Med facit i hand..
Gästkrönika - Säsongen är återigen över och nu väntar en lång period av väntan, spekulationer, rykten och än mer väntan.
I huvudstaden firade man att årets suveräna DIF också till slut tog hem såväl Svenska cupen som det Allsvenska guldet. Mediafolk, journalister och så kallade experter var alla rörande överens om att rätt lag vunnit, och gladast av dem alla var nog Snålänningen Lars-Åke Lagrell, då guldet stannade inom SL´s upptagningsområde och således ej bekostade förbundet med några nämnbara transportkostnader.
En händelserik allsvensk säsong
Inför årets upplaga av Allsvenskan var undertecknad bara en av många som trodde att HIF skulle vara med och slåss om guldet, att deras största hot mot guldet skulle vara DIF & AIK. Med bakgrund av de träningsmatcher som spelades innan säsongen drog igång på allvar byggdes förhoppningarna upp och även om jag detta till trots inriktat mig på att vi skulle nå en Europaplats, kunde jag inte låta bli att ryckas med förväntningarna.
Den 6:e April, ett datum som förmodligen firas som en självständighetsdag i Landskrona blev man grymt varse om den gamla klyschan:
”När man turar skall man inte gå av båten förrän man är hemma igen”
Kärnan hade hyrt in två båtar premiärdagen till ära och förutsättningarna var perfekta, ett stilla Öresund, behaglig vårsol och trevlig stämning ombord. Vad som hände sen vet de flesta, men vad det berodde på verkar vara en fråga som ingen än idag kan besvara.
Veckan efter krossades Bajen med 4-2 på Olympia och hoppet tändes igen, bara för att några dagar senare åter igen släckas då vi förlorade borta mot ÖSK. Det var en kall och regnig kväll (som ofta är fallet när vi besöker Eyravallen) i Örebro och spelet värmde knappast.
Det var också i denna match som Michael Hanssons säsong tog slut, efter ett brutalt överfall från en viss Nordback (Mordback ?). Bussresan som kostade 250:- hade man snabbt kunnat tjäna in om man hade orkat pallra sig ner under läktaren och samla mynt och tomglas som kastats mot oss från Örebropubliken. Händelsen rapporterades till våra matchvärdar som lovade att ta upp händelsen med ansvariga. Utav detta blev det kanske inte helt oväntat – ingenting. Ett par dåliga matcher till innan VM-uppehållet gjorde att man omvärderade lagets chanser om att vinna guld, trots att man stundtals hade en del tur med andra resultat. Detta år kunde verkligen alla lag slå alla.
Efter VM-uppehållet började man med att slå AIK och prestera ett bra spel, veckan efter såg det lika illa ut som tidigare och förlusten mot Peking var ett faktum. Åter till Olympia och årets bästa halvlek presterades mot Blåvitt när man hemmavann med 2-1. Ett bra resultat på Sthlm stadion några dagar senare, följt av en patetisk insats hemma mot HBK gjorde att man mer och mer började tvivla på lagets kapacitet.
Ironin kändes som ett slag i ansiktet när man såg Cratz göra identiska taktiska fel som Nanne gjort året innan. Drygt en månad senare visade styrelsen i HIF mod genom att säga upp Sören Cratz kontrakt, detta efter ett visst omtalat ärevarv på Söderstadion. Även om händelserna på Söders höjder i huvudstaden inte var den egentliga orsaken till Cratz fall så presenterades det som så i media, vilket fick många människor att reagera.
Kärnans forum slog rekord i antal besökare och inlägg minuterna efter uppgifterna hade läckt ut och om man passade på att läsa en del av inläggen, så har man nu i efterhand svårt att se upp till myten om ”hela Sveriges Bajen”. De enda som tycktes stödja oss var MFF´are, vilket i efterhand kan tyckas lätt ironiskt.
Vem fan e Peter Svärdh ?
Som tillfällig ersättare utnämndes ungdomstränaren och Benny Hill kopian Peter Svärdh. Peter med förflutet i Hässleholm och Högaborg var spelarnas val som tränare. Han tackade för förtroendet och stackars Sundsvall fick se sig totalt utspelat och förnedrat med 5-2 i hans premiär. 10 dagar senare firade han nya triumfer när MFF besegrades på Malmö Stadion, lyckan kände inga gränser när man åkte hem den kvällen och man kunde inte låta bli att undra över alla dessa lurade kristna människor som tror att Gud bor i himlen, när han i verkliga fallet jobbat på Olympia hela tiden.
Som realist vet man ju att Gud och Tomten inte existerar, men till Er som tvivlar så kan jag upplysa Er om att Gud inte bryr sig om fotboll och Tomten i sin tur håller på Bajen. (skillnaden ?) Således åkte vi på spö med 1-3 mot DIF och myten dog.
I och med denna förlust så försvann också den sista chansen att nå en Europaplats till kommande säsong. Peter Svärdh som fått fortsatt förtroende vet vad klubbens mål för nästa säsong är. Låt oss bara hoppas att han ges de rätta förutsättningarna och inte förhindras pga klubbens dåliga ekonomi.
Läs fortsättningen här!
