Spelarnas år 2001
Del 3 i granskningen av hur HIF-spelarna skötte sig behandlar mittfältarna.
I år har det varit många åsikter kring HIFs mittfältsspel. Det har bland annat lyfts fram att spelarna var för långsamma och att det inte fanns nog med kreativitet på det centrala mittfältet. Och visst, man kan egentligen bara hålla med. Det saknas en riktig kreatör av Kenneth Storvik- klass och ibland känns det också som att det går lite väl långsamt i uppspelsfasen. Vad det beror på är givetvis inte så enkelt som att säga: Spelarna är för långsamma. Det har också med spelsystemet att göra. Sen handlar det också till stor det om hur rörliga anfallarna är. Mittfältet behöver passningsmöjligheter för att kunna få fram bollen snabbt, och om dessa inte finns tvingas mittfältarna att hålla bollen längre.
Betyg och motiveringar:
Christoffer Andersson: 8
Chris fick pendla väldigt mycket mellan att spela höger yttermittfältare och vänsterback, något som knappast gynnat honom. Christoffer har egentligen alla de egenskaper en modern fotbollsspelare ska ha. Han är snabb och vågar utmana, men han tar även stort ansvar defensivt. Visserligen är han en tämligen urusel huvudspelare men det vore svårt att vara annat när man inte är så lång. Dessutom väger han upp sina brister inom detta område med sin snabbhet och offervilja. Säsongen som gick var han mestadels lysande och stundtals mindre bra. Det verkar vara en fråga om dagsform som styr när Chris spelar, för om han har en bra dag då är det inte många som orkar hänga med honom på kanten. Han har utan tvekan varit den spelare som betytt mest för laget i år. Det märktes extra tydligt i bortamatchen mot Ipswich då han skadades i början av andra halvlek. Innan dess var det HIF som styrde spelet och skapade chanserna. När Chris tvingades utgå föll spelet ihop och Ipswich kunde komma in i matchen. Som helhet har Christoffer gjort en fullt godkänd säsong, såväl i HIF som i landslaget, och frågan är egentligen bara om vi får behålla honom hela 2002. Det är bara att hålla tummarna.
Michael Hansson: 7
I sin andra säsong för HIF gjorde Micke ett betydligt bättre jobb än vad han åstadkom under sitt första år i klubben. Hans självförtroende verkade klasser bättre och även hans lägstanivå höjdes markant. Mycket hade givetvis att göra med att han under förra säsongen tappade mycket ork på grund av allergier som han inte kom underfund med. I år var han en av lagets bästa mittfältare. Visst, visst, han slår fortfarande bort passningar på två meter men å andra sidan brukar han väga upp det med briljanta passningar bara ögonblicken senare. Han är också en av de spelare i laget som har mest boll och han är även en av de mer kreativa inom laget.
Lars Bakkerud: 7
Vi på redaktionen har fått en ny favoritspelare i laget: Lars Bakkerud. Från att ha gått från en plats i skymundan tog han verkligen steget in i rampljuset under hösten. Han var väldigt jämn i sin spelnivå under hela hösten och fick vara ganska fri från skador. Vi skriver ganska, för med Bakkerud kan man aldrig vara riktigt säker, rätt som det är rapporterades det att han var borta på grund av sjukdom eller skada, hans hälsa måste vara lika oförutsägbar som ett Tjetjenskt presidentval. Bakkerud har utmärkta egenskaper både offensivt och defensivt, hans blick för spelet är lysande och om han bara får gå skadefri i mellansäsongen så kommer han att skörda stora triumfer på mittfältet nästa år!
Mattias Lindström: 7
Mattias har fått lite av ett genombrott i år. Tidigare hade han en väldigt ojämn form och hade svårt för att ta en ordinarie plats i a-laget. Han började också säsongen med att få spela i b-laget, där han öste in mål. Och när han så fick chansen att spela från start borta mot Örebro, så small han till med två mål på en gång. Och tack vare det resultatet så var han mer eller mindre ordinarie resten av säsongen. Han har mest fått spela på högerkanten i år och har tack vare sin snabbhet lyckats ganska bra med det. Men hans offensiva kvalitéer kommer bäst till sin rätt i en central mittfältsroll. Vi har stora förhoppningar på Mattias inför nästa säsong och frågan är inte OM han kommer att få spela, utan på vilken position.
Björn Johansen: 6
Det var nog inga som hade så stora förhoppningar på Bummen inför den här säsongen. Hans första år i HIF hade inte varit i relation till förväntningarna på tippeligas bästa mittfältare. Men i år visade han var skåpet ska stå. Under våren var han en av HIFs bästa spelare. Hans största svaghet är väl att han är lite väl långsam. Han behöver snabba, rörliga medspelare för att kunna komma helt till sin rätt.
Bummen kom att bli en av fansens favoriter i höst, tack vare att han öppet gick ut och kritiserade Nanne Bergstrands defensiva taktiker. Han bänkades då till matchen mot Trelleborg, men fick komma in i andra halvleken och på ren djävulskap så var han inblandad i samtliga mål som HIF gjorde. Han bevisade vem som hade rätt och vem som hade fel. Det är synd att han inte får stanna kvar i Helsingborg även nästa säsong, men vi vet också att det är hans höga lön som tvingat HIF att låta honom gå.
Rogerio Silva: 4
Vi hade gärna satt ett högre betyg på denna sevärda brasse. Men det är omöjligt med den lilla speltid han fick i år. Hela affären med Rogerio är ett mysterium. Då han kom hit på prov i somras bländade han åskådarna och gjorde journalisterna lyriska. Nanne Bergstrand gick ut och sa att man endast skulle hyra honom om han platsade i startelva, eftersom man inte behövde fler folk på bänken. Och precis som alla ville så blev affären av. Men inte fick "Rio-Rogge" spela för det. Han fick göra en del inhopp och var med i tio matcher, som gav honom totalt 455 minuters speltid. Det är väldigt trist att Olympia-publiken inte fick bjudas på mer av Rogerio och Alvaros härliga samba-spel tillsammans, men minnen finns i alla fall kvar från bortamatchen mot Elfsborg där dessa båda stod för allt det offensiva spelet i andra halvlek (detta var samma match som Micke Hansson spelade vänsterback och Hans Eklund defensiv mittfältare). Vi kommer att fortsätta att drömma om att få se äkta brassefotboll på Olympia och vem vet, Rogge kanske kommer tillbaka nån gång?
Ulrik Jansson: 4
Lagkapten Jansson har varit säsongens största besvikelse, näst efter tränaren. Efter hans suveräna spel i Champions League förra året var förhoppningarna stora. Men Ulrik kom fel in redan från början av säsongen. Det ryktas att han spelade i princip hela vårsäsongen småskadad och det kan i så fall förklara hans dåliga tempo och brist på ork. Men om han var skadad, varför utnyttjades inte HIFs breda trupp och lät honom vila sig frisk? Hur som helst växte kritiken mot honom och Nanne och han svarade på sitt eget sätt genom att ge fingret åt Kärnan-klacken. Ulrik har bett om ursäkt men frågan är om det nånsin kommer att glömmas. Hur som helst så tror vi att han kommer att få svårt att ta en plats i truppen nästa år. Alla spelare står på noll när tränare Cratz tar över och Ulrik kan inte längre leva på sina gamla meriter från 2000.
Fotnot: Hans Eklund och Rade Prica har spelat mittfältare under vissa matcher men kommer att bedömas som anfallare.