Spelarnas berättelse, del 1
I första delen får vi ta del av vad Christoffer Andersson upplevt under säsongen.
HIF E-zine har för avsikt att då och då presentera spelarnas egna syn på säsongen som gått. Först ut är Christoffer Andersson.
När det gäller HIF-året 2002 så vet jag inte riktigt vart jag ska börja. Det bästa minnet från året var helt klart derbyt mot Malmö nere på stadion. En fantastisk upplevelse. Vi spelade bra fotboll och vann rättvist med 2-0 och visade där hur HIF kan spela när allt faller på plats. Ett annat minne från den matchen är efter slutsignalen då vårt danska nyförvärv lyckdes få alla att slänga ut tröjorna till den trogna HIF-klacken. Snacka om att Larry Larsson (materialansvarig) blev förbannad!
Året i sig innehöll ganska många bra insatser. Dock är det de dåliga som folk kommer ihåg mest... De bästa matcherna var Göteborg, AIK och Örgryte på hemmaplan. Borta var det nog Malmö, Sundsvall och Landskrona där spelet stämde bäst... Landskrona?!? Nä, det var bara ett skämt för att hålla er vakna...
Det var ju det STORA bottennappet som fick oss att starta säsongen med blytyngder i vaderna och nertryckta i träskmarkerna. Har själv hört låten som gjordes efter den matchen. Fyndig och ganska kul i nuläget men då var den inte så kul att höra. Faktiskt var det en av våra busschaufförer som spelade den i bussen när vi var på väg till vår nästa bortamatch...!!!! Det var lite lågt gjort. (De som inte hört den så går den så som resultatet slutade...om och om igen)
Sedan har vi ju också Norrköping hemma. En match vi förträngt för länge sen! Inget mer om det...
Summerar man hela året så startade vi ju väldigt bra. Vi kom tvåa i Maspalomas storturnering, sopade rent i La manga och vann de flesta träningsmatcherna. Sedan 3-4 veckor innan seriestart började vi svikta. Spelet blev sämre och sämre och tryggheten i laget saknades. Starten i Allsvenskan blev sedan därefter. Man kan säga att hela den period vi hade innan tränarbytet var som en berg- och dalbana. Vi fick kriga för poängen och det var upp och ner i tabellen. Men vi lyckades i alla fall hålla oss borta från streckdramatiken. När sedan Sören Cratz sparkades så blev det en turbulent tid. Media var emot oss och spelarna ansågs bortskämda. Även styrelsen fick sig en ordentlig känga. Därför känns det nu i efterhand skönt att beslutet gav ett positivt resultat som alla i föreningen är nöjda med. Kan förstå Sörens frustration men jag vet att han sagt tidigare att han är väl medveten om situationen för fotbollstränare. De kommer och går men föreningen består. Personligen tror jag han passar bäst i en klubb som liknar de han tränat tidigare.
När sedan Peter Swärd tog över så fick vi den stabilaste perioden under Allsvenskan. Vi krigade till oss en fjärdeplats vilket var okej efter starten på året. Känns därför skönt att veta att vi har honom kvar även nästföljande år.
De bästa spelarna enligt mig under året är följande: Alvaro Santos var i särklass. 16 mål och massor med assist säger allt. Jeppe "Jason" Jansson var stabil i varje match. Sedan tycker jag Micke Gus gjorde en mycket bra säsong. Han gör aldrig en dålig match och är suverän defensivt. En guldstjärna lämnar jag till Mattias Lindström som under försäsongen och i slutet av Allsvenskan var en av de bästa spelarna. Hoppas han kan vara så hela säsongen så bär det snart utomlands.
Personligen så tycker jag säsongen varit en aning kantig. Den började dåligt och jag hade svårt att hitta formen. När sedan det började kännas bättre så fick jag en lårskada som hämmade mig under nästan 5 månader. Det låter kanske konstigt med tanke på att jag inte missade någon match, men grejen var att jag hela tiden blev påmind om skadan vilket störde mitt spel till viss del. Det är ju en mental faktor som också spelar roll och känner man att låret inte fungerar till 100% så kan det lätt låsa sig. Hur som helst så är det glömt nu och jag måste säga att den senare delen av säsongen var klart godkänd. Jag spelade upp mig och fick även synas en del i målprotokollet. Det är vad jag tar med mig till nästa år!
Nästa år hoppas jag att vi kan slåss i den absoluta toppen. I dagsläget är det svårt att avgöra med tanke på att man inte vet hur truppen kommer att se ut. Blir Alvaro kvar så hade det ju underlättat en hel del. Även Hasse Eklund tycker jag betyder mycket för laget. Sedan är det tråkigt för oss att Ola Nilsson slutar. Han har betytt mycket för föreningen och har varit en viktig kugge i laget. Därför vill jag önska honom lycka till med allt i framtiden vad nu det kan innebära...
Till sist kommer här lite julgodis:
Årets kommentar: "Stäng igen brödlådan, Larsson" (Cratz skriker på Fredrik Larsson i La manga när Fredrik inte var tyst...)
Årets kommentar 2: "Slår du en sådan passning igen hugger jag huvudet av dig" (Cratz till Markus Lindberg under en träning då Lindberg slog en lite väl optimistisk crossboll)
Årets golfare: Markus Lindberg (slog bort så mycket bollar att ekonomin kraschade om han inte sålde klubborna...)
Årets mullvad: ??? Har mina gissningar men vågar inte avslöja något så hemligt...
Årets investering: Det suveräna "tältet" som skulle hålla Olympia från tunga planer... Tyvärr kom det aldrig upp så det blev inget resultat. Någon som vill köpa???
Årets tidsoptimist: Hans Eklund ( kommer alltid(!) en minut innan samlingstid till träningen. På den tiden ska han byta om också...)
Årets ifågasättare: Larry Larsson (vår materialansvarige som alltid snäser tillbaks när man frågar efter material... Varför då? Vad ska du med det till? Glöm det! Inte en chans! Några av hans vanligaste uttryck!)
Hade säkert kunnat komma på några till men jag ska inte avslöja för mycket!!!
Det var allt från min sida. Tack för ordet.
