Redaktionen raljerar: Hur går det för HIF 2010?
Ännu en gång är det dags för Redaktionen raljerar. Den här gången spekuleras det i hur det kommer gå för HIF 2010. Kommer HIF ännu en gång hålla till i mittens rike, eller vågar man rentav hoppas på ett SM-guld?
.jpg)
Christian Rurfors: ”Det nya HIF börjar ta form”
Det är tyst, det är sorg, det är Helsingborg. Ord som under åren hörts från elaka belackare på norra stå. Ord utan substans. Under hösten blev jag dock orolig att det fanns en gnutta sanning i nidvisan. Höstsäsongen var nämligen, ur ett HIF-perspektiv, olidligt lång, tyst och utan framtidstro. Spelet var dåligt, publiken började svika och spelarna hade en efter en bestämt sig för att lämna. Det luktade sorgestämning kring hela föreningen och det var med viss frustration som man märkte att intresset för fotbollen började tryta, både i media och i bekantskapskretsen.
När Allsvenskan slår upp dörrarna knappt tre månader in på det nya året är jag trots detta full av optimism. Jag kan i Fredins, Nilssons och Larsson avsked se något positivt, en nystart, en chans att skapa något långsiktigt. Det nya HIF börjar ta form.
Jag kanske inte sprudlar av självförtroende (en åttondeplats ifjol tyder inte direkt på att HIF är så bra som vi supportrar ofta inbillar oss), men anser samtidigt att Conny Karlsson i Gashi, Lindström och Edman har fått tre tunga nyförvärv och en välbalanserad och spännande trupp att laborera med. Om det nu inte vore för den där anfallsplatsen förstås…
HIF:s akilleshäl är i dagsläget anfallsspelet. Larsson i all ära, men det handlar inte om att hitta en ersättare till honom – det handlar om att hitta en duglig anfallare över huvud taget. Utöver Rasmus har vi Sundin och Makondele - och Porcellis såklart… Det borde rimligen inte innebära en topplacering.
Positivt då att HIF kan slå ur underläge. Ingen, precis ingen, verkar tro på laget i år, men för att min vanligtvis optimistiska syn ska få ordentligt med energi krävs det en urstark premiär mot BP. En plats i tabellens övre halva känns som en mer realistisk målsättning. Intäktsmässigt budgeterar HIF med en sjätteplats, låt oss hoppas att man minst uppnår detta.
Peter Holmer: "Hjärtat säger guld 2010"
Är det inte märkligt?
Efter säsongen, när dagarna är som mörkast, så är det allt som oftast som mörkast även i HIF-lägret. Åtminstone bland supportrarna. Detta årsskifte var knappast ett undantag och en snabb summering av 2009 års sista ytterst mörka veckor kan väl sammanfattas på följande vis: Henrik Larsson slutar spela fotboll och HIF tappar ett större antal breddspelare. HIF förväntas värva Åge Hareide men supportrarna får istället nöja sig med högoddsaren Conny Karlsson. När sedan Henrik Larsson, ”Kungarnas Kung”, eller ”Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna”, den 14 december skriver på för en av de två rivaler som möjligtvis har chans att vinna priset för ”Största kollektiva komplex genom tiderna”, så är den offentliga förnedringen total.
Lika märkligt är det att knappt tre månader senare sitter man som vanligt här och konstaterar att truppen på många plan ser starkare ut än tidigare år. Samtidigt som profilspelare som Edman och kvalitetsspelare som Gashi och Lindström anländer så konstateras det också att... ”Adama var inte så jävla bra ändå...”, eller ”Henke bidrog med en hel del negativt också...”.
HIF 2010 är kanske den mest svårtippade årgång denna sidan sekelskiftet, och alla vet att det måste in en anfallare för att man på allvar ska kunna utmana om de mest åtråvärda placeringarna.
Ändå sitter jag här och småler.
Till det tror jag det finns två orsaker.
För det första så känns det som att HIF i förhållande till spelarnas faktiska kapacitet aldrig varit så gravt nederlagstippade som i år. Om detta beror på en underskattning av dagens trupp eller en överskattning av Henrik Larssons betydelse låter jag vara osagt. Oavsett vad så sätter det oss i en ytterst intressant och ovanlig position. En position som underdog.
