HIF E-zine presenterar laget.
Femte delen: det äldre innermittfältet.
Nr 24, Jesper Jansson
Jesper, yngre bror till Ulrik Jansson, kom till HIF från belgiska Gent under 2000. Han hade inte fått den nya tränarens förtroende och sökte sig därför tillbaks till Sverige. Vad var då ett mer naturligt val än att återförena sig med Ulrik, Nanne Bergstrand, Hans Eklund och övriga som han spelat ihop med tidigare i Öster? Jesper hoppade rätt in i laget som var i full satsning inför Champions League och han gjorde genast rätt för sig. Förra året fick han mestadels hålla till i backlinjen eftersom en del skadeproblem i truppen gjorde att backlinjen behövde förstärkas. Men i år har Jesper återtagit sin plats på mittfältet där han hör hemma.
Han har gjort väldigt bra insatser i samtliga matcher under försäsongen. Han har också fått ansvaret som lagkapten. Jespers styrkor är många. En av de mest tydliga är hans dominans i luftrummet. Det finns inte många som har en chans i en nickduell mot "Jay-Jay" och det är oftast hans hårfagra skalle som man siktar på vid hörnor och fasta situationer. Jesper spelar alltid lugnt och säkert, lägger hellre en passning framåt än i sidled och han är exceptionell i försvarsarbetet. Jesper Jansson är helt enkelt just en sån tuff spelare man vill ha i mitten av sitt lag.
För att hitta nån svaghet för man leta länge. Det enda man egentligen kan påpeka är att han inte har samma klipp i löpstegen som de yngre spelarna i laget. Han är heller inte utrustad med nån grym teknik, men han vet vad han kan och spelar nästan alltid på toppen av sin förmåga.
Vi tror att Jesper kommer att betyda mycket för HIFs spel i år. Han är perfekt i rollen som lagkapten eftersom han utan problem kan kämpa en hel match och gärna tar på sig ansvaret vid frisparkar och andra lägen som kräver snabba beslut. Visst gjorde han en bra säsong som mittback förra året, men det är på mittfältet han hör hemma. Får han hålla sig frisk hela året kan det mycket väl bli en medalj av ädlare metall vid årets slut.
Fyra frågor till Jesper:
Vilka förhoppningar och mål har du på dig själv och laget i år?
- Målet för laget är att vi ska komma bättre än förra året. Och det innebär ju Europa-plats. För mig själv skulle det väl vara kul att få chansen i landslaget nån gång. Även om jag nästan gett upp den chansen. Jag tycker jag visar att jag skulle kunna få möjligheten. Nu är det svårt, men det hade ändå varit kul.
Vem kommer att bli årets utropstecken i HIF?
- Jag tror det är många på gång. Lindström spelade ju mycket förra året men han kommer att slå igenom stort i år. Det tror jag. Det känns som det.
Vem vinner Allsvenskan i år?
- Hmmm, vad ska vi säga, jag tar väl Djurgården då.
Vem vinner interna skytteligan på mittfältet i år?
- Då tar jag Lindström.
Nr 7, Ulrik Jansson
När Sven Andersson lämnade laget inför den här säsongen blev plötsligt Ulrik den äldste i laget. Och det är en roll han klarar bra. Han har ofta den där slitna stilen som gör att han ser slutkörd ut redan efter tio minuter. Men trots sina 34 år, en ålder som anses hög på en fotbollsplan av underlig anledning, är han inte sällan den spelare som kämpar hårdast i slutminuterna. Ulrik är en kämpe helt enkelt. Teknik är ingen av hans största kvalitéer och även om han en gång för fem år sen lyckades få till ett underbart volleyskott i en UEFA Cup-match så är han knappast en målskytt. Däremot vinner han det mesta i luften och är en bjässe på mitten. Det brukar bli några blåmärken för motståndarna under en match.
Han gjorde sin bästa säsong år 2000 när HIF spelade i UEFA Champions League. Då tämjde han storheter på löpande band och fick Bayern Munchens storväxta anfallare, Carsten Jancker, att se ut som en skolpojke på söndagsutflykt. 2000 var Ulriks år. Dessvärre var 2001 ett av hans sämsta och kontrasten blev enorm. Hela förra året gick Östers stolthet småskadad och borde egentligen inte spelat så många matcher som han gjorde. Många var det i publiken som hade räknat ut Ulrik inför den här säsongen. Men liksom resten av laget verkar han ha fått en nytändning. Han ser fortfarande trött och sliten ut, men nu är klippet i steget tillbaka och den örnblicken han har när han siktat in sig på att bryta ett anfall.
Vi tror att Ulrik kommer att göra en klart bättre säsong i år jämfört med förra året. Han har stor kapacitet i sig och när han nu kämpar på lika villkor igen så kan han vara en viktig kugge i Sören Cratz lagbygge. Han har dock tuff konkurrens och lär knappast få spela lika många matcher i år. Men det är denna trötta gamling kanske rätt nöjd med ändå, eller?
Nr 8, Lars Bakkerud
Det finns ett ord som genast kommer upp när man talar om Bakkerud – sjukdom! Det finns nog ingen spelare inom elitfotbollen som varit borta från träningar och matcher lika mycket som denna norrman. Men när han är frisk, finns det inte många i Allsvenskan som kan matcha honom. Hans spelförståelse och förmågan att läsa motståndarna är vad som gör honom till en av lagets mest intressanta spelare. När Bakkerud är på planen så tycker han om att styra sina medspelare i defensiven samtidigt som han kan lägga den där genomskäraren som får hela Olympia att jubla.
Lars fördelar är förutom spelförståelsen, hans teknik. Han kan utan problem dribbla av en motståndare för att skapa sig ett bättre läge och han är inte rädd för att utnyttja detta. Dock blir han ofta lite för defensiv i sitt spel. Vi vill se honom högre upp i banan där han har lättare för att ge sina medspelare den där målgivande passningen.
Det enda egentliga felet med Lars är just hans sjukbenägenhet. Nyligen fick han genomgå en ordentlig läkarundersökning. Man fann inget remarkabelt utan det enda man kunde peka på var en virusinfektion som behövde lång tid på sig att läka. Det är tur att HIF har en bred trupp i övrigt för Bakkerud ska stå för spetsen – när han är frisk.
Fotnot: Hans Eklund har också figurerat på mittfältet vid en del tillfällen. Vi hoppas dock att den tiden är förbi.
