Krönika: Alla är vi svenska mästare under vintern
"Vi vet att de flesta av oss kommer att bli besvikna nästa år", HIF E-zines Martin Falkman skriver en krönika om förväntningar och förhoppningar.
Det är med skräckblandad förtjusning man läser forumen på de olika lagsidorna här på SvenskaFans.com under vintern. Skräcken består främst i att man skall råka snappa upp ett rykte om en kanonbra spelare som är på väg till ett konkurrentlag, själva förtjusningen står allt det andra för.
Supportrar till alla lag (ja, inget lag faller utanför ramen) har mycket att diskutera i dessa tider. Det handlar oftast på något sätt om att få avhandla hur säsongen gick och vad som behöver inhandlas eller lyftas fram till nästa säsong. Det handlar om brustna illusioner eller ambitioner. Det handlar om förhoppningar som grusats men ändå byggs upp lika fort igen.
I Helsingborg råder skepsis inför vad nästa säsong skall erbjuda. På forumet diskuteras främst huruvida spelartruppen är eller inte är bra nog för att ha med toppskiktet i Allsvenskan att göra. Stundtals blir diskussionen ganska hetsig, som exempelvis när Andreas Dahls talang (eller brist på sådan) diskuteras. Hetsigt, men otroligt underhållande, åtminstone enligt mig!
På HIF E-zines forum, precis som på alla andra forum här i domänerna, diskuteras också mycket kring de talangfulla ungdomarna som ofta finns i de egna leden. Vem flyttas upp till A-truppen? Vem i A-truppen kan få sitt genombrott nästa år, vem borde man göra sig av med?
I Helsingborg handlar mycket om Martin Fribrock och Christian Järdler, vänstermittfältare respektive vänsterback. Mitt i diskussionen på forumet dök en AIK-anhängare upp och undrade varför vi helsingborgare var så skeptiska när vi har "Allsvenskans mest lovande vänsterkant". Inte nog med det, vi har ju andra mycket lovande spelare, så är det ju. Eldin Karisik, vänta bara - han är grym. John Pelu är säkert en av de snabbaste spelarna i serien, osv.
Alla är vi svenska mästare under vintern.
Med detta uttalande menar jag det faktum att det i varje lag verkar finnas någon eller några gudabenådade talanger. Några spelare som alla andra lag ska vara rädda för, spelare som ska ta hela fotbollssverige med storm 2003. "Vänta bara tills..." går det med jämna mellanrum att läsa i de olika diskussionerna.
Att alla är svenska mästare under vintern syns också delvis genom att alla de förhoppningar de olika lagen haft under det år som gått, åter byggs upp igen. För att ta ett par exempel och vara extremt generaliserande:
- Helsingborg, slutade fyra. Men om vi får behålla Alvaro Santos och om Eldin Karisik och Martin Fribrock utvecklas ordentligt så är vi ett lag för toppen! Mycket handlar också om huruvida Bakkerud slipper skador eller inte, gör han det så jäklar...
- IFK Göteborg, superfiaskot detta året. Om bara Mikael Antonsson, Robert Karlsson och Martin Ericsson fortsätter att utvecklas och får vara skadefria så blir det toppstrid! Vi har ju en av allsvenskans bästa mittbackar i Risp också.
- AIK, slutade femma - stor besvikelse. Vi har ett grymt talangfullt lag, jättelåg snittålder och fin potential. Om bara Andreas Andersson stannar kvar och Andreas Alm återkommer efter sina tjugo operationer så kommer vi lätt att ta guldet nästa år. Krister Nordin, vad mer behövs? Ishizaki kommer slå igenom på riktigt, riktigt, om han bara lär sig orka en hel match.
- Malmö FF, överraskande tvåa med bra anfallare. Majstorovic är bäst i Sverige, Skoog är bäst i Sverige och Ijeh är ännu bättre. Det är bara guld som räknas nästa år, såklart. Om vi bara får lite mer kreativitet centralt på mitten så löser det sig! Rosenberg, Jönsson, Karim. Vi har sjukt bra talanger.
Dessa är bara några exempel. Det finns dessa härliga tankar i varje forum (i stort sett), och detta faktum utgör i stort sett vad mycket av vad charmen med fotbollen och silly season är. Det är skönt att våga ha målsättningar och utan dessa skulle säsongerna bli mycket tråkigare, även om lagen nu inte lever upp till vad vi hoppas år efter år.
Det spelar nämligen ingen roll hur det har gått för våra lag under året, vi MÅSTE få bygga upp dessa förväntningar. Vi vet att de flesta av oss kommer att bli besvikna nästa år, för om vi ska vara ärliga kommer inte alla talanger att slå igenom. Dessutom är alla talanger inte ens tillräckligt talangfulla för att spela regelbundet i Allsvenskan. Frågan är bara vilka som är det? Helsingborgare tycker att HIF har de största talangerna, AIK:are att gnaget har de bästa, och så vidare.
Men som sagt, på vintern är vi alla svenska mästare. I våra drömmar. I verkligheten vet vi ju att det är Djurgården som sitter på tronen åtminstone en säsong till.
