Seger i premiären: ”Rättvisa har skipats”
Hemvändaren Mattias Lindström fick agera matchhjälte när han genom sin volley gjorde matchens enda mål. - Jag kände direkt att den skulle gå in, säger han och tillägger: - Jag såg ingenting, jag bara klippte till.
Spelet som visades upp den soliga vårdag, för visst är det väl vår, var om sanningen ska fram föga imponerande. Vad som däremot bör inge stor respekt var HIF: s förmåga att behålla lugnet trots idel missade målchanser. Statistiken talar sitt tydliga språk: 20-1 i HIF: s favör vad det gäller skotten.
Denna långa rad av missade lägen inleddes redan efter ett par spelade minuter genom att Rasmus Jönsson först tagit emot ett inspel från vänster av Christoffer Andersson och sedan avslutat. Bollen dansar på mållinjen innan Kristoffer Nordfeldt till sist kan greppa bollen med båda händerna. Dessförinnan hade norrmannen Ardian Gashi var oerhört nära att nicka bollen i mål, men hans nick rensades undan inte långt framför mål.
Efter dryga halvtimmens spelad på Olympia skedde det som troligtvis var direkt avgörande för matchens utgång. Efter en långboll mot den på djupet ständigt löpandes Erik Sundin plockar Kristoffer Nordfeldt upp bollen tillsynes, och enligt domarens utsago, utanför straffområdet. Detta ska då rimligtvis resultera i en varning, vilket det också gjorde. Nordfeldt blev dock förgrymmad över domarens enligt honom felaktiga beslut så till den grad att han i frustration sparkade bort bollen mot västra läktaren. Också detta ska enligt domarboken leda till en varning, vilket det som bekant gjorde. Det är således en regelrätt utvisning om bollen som domaren påstod var utanför straffområdet när Nordfeldt greppade den.
Den efter utvisningen inbytte målvakten Benny Lekström fick det hett om öronen direkt. Efter en hörna klappar nämligen Marcus Lantz till på halvvolley. Ett skott som Lekström räddar. På den efterföljande returen vräker sig Joel Ekstrand fram, men Lekström kan alltjämt hålla nollan intakt.
Andra halvlek inleddes som den första avslutades, med HIF som hållare av taktpinnen. Spelet är inte bländande, men man kan ändå urskilja tendenser till ett eftersträvansvärt kortpassningsspel stundtals.
Det kommer dock dröja innan halvlekens första målchans skapas. Den tillkommer efter att Markus Holgersson slår en låg, hård och tillsynes chansartad passning in mot straffområdets mitt. Väl där inne hugger Erik Sundin som han bör och tar med sig bollen på ett tillslag och avslutar snabbt. Det hårda skottet skapar vissa komplikationer för den duktige Lekström, men denne kan rädda bollen på mållinjen.
Efter ännu en missad målchans och ännu en räddad boll på mållinjen kan man tro att en frustration borde växa sig stark hos de blåröda hemmaspelarna. Men icke. Istället biter man sig envist fast på offensiv planhalva och fortsätter alltjämt kämpa. I ett försök att bibehålla en offensiv press byter Conny Karlsson ut Marcus Nilsson i förmån för Marcus Bergholtz. Man går då över till en trebackslinje och ett centralt mittfält bestående av tre spelare med Marcus Lantz med en lite mer defensiv roll.
I den nittionde matchminuten händer det äntligen. Hörnan som HIF tilldelats efter René Makondeles hårda skott nickas undan av en BP-försvarare. Nicken hamnar lyckligtvis hos Mattias Lindström som inte tvekar en sekund och skjuter ett volleyskott som snyggt letar sig in vid målvaktens vänstra stolpe. Något mer nämnvärt sker inte i matchen och HIF kan således inkassera tre viktiga premiärpoäng.
Avslutningsvis kan man tillägga att matchen som spelades på Olympias gräsmatta, som troligtvis är Sveriges grönaste sådana med tanke på Fredriksskans och Råsundas blygsamma motsvarigheter, var en sedvanlig premiärmatch. Sådana ska inte lösa gåtor. Man ska emellertid förhoppningsvis kunna urskilja vissa tendenser till vad som komma skall. Vilket jag anser att de 6731 entusiastiska personerna som sökt sig till Olympia kunde. Kvällens drabbning var ingen match i skönspelets tecken lika mycket som det var en studie i tålamod och envishet.
