Helsingborgs IF-IFK Göteborg 2-1

Efter en briljant första halvlek besegrade Helsingborg ett svagt spelande Göteborg med 2-1.

Traditionens makt är stor, IFK Göteborg har haft svårt för HIF på Olympia under de senaste säsongerna. Så blev det även idag och HIF:s seger med 2-1 var helt ohotad och skulle kunnat vara större.

I den första halvleken presterade HIF bättre spel än vad de gjort hittills under säsongen. Anfallsspelet var varierat och passningsspelet var utmärkt. Man utnyttjade de stora blottorna som fanns i IFK Göteborgs något ihåliga försvar. Det märktes att göteborgarna tvingats till flera positionsändringar i det defensiva spelet på grund av skador. Helsingborg trummade på frenetiskt under den första halvtimmen och spelade ut gästerna efter noter. Chanserna avlöste varandra för HIF: Christoffer Andersson sköt, Alvaro Santos sköt flera gånger om, Hasse Eklund hade ett utmärkt läge...men det missades. Ledningsmålet kom i den tolfte minuten och var resultatet av en delikat Santos-framspelning som Christoffer Andersson iskallt satte i mål.

Även HIF:s andra mål var snyggt. Åtminstone på sitt speciella vis. Lars Bakkerud tråcklade sig igenom ett stillastående IFK-försvar och lyckades på något konstigt sätt också få in bollen i mål. Mycket tur, men ett ganska komiskt mål och det fick känneteckna göteborgarnas passivitet under den första halvleken. En halvlek som HIF alltså vann solklart och helt rättvist.

I paus bytte IFK ut den olycklige Hjalmar Jonsson och fick också lite bättre fason på spelet. Det blev en jämnare match, något som var följderna av ett försiktigare hemmalag och ett något mer optimistiskt bortalag. Det blev inte heller lika chansrikt under andra halvlek som det varit i första. Christian Järdler hade ett kanonskott för hemmalaget och Hasse Eklund var helt fri med Bengt Andersson utan att lyckas göra mål. IFK Göteborg hade några halvlägen och lyckades också göra mål genom Gustaf Andersson på ett distinkt närskott. Därefter blev det givetvis lite nervöst de sista tio minuterna, men i ärlighetens namn kändes det ändå aldrig riktigt farligt.

Positivt för HIF var spelet under den första halvleken och då främst den första halvtimmen. Man visade prov på det enormt kreativa och svårstoppade passningsspel man kan bjuda på då allting stämmer och om motståndarna tillåter det. Ungdomarna Järdler och Fribrock fortsätter att ta för sig och idag var det Järdler som var bäst av de två. Hasse Eklund jobbade otroligt bra i anfallet och om livet varit rättvist skulle han fått göra ett mål. Men sist, och definitivt inte minst: Jesper Jansson. Många gånger har jag efter matcher sagt att jag aldrig sett honom bättre. Det känns därför lite sunkigt att säga: Jag har aldrig sett honom bättre. Han var magisk, otrolig och omutlig i luftrummet. Superlativen haglar och det gör de med all rätt!

För IFK Göteborg då? Mja, de får glömma den första halvtimmen, då spelade de INTE bra. Det är otacksamt när man själv spelar dåligt och motståndarna dessutom spelar väldigt bra, så jag kan tänka mig att IFK-spelarna var lättade när paussignalen kom. I andra halvlek såg det bättre ut, även om man skapade lite framåt. Jonas Henriksson var dock duktig och jobbade på bra.

Noterat:

- För första gången i år applåderade vår favoritgnällgubbe framför pressläktaren. Fyra handklapp blev det. Inte illa!

- Utetjänst AB fick göra en utryckning i andra halvlek. Deras lilla golfbil är alltid lika rolig att skåda. Eller inte.

- Kärnan höll igång hela matchen på ett strålande sätt. Även Raggeline och övrig publik var godkänd. Änglarna var duktiga och högljudda när de väl tog i, men IFK:s spel uppmuntrade inte direkt till några orgier i glädjevrålande.

- Hur många kilometer sprang Hasse Eklund? Helt enormt vilken arbetskapacitet han hade ikväll.

0 kommentarer