Figge funderar
Stabilt mittenlag eller mellanår?
Så här nio omgångar in i årets serie börjar man kunna skönja ett visst mönster. Jag tror det är dags för en rejäl självrannsakan bland både spelare och supportrar. Vi har vant oss de senaste åren vid att vara med i toppen såväl i förhandssnacket som när sista matchen spelats. Men den gyllene tiden verkar nu vara förbi. Redan förra året såg man att HIF inte räckte till riktigt. Då fick en person, tränaren, ta hela skulden vilket inte var helt orättvist. Men nu har vi ändå fått se att spelet är ganska knackigt även med en annan tränare.
Det har svängt mycket, både vad gäller spelet och vad gäller supportrarnas förhoppningar och förväntningar. Efter fjolårets avslutningsmatch mot Ipswich spådde de flesta en mörk framtid för HIF. Ordet "guld" nämndes överhuvudtaget inte. Sen gjorde styrelsen det enda rätta. Man avslutade kontraktet med Bergstrand och presenterade guldtränaren Sören Cratz som ersättare. Genast utropade en del guldtörstande fans att nu skulle vi bli mästare igen, antingen i år eller nästa år. Personligen vågade jag inte hoppas på mer än en förbättring gentemot 2001 och det skulle innebära minst en fjärde plats. När HIF sedan började försäsongen med att göra kanonresultat mot bl a Bayern Leverkusen så vände allt. De negativa tankarna som genomsyrat supporterleden var som bortblåsta. I år skulle vi ta tillbaks guldet igen!
Nu har verkligheten kommit ikapp oss. Vi ligger visserligen på femte plats, men poängmässigt är vi ett mittenlag. Vi har fem poäng upp till ledaren och vi har fem poäng ner till jumbon. Jag tror det är dags för oss alla, supportrar, spelare och media, att inse detta nu. Sören Cratz talade om det redan i maj, att vi skulle sänka våra mål. Nu tycker jag inte att vi ska börja satsa på en mittenplats för det känns inte som ett vettigt mål. Däremot ska man strunta i guldet och istället kämpa för det mål som uttalades under årsmötet. Då hette det att man skulle placera sig bättre än 2001. Det var aldrig tal om guld då. Chansen finns självklart fortfarande att di röe ska få igång spelet och vara med i fajten ända till sista omgången. Men vi är inte så bra att vi lugnt kan räkna med att åka till exempelvis Norrköping och bara hämta hem tre poäng. Vi har tre tunga spelarförluster i Mikael Hansson, Rade Prica och Jozo Matovac som jag inte tror kommer att spela mer i år. Det skulle vara ett smärre mirakel om Helsingborgs stolthet skulle plocka hem Lennart Johanssons pokal i år. Jag har åtminstone redan ställt in mig på en mittenplacering.
Den stora frågan jag ställer mig nu är: Kommer 2002 att räknas som ett mellanår i HIFs historia eller är detta år bara början på en period då HIF ska räknas som ett medelmåttigt men stabilt mittenlag?
Det kommer vi inte att veta förrän tidigast nästa säsong. Jag tror att en del av svaret ligger i hur bra vi använder det här året. Man kan göra som Bergstrand och fortsätta att använda de äldre, rutinerade spelarna för att försöka få de bästa resultaten för stunden. Eller så kan man redan nu ta sats mot nästa år. Jag lägger min röst på det sistnämnda alternativet. Låt oss ta fram talangerna i laget! Satsa på att få ihop en startelva som kan slåss i toppen nästa år. Satsningen har mer eller mindre medvetet redan börjat. Martin Fribrock och Christian Järdler tillhör HIFs framtid och har nu fått spela två allsvenska matcher. Cratz har fått beröm för att han låter ungdomarna komma fram, men i ärlighetens namn är det inte hans förtjänst. Fribrock hade knappast fått spela om Mikael Hansson inte blivit skadad och Järdlers chans kom till genom att Christoffer Andersson behövdes på mittfältet. Men oavsett anledningarna så vill jag att man fortsätter med att ge de unga killarna den rutin som kan komma att bli så oerhört betydelsefull nästa år. Fribrock och Järdler måste få fortsätta spela. Med Andreas Dahl är det ännu osäkert om han kommer att finnas i klubben nästa år eller om Coventry tar tillbaks honom efter årets slut. Men om HIF planerar att köpa loss honom så bör han få spela. Eldin Karisik är en annan talang som också är en av mina personliga favoriter. Låt honom spela! John Pelu har redan presenterat sig i Allsvenskan genom att bl a ha gjort mål på IFK Göteborg. Låt honom spela! Ligger vi under i en match och vi har en hel bänk full med ungdomar, byt in dom och låt dom känna på hetluften!
Jag kommer att acceptera vilken placering som helst, utom nedflyttningsplats, om jag kan känna att vi inför nästa år har flera unga spelare, talanger som har fått allsvensk rutin. Då kanske vi återigen kan finnas med i toppen av tabellen och infria förväntningarna till skillnad mot senaste åren. Jag hoppas och tror att HIF har en ljus framtid och förhoppningsvis ska vi återigen få stå vid terasstrapporna och sjunga och dansa ihop med våra spelare. Jag säger som Álvaro: Jag tror! Tror du?
