Krönika: Hur bra är vi egentligen?
HIF E-zines Martin Falkman är osäker på vad han ska tycka och tro inför årets säsong.
Det är inte ofta man är i Halmstad. Det är dessutom inte ofta man är där och ser HIF vinna, än mer sällan efter att ha gjort en tämligen usel första halvlek. Men, igår var jag där och bevittnade detta och jag ställer mig frågan: Hur bra är vi egentligen?
Efter att gång efter annan denna försäsong sett HIF prestera det ena lysande resultatet efter det andra kan man nämligen börja undra. Vad ska man tro? Hur långt kan laget gå i år? Vi som följt HIF under ett antal försäsonger kan lätt enas om att årets försäsong varit den bästa någonsin (nåja, åtminstone sedan jag började följa laget!). Redan i Januari fick vi en försmak av vad som komma skulle, när HIF spelade bra fotboll mot lag som Leverkusen och Feyenoord. I La Manga visade det sig att trenden fortsatt - HIF spelade bra och lyckades efter viss möda vinna hela turneringen.
Det är inte utan att man blir lite orolig. Har det gått för bra? Är det bra att vinna så mycket innan allvaret börjar? Hur kommer det att gå när det gäller poäng i Allsvenskan? Frågorna är befogade. Men svaren finns också, de är flera stycken.
Jag tror att HIF i år har en helt annan stabilitet än man exempelvis hade ifjol. Om man jämför Nanne Bergstrand och Sören Cratz förstår man nog vad jag menar. Under fjolårets serie var HIF ofta favorittippade men klarade inte riktigt av att motivera sig. Bergstrand var ingen som entusiasmerade (oj, vilket ord) spelarna. Sören Cratz, däremot, ingjuter både inspiration, entusiasm och moral i spelartruppen, det märks. De spelare man pratat med i år har också poängterat detta. Eftersom jag pratar med ganska många av spelarna i HIF är det inte svårt att notera den ändrade inställningen. Det som förra året var jobbigt är i år hur kul som helst. Glädjen har kommit åter på träningarna och framför allt, i matcherna. Man gräver inte ner sig om man gör en dålig halvlek eller släpper in ett mål.
Apropå att släppa in mål. Fredrik Larsson har hållit nollan i sju matcher på försäsongen. Vem hade trott det när han axlade Sven Anderssons mantel? Nå, min kära kollega på HIF E-zine, Fredrik Lassen (inte Fredrik Larsson!) har haft det på känn i flera år, hävdar han. De tvivel som förra året fanns angående Larssons kapacitet är fullständigt raderade vid denna tidpunkten. Under fjolårets säsong var Sven Andersson ganska ojämn och släppte in en del tveksamma mål. I år finns det stora möjligheter att vi slipper allt för ojämna prestationer.
Men, jag ställer frågan igen. Hur bra är vi egentligen? Inte ett insläppt mål mot Halmstad, Djurgården eller AIK - tilltänkta toppkonkurrenter som haft svårare att finna sitt spel. Hur mycket av säsongens möjligheter vi kan se redan i träningsmatcherna är omöjligt att säga. Det är absolut felaktigt att tro att HIF ska leka hem serien, något sådant kommer inte att ske. Det går inte att ställa in skorna och tro att allting ordnar sig. Denna läxan lärde sig laget under förra säsongen. I år skall det inte upprepas.
De flesta supportrar kräver inte guld. Jag vet inte om de flesta ens tror på det. Men en sak är säker - bättre än fjolåret ska det bli, i varje fall!