En sjuk dröm
Ibland är drömmar jävligt absurda. Min dröm i natt tillhör den kategorin.
Egentligen känns det kanske lite fånigt att skriva om en dröm här på SvenskaFans.com. Men jag känner att det är en kul liten historia om hur konstig ens hjärna kan vara. Tidigare i min dröm-karriär har jag hunnit med att avhandla bland annat nakensimmande över Öresund, jumbojetkraschar i vulkaner, Gustaf Anderssonmål på Olympia, SM-guld, SuperEttandegradering, och diverse andra saker och ting.
Men inatt var det nästan absurt.
Kom ihåg att det bara var en dröm.
Kollega Lassen och jag, hängivna fotbollssupportrar som vi är, hade blivit portade från all allsvensk fotboll. Fråga mig inte varför, eftersom vi är hur fredliga som helst. Men så var det, hastigt och mindre lustigt. Av någon anledning var vi samtidigt bjudna till studion för Fotbollskväll i SVT. Fråga mig inte vad vi skulle göra där, för det minns jag i all ärlighet inte.
Vårt framträdande på Fotbollskväll var så lyckat, att vi fick lov att leka supportrar för en sista gång. Problemet var bara att vi hamnade bland supportrar som inte tillhörde vårt lag. Det pågick någon konstig absurd fotbollscup i Stockholm och supportrar från alla möjliga lag var på plats. HIF-fansen fanns också där, men vi hamnade liksom inte med dem. Någon match fick vi inte heller se, utan vi fick bara lov att gå med resten av supportrarna i vår skara från arenan.
När vi går längs med en väg hör vi plötsligt hur det skanderas: "One-nil, to the Tractor Boys" och ser hur en stor skara Ipswichfans finns till vänster om oss. Vi vinkar och är glada. Trevligt värre.
Ett par hundra meter senare ser vi att det kommer ett stort lämmeltåg med AIK:are. Inget fel i det, egentligen. Problemet i min dröm är dock att några av dem börjar närma sig våra led. En har en jättelik skiftnyckel i sin hand, en annan har en så lustig sak som ett gigantiskt samurajsvärd. Kollega Lassen och jag blir givetvis skitskraja och inser att "oj, vi har nog hamnat lite fel". Bredvid oss finns en åker, så vi börjar småjogga ut i den för att slippa konfrontation. Tror ni det hjälper? Givetvis inte.
När vi börjar skrika saker som att "Hörru, vi är Helsingborgare! Ni vill inte slå oss" och andra försök till undanflykter, såsom "Jag älskar ju AIK" finner våldsmännen detta roligt och förföljer oss. Min kära vän blir nerslagen av snubben med skiftnyckeln och själv blir jag, givetvis, jagad av herren med samurajsvärdet. Jag är snabb, men jag är inte tillräckligt snabb och jag blir såklart nerhuggen.
Vad som händer senare vet jag inte.
Men nog fan var detta en sjuk dröm.
Drömtydare, någon?
Och GIVETVIS skall jag poängtera att jag generellt sett inte tycker att AIK-fans är speciellt våldsamma. Det var bara drömmarnas slump som gjorde att det var dessa supporterskaror det handlade om. Det skulle lika gärna kunnat vara Häcken och GAIS. Dessutom är allt riktigt fotbollsvåld sjukt.
