Vad ska man tycka?
Hur mår man egentligen just nu? HIF E-zines Martin Falkman försöker beskriva känslan i kroppen.
Av förklarliga skäl har vi legat lite lågt de senaste dagarna. Direkt efter en derbyförlust har man inte så enormt stor lust att vara produktiv. Inte heller har det infunnit sig någon lust att exempelvis göra intervjuer. Vi vet redan vad spelarna skulle säga. De är säkert lika besvikna som vi är.
Men faktum är: jag var inte överdrivet besviken efter matchen mot MFF. Efteråt sprang jag och Fredrik på Mattias Lindström, som utbrast: "Fan, ni ser ju nästan glada ut?", något som han själv inte gjorde. Men glad? Nej, det var man knappast. Uppgiven? Nej, inte det heller. Förbannad? Nix. Jag kände nog mest en ilande tomhet och mitt leende var ett resultat av att jag såg Nanne Bergstrand i baren.
Genom någon konstig insikt hade jag förberett mig på en förlust mot MFF. Det känns lite grann som om att HIF arbetar i ständig motvind denna säsong. Det är lite som förtrollat. Det är meningen att saker och ting skall gå fel. Lagen om alltings jävlighet; om något kan gå fel så kan du räkna med att det också gör det! Det passar perfekt in på HIF just nu. Det känns som om att varje fast situation, varje anfall och varje långboll är ett jättebra läge för motståndarlaget. Visst, fasta situationer ÄR jätteviktiga. Men inte fan ska man behöva få den otäcka känslan varje gång en sådan uppkommer?
Ska man då vara förbannad över vad HIF presterar? En del kanske är det. Ska man såga Sören Cratz längs med fotknölarna? Kanske det.
Men inte jag. Visst kan jag tycka att Sören Cratz gör ett stort misstag som använder Hans Eklund som mittfältare och inte som anfallare. Men det finns inget jag kan göra åt den saken. Jag blir inte heller förbannad på spelarna. Jag tycker att det syns att de gör sitt bästa. Det saknas bara udd, självförtroende och flyt i spelet. Dessutom är det ett par, tre spelare som verkligen inte kommer upp i normal standard. Men inte heller det kan inte JAG göra något åt, även om jag gärna hjälpt till på träningarna.
Samtidigt vill jag också tillägga en sak. HIF har inte Allsvenskans bästa lag. Det är många som kanske tycker det, men inte jag. Jag kan hålla med om att man har en spelartrupp som består av individuellt mycket skickliga spelare och bra namn. Men som enhet blir det inte Allsvenskans bästa lag. Varför? Jo, man har helt enkelt en alldeles för likartad grupp spelare. Det finns ingen som sticker ut ur mängden tillräckligt. Vi har ingen fullfjädrad kreatör, däremot har vi många typiska lagspelare och kämpar. Ni får skrika "Bakkerud!", ni får skrika "Karisik!" men det imponerar inte på mig.
Att kräva SM-guld känns fel i år. Men samtidigt känns det också sorgligt att man ska behöva sänka sina ambitioner till att hamna i mitten av tabellen. Nej, jag tror fortfarande att HIF kan hamna klart på övre halvan. VM-uppehållet kommer lägligt. Vi får se vilket lag som ställs på benen efter det. Det viktiga är att DU gör din röst hörd för att stödja laget!
