Kommentar: En kväll vi inte glömmer
Gustav Lundblad kommenterar Rasmus Jönssons show och HIF:s 3-0-vinst på Råsunda.
Kvällen har gått över till natt. I ett Lund som ställt champagnen på kylning inför Siste April-firandet, sitter jag vaken och försöker greppa vilken ofattbart stor allsvensk match vi bjöds på den 29 april 2009.
Nästan exakt ett år efter 4-2-krossen av MFF på Olympia var det dags igen för en sån där HIF-kväll man aldrig kommer att glömma. Rasmus Jönsson. Rasmus Jönsson. Rasmus Jönsson. Tre gånger Rasmus Jönsson.
Den gängliga 19-åringen från Viken hade på sina håll kritiserats ganska häftigt i veckan efter missarna mot Halmstad (i en match där han dock i stort gjorde en bra insats, man ska komma ihåg det). Senare i veckan, i ett inhopp mot AIK:s de facto-farmarlag Väsby United gav han en försmak på sitt tydliga svar, en försmak av sin manifestation av målskytten Rasmus Jönssons kvaliteter. Två mål i sent inhopp tillät oss att tro och hoppas på att Jönsson skulle leverera ännu en gång i Stockholm, mot det riktiga AIK.
Och som han gjorde det. I vargens kula, på Svenska Fotbollsförbundets Råsunda, mot maktens AIK, slog han till med ett hattrick. Han höll sig framme på rätt ställe två gånger och det såg så enkelt ut som bara en naturlig målskytt kan få det att se ut när han petade in bollarna, och sedan krönte han kvällen med att kyligt överlista Walid Atta och felfritt placera in läderkulan bakom Daniel Örlund.
I minnet hittar vi jämförelsepunkter. Tomas Brolin mot GIF Sundsvall 1990. Michael Owen mot Newcastle 1998, Fredrik Ljungberg mot England några dagar senare, Wayne Rooney mot Fenerbahce 2004. Statements från unga spelare. You'll Never Forget My Name. Det var med sådana ord som Rasmus Jönsson lät fötterna tala idag, två dagar efter att de allsvenska tränarna i Fotbollskväll med stor majoritet pekat ut Robin Söder som ligans största talang.
******
Sedan 1993 har HIF vunnit 9 matcher i Stockholm på 41 försök. Fram till denna fantastiska sommarkväll hade man inte gjort det med fler än två måls marginal. 3-0 på AIK är alltså minnesvärt även i detta avseende: som HIF:s största serievinst i Stockholm sedan den allsvenska comebacken.
*******
Läromästaren, Henrik Larsson, tog kanske i lite väl mycket då han i TV-intervju efter matchen sa att det var en ”ganska så komfortabel” seger, men HIF vann rättvist och gjorde sin bästa insats för säsongen. Trion som är årets sensation – Pär Hansson, Marcus Nilsson och Marcus Holgersson gjorde på nytt ett mycket bra jobb, och på mittfältet gjorde Andreas Landgren sin bästa match för säsongen i sin nya kantroll. Frågetecken kvarstår dock från förlustmatcherna mot Örebro och Halmstad: Hur skall HIF dyrka upp motstånd som i större utsträckning än AIK anpassar sig efter motståndarens spel, och lyckas hindra HIF spela sig igenom mittfältet via marken? Det blev en helt annan matchbild idag när AIK låg på framåt med mycket folk och HIF gavs offensiva ytor och kontringsmöjligheter.
*******
Kanske är det ett tecken i tiden att HIF tar sin största seger i Stockholm sedan den allsvenska comebacken just i år. Djurgårdens förlust mot Halmstad och Hammarbys nästan lika svajande form kan kontrasteras mot HIF och MFF som ligger tvåa och fyra i den haltande tabellen. Skåne på frammarsch – Stockholm får stå tillbaka.
*******
Å andra sidan, vinner Stockholmslaget Brommapojkarna sin grusmatch mot Elfsborg i övermorgon så leder de allsvenskan.
*******
...Brommapojkarna!
*******
Tänk om någon innan säsongen sagt att Adama Tamboura och Erik Wahlstedt skulle gå skadade samtidigt. Skrämselhicka hade framkallats? Idag gör det inte det när Marcus Holgersson presenterat sig. Erik Wahlstedt är en legend och en av de största i HIF i modern tid, men hur ska han kunna ta tillbaka sin plats i startelvan från den unge och kompromisslöse ÄFF-sensationen?
*******
HIF tvåa i serien efter sex omgångar. Det är en resultatmässigt fantastisk seriestart vi bjudits på - den näst bästa för HIF under detta decennium efter Peter Swärdh-våren 2005.
*******
Nu väntar Malmö FF i ett Derby som blir hur stort som helst. Avstängningshotade Marcus Lantz och Christoffer Andersson undvek att se gult och Gefle stal poäng på Swedbank Stadion. Ett trevligt sätt att gå in i Derbyt på. Dessutom: Förra årets hemmaderbyprinsar Marcus Lantz och Isaac Chansa visade klass idag på innermittfältet, och försvaret känns betydligt säkrare än för ett år sedan.
*******
Avslutningsvis, låt mig citera Bosse Nilsson, intervjuad av Canal Plus efter matchen – som så ofta sa han det så bra: ”Rasmus Jönsson är en mycket stor talang. I Stockholm och i Göteborg tycker man väl att andra är större, men vi tycker att Rasmus är störst.”
