En värdig HIF-hymn är född
Björn Helgesson premiärspelade ”På gator röda och blå” när Bakgatan under lördagen anordnade fotbollsturnering för HIF-supportrar.
Under ett par månaders tid har diskussionen kring en ny inmarschlåt intensifierats i HIF-kretsar. Andra allsvenska föreningar har redan introducerat hymner som spelas då spelarna gör entré och nu anser en allt större grupp HIF-supportrar att det är dags att byta ut den nuvarande inmarschlåten mot något pampigare.
Ett förslag som diskuterats är Mikael Wiehes Den jag kunde va, en låt vars text på ett utmärkt sätt kan symbolisera den kärlek och koppling som finns mellan ett lag och dess trogna supportrar. Wiehe är emellertid malmöit och låten är skriven för den framlidne ÖIS-supportern Björn Azelius. Därför är den inte klockren.
Ett annat förslag som lyfts fram är På gator röda och blå, skriven och framförd av Björns Band med helsingborgssonen Björn Helgesson. Denna låt har en tydlig koppling till både Helsingborg och HIF, samtidigt som den framförs på klingande helsingborgska.
Huruvida På gator röda och blå kommer att eka på Olympia i höst återstår att se - det är ett beslut upp till ansvariga på HIF att fatta – men oavsett vad utfallet blir så är låten här för att stanna. Du behöver inte vara en inbiten HIF-fantast för att ryckas med av Björns fantastiska stämma och träffsäkra texter. Dessutom växter låten ju fler gånger du lyssnar på den. En värdig HIF-hymn helt enkelt.
Björn Helgesson befinner han sig på en färja till Gotland när HIF E-zine på söndagen får tag på honom för att prata om låten.
Du gjorde ett väldigt uppskattat framträdande under fotbollsturneringen i lördags. Var det premiärspelningen för låten?
- Japp, det var första liveframträdandet. Det kändes gött, det var ju en perfekt publik med bara HIF:are, så det kunde inte bli bättre
En hel del personer i de främre raderna nynnade med när du sjöng, hur kändes det?
- Jo jag såg en del läppar röra sig, det kändes härligt.
Hur kom du egentligen på tanken att skriva en HIF-låt?
- Jag har velat göra det rätt så länge, men jag gjorde den egentligen inte i tanken att det skulle vara i en inmarschlåt, utan bara som ett uttryck för staden och laget. Just inmarschlåt har jag nog varit lite rädd för att göra... att det skulle bli lite corny och för mycket tja-la-la-la. Man vill ju kunna stå för låten om den ska representera laget och staden.
Har det betytt något att andra föreningar börjat introducera lite mer personliga inmarschhymner?
- Ja, jag blev lite inspirerad av att andra lag börjat köra det. IFK Göteborg har ju till exempel Snart skiner Poseidon som är skriven av Joel Alme. Det kändes som att det fanns en publik för den här typen av mer seriösa låtar även i fotbollskretsar. Det ska vara pampigt, en hymn och inget na-na-na-na.
När skrev du låten?
- Det var nu i våras, någon gång i mars. Det gick jättesnabbt, jag skrev den kanske på en halvtimme. Men det berodde på att jag hade ett genomarbetat konceptet och idéerna i huvudet sedan länge. Därefter har jag bearbetat låten efter hand. En elev till mig länkade till vår sida och vi fick en massa folk som lyssnade på låten. De började föreslå den som inmarschlåt och kom också med idéer på förändringar, så jag tog bort en del personliga grejer och la till lite mer fotbollsmässiga. Vi har haft en matig dialog hela tiden, med frågor och svar. Det var skitkul att göra låten på så sätt, det känns liksom att det är deras låt också.
I stora drag, vilka känslor är det du främst vill förmedla med låten?
- Det är det dubbla perspektivet. Dels finns det ett personligt. Låten utgår ju från en person som växer upp i en stad. Till en början är han liten, sen i andra versen är han på skolgården och i sista versen viskar han till sin son - och för över kärleken till laget och staden till nästa generation. Samtidigt försöker jag förmedla vikten av en fast punkt, som ett fotbollslag kan vara. Något som man har att falla tillbaka på när man behöver det.
Vem är det som spelar med dig i låten, är det dina bandmedlemmar?
- Björns Bands fasta bandmedlemmar består utöver mig av Per Christoffersson och Jonas Lyckander, men i På gator röda och blå har jag fått hjälp av Jonas Andersson som spelar gitarr och har hjälpt till med melodier, samt Andreas Einarsson som spelar bas och även spelat in och producerat låten.
Låten har framförts som ett alternativ till inmarschlåt på Olympia, vad skulle du tycka om det?
- Det hade varit helt fantastiskt, verkligen magiskt. Det vore det största i musikalisk form att få vara med om, att få höra sin egen låt när HIF marscherar in.
Hur stor är chansen att det blir verklighet tror du? Har supportrarna eller HIF pratat med dig om det?
- Det ska vara ett möte på Olympia den 4 augusti där de (supportrarna) bjudit in mig. De ville ha en representant från Björns Band. Vi får se vad som händer.
När började du förresten att följa HIF?
- Första matchen såg jag när jag var 4-5 år. Då var det fortfarande träläktare på långsidorna och vi spelade i tvåan eller trean.
Slutligen, vad önskar du dig av HIF som lag framöver?
- Det hade varit fantastiskt med ett SM-guld och vi har väl ett hyfsat slagläge. Sen känns det lite som Henkes sista säsong. Då vore det fint med ett guld och avsluta sista matchen med att kliva in till Gator röda och blå.
LYSSNA OCH NJUT HÄR: http://www.myspace.com/bjornsband