt lags styrkor före svagheterna.
Undantag finnes. En del mer balanserade än andra – själv tillhör jag den mer pessimistiska gruppen, även om jag på rak arm kan nämna minst ett par forumskribenter som är betydligt grövre än jag i sin pessimism (Depe, Jesse, host…host…).
Men. Åter till 2009. ”Åter till verkligheten”, som en PR-konsult förmodligen skulle uttrycka det. I skrivande stund är det stora diskussionsämnet i HIF-kretsar Alvaro Santos. Nu har det visserligen varit så i flera år, men just nu känns det så kallade ”Santos-spåret” hetare än någonsin. Det verkar nämligen finnas en möjlighet att få ”hem” Santos. Bara tanken får de flesta HIF:are att bröla högre än vilken Ipswichbördig Tractor Boy som helst och jag tror också att även den mest inbitne HIF-supporter skulle kunna tänka sig att sjunga med i ”Sittplats sittplats ge oss ett O” på Landskrona IP för att få hem den populäre brassen.
Men i dilemmat Santos ligger också hela dilemmat i att ens försöka sig på att tippa HIF:s säsong 2009, och då har jag ändå förutsatt att Henrik Larsson fortsätter i HIF (helvete, nu väckte jag pessimisten i mig, tänk om han bara tränar med HIF och sedan nappar på ett bud från Abu Dhabis eller möjligen Grönlands stoltheter)?
HIF med Santos 2009 = Guldkandidat
HIF utan Santos 2009 = 5:e plats
HIF utan Santos och Larsson 2009 = 9:e plats
Dessa tips är statistiskt säkerställda.
HIF har i dagsläget en gedigen, men något ihålig, trupp. Med Larsson (jaja, jag vet, om han ens spelar!) som den stora stjärnan, och den som nästan ensam står får den RIKTIGA spetskvalitén, finns det bakom honom gott om spelare som håller bra allsvensk klass. Men det finns inte så många stjärnor. HIF:s trupp är välbalanserad, innehåller både kreatörer och sabotörer men problemet är att någon måste leverera det som avgör matcherna, det som skiljer laget från andra lag när lunken är igång. Det finns gott om talang, men talang som ännu inte riktigt nått sin fulla kapacitet och det finns också gott om rutin, en nog så viktig egenskap – fråga bara Nanne Bergstrand eller Ulrik Jansson.
Det är alltså inte individuellt, utan i helheten problemen finns. Den tunna mittbacksbesättningen. Skadekänsligheten på vänsterbacksplatsen. De oprövade korten. Med ett tillskott av en spelare som Alvaro Santos kan man väga upp många av dessa nackdelar. Dels blir man givetvis mindre skadekänslig i anfallet, men dels inbillar jag mig att man avlastar försvarsspelet genom att spela bättre anfallsspel.
Och nu inser jag, att om tanken med denna krönika var att tippa HIF:s säsong så har jag levererat en rätt halvfärdig och tveksam produkt. För att liksom maskera detta vill jag avsluta med ett par sköna undanflykter inför 2009 och på så vis avleda uppmärksamheten från det bristfälliga tipset.
”Gräset var för långt”
”Gräset var för kort”
”Gräset var för vått”
”Gräset var för torrt”
”Vi hade motgräs”
”Vi hade medgräs”
