Malmö FF-Helsingborgs IF 0-2

Äntligen kom årets första derbyseger. Det var på tiden!

Jag hade haft en illamåendekänsla i kroppen under hela dagen. Förlust och det var dags att inrätta en förläggning på Mars där man kunde bo. Jag skulle inte ha orkat. Förlust och hela världen liksom rasar runtomkring en.

Derbyvinst
Som väl är blev det nu ingen förlust. Det blev vinst, och vilken efterlängtad vinst det var! Det handlar inte om någon överdrivet skönspelad vinst. Det handlar helt enkelt om att vinna en derbymatch, något som behövdes efter de tidigare derbybedrövelserna i år. Det var dessutom en fullt rättvis vinst. Spelmässigt hyfsat jämnt men HIF kändes ändå som det klart bättre laget.

Första halvlek var egentligen ganska sömnig. Kampspel på mittfältet och många höga bollar. Spelarna hade också ganska svårt att bemästra underlaget och det såg stundtals ganska komiskt ut då folk halkade till höger och vänster och enkla passningar slogs bort.

Frälsaren
HIF kändes som det vassaste laget spelmässigt fram emot slutet av den första halvleken. När andra halvlek började byggdes den känslan på och HIF var klart bättre. MFF hade svårt att skapa farligheter, även om Skoog hade ett bra skott. Inte heller HIF skapade några jättevassa lägen, men spelet flöt liksom bättre.

Ledningsmålet gjorde Santos. I ett ögonblick där jag trodde att han skulle lägga sig ner för att försöka framkalla en straff efter Majstorovics tackling valde han istället att stå kvar på benen och göra mål bakom Asper. Malmö fick en gyllene chans att kvittera på straff, men Fredrik Larsson gjorde en San-Siro räddning på Skoogs straff. Vilken frälsare!

I slutminuterna presenterade också Gustaf Andersson sig. Efter att ha haft en snygg framspelning (med skallen) till Santos ledningsmål gjorde han själv mål bakom en stillastående Mattias Asper i MFF-målet. Därefter blev det inget snack om saken och HIF-segern var i hamn.

Ingen höjdare
Matchen som sådan var kanske ingen höjdare. MFF spelade inte på toppen av sin förmåga, men HIF har också stor del i att de inte gjorde det. Gång efter gång såg vi hur HIF:s aggressiva försvarsspel pressade MFF till dåliga uppspel och felaktiga beslut. Hemmalaget hade svårt att få till något organiserat spel.

För HIF:s del rullade det på bra stundtals. Man ser vilket fint spel laget har inombords och när allt flyter. Dessutom är man stabilare nu än under Cratz ledning. Så är det.

Slutintryck

- Santos är otroligt viktig för HIF. Ständigt livsfarlig och enormt bra på att hålla i bollen.

- Gustaf Andersson kommer att bli en tillgång. Oerhört bra huvudspel och ganska snabb. Hade dock svårt i första halvleken då han inte kom rätt i löpningarna alls.

- Hur i hela fridens namn kan Asper vara landslagsmålvakt? Jag bara undrar, inte för att vara gnällig. Men stundtals agerar han så tafatt att man blir ställd.

- Bra stämning på Stadion!

- Tommi Grönlund. Hårdare än stål!

0 kommentarer