Nu är den här!
Listan som alla väntat på! Sammanfattningen av det vi kommer att minnas från 2002.
Ett händelsefyllt och något turbulent år har nu lagts till handlingarna. Många saker har inträffat, många saker har sagt och ännu fler saker har upplevts på Olympia eller andra arenor. HIF E-zine presenterar nu den kompletta listan över året som gått.
Årets citat 1:
"Vinna Allsvenskan" av Alvaro Santos. Det är hans två svenska favoritord och vi får väl se om det blir en realistisk förhoppning nästa år.
Årets värvning:
Tommi Grönlund eller Kenneth Rasmussen. En stenhård finne och en minst lika hård dansk. Saunaexperten Grönlund är en av de hårdast spelande allsvenska aktörerna, ändå lyckas han allt som oftast undkomma varningar. Han är helt enkelt genomtrevlig som person och det kanske domarna vet?
Årets spelaragent:
Inte vi på redaktionen i varje fall. "Peter Madsen är på väg till HIF!" avslöjade vi på forumet. Det var Kenneth Rasmussen, men vi lovar - de var ganska lika på fotona vi såg...
Årets mest nöjda:
Rune Smith efter HIF:s mindre goda derbyresultat på hemmaplan. Längst fram på samtliga derbypresskonferenser, med ett flin över hela ansiktet som inte ens den bästa såpa kunnat tvätta bort.
Årets frisyr:
Christoffer Andersson, eller Gene Wilder som man också kan kalla honom. Läckrare (och varmare) frisyr får man leta efter. Vi som är tunnhåriga (läs: Falkman på redaktionen) blir gröna av avund.
Årets citat 2:
"Får jag känna på det?", en liten knatte var på en HIF-träning och blev så imponerad av Christoffers frisyr att han var tvungen att få ta en närmare titt på det.
Årets kannibal:
När lammen tystnar, i HIF-version. Jesper Jansson har huvudrollen som den galne mördaren Hannibal Lecter. Nu vet vi som väl är att Jesper inte är lika otäck som rollfiguren, men nog skulle man kunna tro det när han fått näsan knäckt.
Årets skämt:
Förlusten med 6-2 i premiären var bara ett skämt som vi helsingborgare ville bjuda Landskrona på. Medmänsklighet är vårt adelsmärke och lite humor får man ju ha!
Årets punktligaste:
Mattias Lindström, dominerade hela försäsongen och öste in mål mot europeiska topplag. Samma sekund som Allsvenskan började rasade hans form likt ett Landskrona BoIS under allsvenskans höstsäsong.
Årets klipp:
Christian Järdler klippte av sig sin hårdrocksinspirerade (?) hockeyfrilla. Blev kanske för jobbigt med hårband? En medföljande färgning av håret gjorde att man nästan inte kände igen honom efteråt.
Årets handikapp:
Kaxiga HIF:are lät FC Synot, ett tjeckiskt skitlag, vinna med 4-0 på sin hemmaplan för att ge dem en chans i returen. Tjeckerna visade inte samma omtanke utan släppte bara in två mål på Olympia.
Årets solbränna:
Kenneth Rasmussen, som antingen har grymt bra pigment eller förhandlade till sig ett frikort hos valfritt solarium när han skrev på för HIF.
Årets skäggstubb:
Ovan nämnde dansk, som gillar att skryta med sin skäggväxt inför hårlösa ynglingar i HIF:s trupp. Inga namn nämnda, men man kan ju spekulera i huruvida Järdler och Fribrock ens SKULLE kunna odla något liknande, ens om de fick en hel säsong på sig.
Årets solomål:
Lars Bakkerud snubblade sig fram mellan Blåvitts försvarare och lyckades avsluta med en läcker tåfjutt bakom Bengt Andersson. Olympia fick glädjefnatt.
Årets spelaragent, 2:
Fredrik Lassen såg Pascal Simpson på ICA Maxi och genast var den store Simpson aktuell för spel i HIF.
Årets mysterium:
Alexander Farnerud vann en nickduell med Jesper Jansson och gjorde mål för BoIS. Är sådant möjligt? Jesper förlorade bara EN nickduell under hela året och så gör han det mot Alexander Farnerud? Vi förstår ingenting...
Årets skadeglädje:
Nanne Bergstrand var en flitig besökare på Olympia. Åtminstone fram tills det började gå lite bättre under hösten, då stannade han hemma.
Årets discodans:
Felix Lancelot dansade mysko sci-fi dans i pausen i Kalmar, och upprepade dessutom sin bravad i en av de sista hemmamatcherna på Olympia. Bara tanken på detta har fått oss att glömma vilken match det handlade om...
Årets look-a-like:
Peter Swärdh. Så lik Benny Hill att han numera också har en egen sång; "Benny Hill's Barmy Army". Snart får han väl en TV-serie också.
Årets citat 3:
"Bakkerud kan inte vara med på grund av...", en kommentar man fick höra sisådär tretton gånger under årets gång.
Årets sjukaste, alla kategorier:
Se ovan!
Årets leende:
Hasse Eklund har alltid ett leende över, eller ett skämt att bjuda på. Även efter förlust. Nåja, inte alltid men nästan. Efter vissa matcher har man av förklarliga skäl inte varit så pigg på att prata med spelarna.
Årets kvalitetstestare:
Fredrik Larsson, som flera gånger under varje match kontrollerar stolparnas hållbarhet med hjälp av sina dobbar.
Årets datoranimation:
Två applåderande händer på storbildsskärmen, med texten "Hela Olympia", ger läktarkulturen en helt ny dimension. Det jävligaste är att det fungerar...
Årets nobelpris i ekonomi:
...lär inte gå till någon i HIF.
Årets tröjdragning:
Kenneth Rasmussen. Drog inte bara en, utan två gånger av sig tröjan efter match och kastade den till supportrarna. Frågetecken kvarstår kring huruvida han gör det på grund av sin kärlek till supportrarna eller sin stolthet över sin solbränna.
Årets idol:
Ola Nilsson, legenden, avtackades på Kärnans invigningsfest genom att hans personliga sång sjöngs. Cirka tjugosju gånger, minst.
Årets dyraste campingplats:
Olympias gräsmatta, där tält bara synts till under sporadiska timmar.
Årets sportchef:
Thomas Stenberg, som i samband med köpet av Tommi Grönlund uttalade sig med orden "Vi har redan tillräckligt med lirare på mitten i HIF".
Årets uppmaning:
"Kan publiken på södra läktaren tränga ihop sig, det är fler som vill in!", speaker-Tommy fick matchens största applåd under HIF-FC Synot, som sågs av hela 997 personer.
Årets alternativa tura:
Båtresan till Landskrona i premiären, en trevlig tillställning där HIF-anhängarna möttes av välkomnande flaggor, såsom "Död åt HIF" och annat pittoreskt. Deliverance i svensk version, alla väntade bara på banjospelande byfånar.