Den andra orsaken handlar om en HIFares obestridliga förmåga att resa sig upp och stolt tro på sitt lag i alla lägen. Det gör alltid HIF till ett lag att räkna med.
Hjärnan säger stabil mittenplacering 2010.
Någon sa att... ”Större än HIF är i Helsingborg blir man inte.”
Större än så blir det inte för mig.
Hjärtat säger guld 2010.
.jpg)
Erik Kruse: "Nu kan vi äntligen slå ur underläge"
Det är bra att förväntningarna äntligen är de rimliga. Det borde ha varit lägre förväntningar även under de senaste två säsongerna men folk stirrade sig lite för blinda på namnet Henrik Larsson. Nu kan vi äntligen slå ur underläge. Egentligen är det inte så mycket som förändrats jämfört med de senaste säsongerna, bortsett från att just Larsson försvunnit. Det finns spetskvalité men ingen bredd. Underdogstämpeln kommer just för att Henke har försvunnit. Kanske kan det ge en positiv effekt på laget? Jag hoppas inte på något SM-guld, det har jag inte gjort på ett bra tag, men om vi lyckas få in en toppanfallare (läs Alvaro) och en rutinerad mittback (som dock inte verkar vara av någon högre prioritet) ska vi nog kunna sluta på en topp fyra-position. Lyckas vi inte förstärka laget ytterligare innan säsongspremiären fruktar jag ännu en säsong i ingenmanslandets tecken.
Samuel Kvist: "Sveriges fotbollsexperter verkar ha försätts i ett metodiskt tvivel på HIF"
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska tro. Sveriges fotbollsexperter verkar ha försätts i ett närmast metodiskt tvivel på HIF och deras förmåga: HIF är inte att räkna med i 2010 års allsvenska upplaga. Jag å andra sidan väger alltjämt fördelar respektive nackdelar med alla förändringar som har gjorts inför säsongen. Förändringar på gott och ont. De flesta ser den kanske största förändringen, att Henrik Larsson lagt skorna på hyllan, som något genomsyrat negativt. Det behöver nödvändigtvis inte stämma enligt mig. 2009 års HIF var beroende, allt för beroende, av dennes närvaro och goda form. Detta gick under stora delar hand i hand med HIF: s framgång. Frågan jag följaktligen ställer mig är denna: Är vi lika beroende av en spelares blotta närvaro? Troligtvis inte, eller förhoppningsvis inte, rättare sagt. Detta kan bero på Conny Karlssons oerhört tunga värvningar. Frågan är om inte HIF värvat starkast inför säsongen.
Räcker dessa värvningar till ett sportsligt tillfredsställande resultat? Självklart är det omöjligt att ge ett säkert svar på frågan. Vad som är sportsligt tillfredsställande för en person behöver nödvändigtvis inte vara det för någon annan. Vissa, däribland Conny Karlsson, är nöjda med en sjundeplats, medan bara det bästa är gott nog för andra. Att förvänta sig SM-guld är med allra största säkerhet inte realistiskt. Det är emellertid inte helt omöjligt att HIF, efter den sista allsvenska omgången den 7 november, står som slutgiltig segrare. Om detta ska bli verklighet bör HIF dock värva en ny anfallare. Den eventuella framgången förutsätter inte en anfallsvärvning, men det skulle definitivt inte skada. Tvärtom.
Christoffer Spegel: "Det finns flera lag som ser starkare ut än HIF"
Visserligen har HIF vunnit ett par träningsmatcher på sistone, senast mot Brann, men jag anser ändå at laget är för svagt för att kunna hävda sig på ett högre plan i allsvenskan 2010. Det finns flera lag som ser mycket starkare ut än HIF, i varje fall på pappret. Jag är dessutom tveksam till kapaciteten på Gashi och Lindström i långa loppet. HIF har inte lyckats värva någon fullgod ersättare till Henrik Larsson och jag undrar verkligen vem som ska göra målen. Att Porcellis är en flopp står väl nu ganska klart. Erik Edman är dock en bra värvning. Får han hålla sig skadefri är det ett bättre alternativ än Adama Tamboura. För att HIF ska hålla sig på övre halvan så vill det nog till att försvarsspelet fungerar prickfritt och det finns förutsättningar för det denna säsong. Skulle jag behöva tippa en slutplacering så blir det nr 5 för HIF denna säsong. Då är jag sålunda försiktigt optimistisk och tippar en del med hjärtat.
