Lagbanner

Inför derbyt: Det börjar bli dags för en seger

HIF E-zines Martin Falkman är, minst sagt, sugen på att se HIF besegra MFF.

Jag sitter här i den ljumma kvällen och lyssnar på Bruce Springsteen. Gubbrock på hög nivå, särskilt för en yngling som mig. "Some people just give up living, and start dying little by little, piece by piece", sjunger han. Det gör mig fundersam.

För mig är det nu uppvärming inför två saker. Dels är det givetvis Springsteen-konserten i Globen men dessförinnan: Derbyt mot Malmö. Att jämföra ett skånederby med en Springsteenkonsert kanske kan te sig lagom fånigt, men faktum är att jag inte riktigt vet vad som är störst. Att se Bossen för första gången eller att se HIF möta MFF. Jag har en känsla av att matchens utgång kommer att påverka det.

Seger mot MFF och inget blir större, så kommer det att kännas. Förlust och jag behöver inte bry mig. Det är ju konsert snart, fattar ni väl?

Årets derbyn har, milt sagt, varit deprimerande om man är HIF:are. Matcherna mot BoIS ter sig fortfarande smått overkliga (faktum är att jag ännu tvekar över om de verkligen ägt rum?) och de två matcher som HIF spelat mot MFF har varit...om inte overkliga så åtminstone JÄVLIGT smärtsamma. Det svider att hålla på HIF. För en gångs skull.

En extra störighetsfaktor är det givetvis när man arbetar på SvenskaFans.com och bland sina arbetsuppgifter har att korrekturläsa artiklar, bland annat. Efter derbyn brukar det strömma in glada (och skadeglada) artiklar från segrande lag och det är inte utan att man blir lätt illamående. Ja, tyck synd om mig, jag behöver det. Det har varit ett överjävligt derbyår.

Men historia är historia. Många älskar historien. MFF:are skryter om sin forna storhetstid, HIF:are försöker glömma de mörka åren. Men vem bryr sig? Visst är det kul med SM-tecken bland meriterna och visst minns jag med glädje tillbaks på när HIF vann guldet 1999. Men det ger oss ingenting idag. Idag är läget inte som det var förut. Och på onsdag är det bara EN sak som gäller. Det är seger mot Malmö. Inget annat ger tröst, inget annat ger konkreta resultat. Inget annat kan hjälpa oss. Inget annat kan hjälpa mig. Jag menar, MFF:arna kan även om de förlorar på onsdag säga "Jamen vi vann på Olympia, TVÅ GÅNGER!". Det är inte rättvist. Jag behöver också kunna säga något sådant! Jag behöver kunna säga att "Ah, men vi vann ju på Malmö Stadion, så det är lugnt"!

Jag är beredd att säga som så här: en seger mot MFF på onsdag och jag skiter högaktningsfullt i hur det går under resterande matcher. Jag behöver en seger. Jag längtar efter en seger. Och tro fan om jag kommer acceptera att gå in och rensa småaktiga inlägg på forumet på onsdag kväll! Blir det förlust vet jag en som gräver ner sig för vintervilan redan.

Visst är fotboll en härligt känslosam sport?

Martin Falkman2002-09-08 21:50:00

Fler artiklar om Helsingborg

Thörn: Den riktiga anledningen