HIF - MFF 1-0: Kung Henrik
Derbyna mellan Helsingborgs IF och Malmö FF brukar bjuda på många mål, mycket chanser och kreativt spel från båda håll. Kvällens derby blev precis tvärtom. Istället för ovanstående utvecklades matchen till ett chansfattigt krig om ytor. Dock med precis lika mycket passion, kärlek och hat som vanligt.
De två stora HIF-frågorna inför matchen var ifall Henrik Larsson och Marcus Lantz skulle vara redo för spel efter att de båda åldersmännen rapporterats fått känning i lår respektive nackspärr. Rävspel från Bosses sida? Kanske. Hur som helst var vare sig Larsson eller Lantz allvarligt påverkade utav sina båda känningar och körde för fullt, matchen ut skulle det visa sig.
Matchen utvecklades snabbt till ett ställningskrig där HIF ofta försökte hitta Henke och hans skarvningar, som han förövrigt vann konstant mot den allt för orutinerade MFF-backen Jasmin Sudic medans MFF hela tiden försökte nå Wilton Figuredo, som fått någon form av Ola Toivonen-roll som släpande anfallare bakom Edward Ofere. Brassen gjorde dock återigen en slät figur, och var alldeles för självisk i de avgörande lägena, trots att han ofta fick god tid på sig att ta emot och komma rättvänd mot HIF;s mål.
Annars hade HIF, och i synnerhet Christoffer Andersson, stora problem med Guillermo Molins, som ibland gjorde som han ville med smålänningen. Precis som Figueredo var Molins största problem hans ego och allt för ofta tog han beslutet att dribbla en man för mycket. Han passade även på att bränna första halvleks hetaste chans då han fri med Pär Hansson försökte skjuta mellan benen på målvakten. Hansson han dock ner och touchade bollen med rumpan, något som drog ned farten tillräckligt mycket för att bollen skulle hinna rensas undan innan den gled in bakom mållinjen.
I andra halvlek började HIF bäst. Bosse tog snabbt hand om hotet Molins genom att ta ut bleke Rene Makondele mot Adama Tamboura och byta plats på Andersson och maliern. Med Tamboura som vänsterback mötte Molins plötsligt på ett motstånd han inte kunde hantera. Samtidigt som Molins försvann tröttnade Figueredo på att springa runt och inte uträtta någonting. Lille Daniel Larsson sprang mycket men tog sig väldigt sällan förbi Markus Holgersson på Di röes högerkant och HIF;s eminenta mittbackspar Marcus Nilsson och Joel Ekstrand var en stor del i att MFF;s anfall, och försök till anfall, avtog mer och mer. Förutom att man tillsammans neutraliserade Edward Ofere var man ofta på alerten när anfallen kom ute på kanten och var tidigt ute för att hjälpa och stötta sina ytterbackar.
Nu var det istället HIF som började flytta upp sina pjäser. Trots att man ofta sprang rakt in i Malmös balansmur Harbuzi/Andersson fortsatte man med sitt kortpassningspel, hela tiden på jakt efter ytor. Man kombinerade detta med fortsätta försöka hitta Henke med den långa bollen. Och Henke fortsatte vinna sina närkamper mot Sudic. När Agon Mehmeti kom in istället för Wilton Figuredo såg MFF ut att vakna något igen, men det uppvaknandet avtog snabbt. Istället var det HIF som kom närmast 1-0 då inhoppande Marcus Bergholtz, efter en snygg HIF-upprullning på vänsterkanten, satte pannan till ett hårt inlägg från Tamboura. Dessvärre fick inte Bergholtz någon direkt styrfart på bollen och Jonas Sandqvist kunde enkelt plocka bollen i sin famn.
Vi skulle dock få ett avgörande på matchen. Med en minut kvar att spela utav ordinarie matchtid fick Rasmus Jönsson bollen vid straffområdet. Vikensonen satte bollen snett bakåt till Andersson som med en touch hittade Henke i straffområdet. Henke tryckte undan sin markerare Gabriel och direktstyrde in bollen i mål bakom Sandqvist. Eufori.
De avslutande minuterna präglades utav ett stort bråk som HIF alldeles uppenbarligen ville ha. Molins kom in sent med en tackling på Tamboura som föll ihop. I hopp om att Tamboura skulle resa sig upp började Molins dra i maliern som vägrade resa på sig. Detta fick Lantz att reagera väldigt irriterat på Molins, säkerligen något överspelandes för att vinna tid och för att dra i sönder de tempo som Malmö försökte bygga upp, vilket skapade en kedjereaktion av irriterade spelare på plan. Det hela slutade i ett ganska så stort gruff, men domare Martin Hansson och hans både linjemän skötte det snyggt utan att varna någon.
När klockan sedan stod på 97 minuter blåste Hansson av en lång, lång kamp med ett fantastiskt, rödblått slut. Segern innebar att HIF nu klättrar upp på första plats i Allsvenskan med femton inspelade poäng.
HIF, Skånes stolthet!
- - -
HIF (4-4-2): Hansson; Holgersson, Nilsson, Ekstrand, Andersson; Landgren (Bergholtz 67), Chansa, Lantz, Makondele (Tamboura 46); Jönsson, Larsson
MFF (4-2-3-1): Sandqvist; Vinzentz, Sudic, Gabriel, Ricardinho; Harbuzi, Andersson; Molins, Figueredo (Mehmeti 62), Larsson (Durmas 80); Ofere
