Om det ändå vore så...
Signaturen Frank Fubar har skrivit en gästkrönika inför derbyt.
Det är äntligen dags för det prestigefyllda derbyt mot Kvällsposten United. Surret ute på stan pekar på nästan ett fullsatt Olympia, men är allt frid & fröjd? Kommer dessa flera tusen Helsingborgare att göra allt för att den lilla sektionen på norra ståplats inte ska få en syl i vädret? En önskan har man alltid, och hoppet är det sista som lämnar människan, brukar det heta. Samma kval står man inför varje match och i synnerhet ett derby!
Man ser det framför sig, inglidande på Olympia, rundar östra delen av södra stå. Ett hav med rödblåskrudade supportrar uppenbarar sig, uppvärmningen är i full gång! Man tar plats uppe på läktaren och gör sig redo för att ge allt i 90 minuter! Uppvärmningen är över, buren på norra läktaren börjar fyllas med crazyhattar och supportrar som tror sig befinna sig i Italien.
Det är nu den värsta ångesten gör sig påmind. 14000 HIF-supportrar mot 1700 Kvällsposten-prenumeranter kan väl bara sluta på ett sätt, eller? Inmarschen börjar och ett skådespel av sällan skådat slag uppenbarar sig på alla läktare. Konfetti, ballonger, mpp:s m.m. fixar en härlig inramning och man knyter näven i fickan och ger sig fan på att man skall ge gänget 120m bort en lektion i röststyrka och kvalitet.
Ett skånederby utan svenska nationalsången är som... I vilket fall som helst tar någon liten tjej ton inför ett fullsmockat Olympia. Alla reser sig upp och sjunger med i ockupationsmaktens hymn. Efter sätter sig stora delar ner igen och väntar på att matchen skall blåsas igång...
Kvar står gänget i hörnan på södra läktaren och Crazyhattarna på norra. Det är dom som skall stå för stämningen är det tänkt. Och varför skulle den här matchen vara så olik alla de andra? Varför skulle Svensson på Östra eller Västra öppna munnen när det är "klacken" som skall stå för det verbala stödet?
Matchen är i full gång, HIF anfaller direkt, i takt med förflyttning mot mål reser sig östra och västra precis som om vågen var startad. Ett högt sorl ökar ju närmre spelarna kommer. Ett skott avlossas men smiter ett par decimeter utanför målvaktens högra stolpe och är man utanför Olympia skulle man tro att den gick i mål att döma av dånet från publiken. Direkt efter startas det en sång på södra, Svensson på östra och västra står fortfarande upp och sjunger med...
"Vi är HIF, Olympia är vårt hem, ingen jävel kommer hit och tar poäng" ekar en bra bit upp mot Stattena... Från norra hörs ett par patetiska försök till ramsor men tystnar snabbt då HIF-supportrar på norrastå och östra väser åt boskapen...
Om det ändå vore så...
***
Istället är verkligheten ett skrämmande faktum! 14000 HIF-supportrar, av dessa är det endast ca 500-600 som står för det verbala stödet. De andra sitter tryggt i sina stolar på läktaren och skulle möjligtvis klappa vid mål, inte mer... Samma klientel skulle gärna bua åt sitt lag vid en eventuell förlust, en felpass eller ett missat avslut...
Detta är min syn på publiken på Sveriges vackraste arena. Samtidigt önskar jag att gemene man ställer upp på tisdag och visar (på senare år) lillebror att man inte är välkommen till Olympia. DU behöver inte sjunga med i våra ramsor, men engagera dig i matchen. Det skall höras när domaren dömer till motståndarlagets fördel.
Vill även passa på att uppmana er som står för stödet på Olympia: Hata Malmö, Fuck off MFF osv är inte kul. Skall det sjungas nidramsor så gör det med klass. "Om jag hade vingar som örnen..." är en klassiker, jag tror ni förstår vad jag menar!
***
Vi har klass & stil, VI är HIF!
