Veckans funderingar
Träningsmatcher, kyla och orkanvindar.
Sitter i Stockholm, vilket innebär att jag också missade de två första träningsmatcherna. Via min kollega Lassen här på E-zine fick jag dock utförliga rapporter och det mest bestående efter de två matcherna bör ha varit köldskador, åtminstone om jag förstod allting rätt.
Det är alltid skönt när träningsmatcherna kommer igång, för helt plötsligt känner man att värmen kommer närmare. Kanske är det -10 grader utomhus, men i hjärtat blir det helt plötsligt varmare klimat. Visst, när man står där, vid sidan av den vindpinade åkern i Laröd kanske man inte känner precis så. Men i efterhand, när man kommit hem till sin lägenhet, infinner sig de rätta tankarna.
***
Trots att jag inte såg de aktuella matcherna kan jag inte låta bli att dra mina egna slutsatser. Alvaro var tydligen inte så het, men gjorde ändå ett snyggt mål. Det är bra. Det jag har sett på träningarna från hans sida har också visat på att formen kommer att vara god när det blir allvar. Tekniken är grym.
Gustaf Andersson var hygglig, gjorde dessutom ett mål och var med i förspelet till ett annat. Det låter också ganska lovande. Fredde Elgström verkar ha varit pigg, det är kul för honom och kul för laget, för det behövs lite konkurrens på ytterbacksplatserna. Visst är Gus och Järdler förstavalen men det är bra om de har någon som flåsar i nacken på dem. Och jag tror nog att Elgström är en riktig flåsare.
**
En annan sak jag funderat lite över är hur positiv utvecklingen varit de senaste åren. För två år sedan utspelade den första träningsmatchen sig mot Mjällby på en dassig grusplan på Olympia. Visst vann HIF även då, men när man jämför med hur förutsättningarna är idag är det nästan ljusårs skillnad. Träningshallen är den stora sak som hänt, men även konstgräsplanen i Laröd, alltså. Det må vara blåsigt och jävligt där ute men det är otroligt mycket bättre än att glo på matcher som spelas på grusplan. Så enkelt är det, bara.
*
Övriga lag har också kört igång träningsmatcherna. Åtminstone de flesta. Och de flesta verkar ligga långt fram i förberedelserna, resultaten har varit positiva och nu kan supportrar till nästan alla lag bli helt lyriska. Givetvis håller det bara i sig fram till premiären för en del lag, medan andra kanske får en lång säsong av glädje. Jag tycker personligen att det är kul med förväntningar och glädje över träningsmatchresultaten. Det är det som får en att överleva vintern. Och jag tycker nog att både MFF:are och andra bör överleva.
Sedan är det klart, att man kommer att få en hel del skadeglädje när något av de rivaliserande lagen får stryk, så är det. Men på försäsongen behöver man ändå inte bry sig så förfärligt mycket. Även om HIF skulle gå och få sju-noll i baken i någon match så är det ingen fara. Vi minns ju säkert alla förra försäsongen. HIF malde ner allt och alla och sedan gick det som det gick. Eller inte.
***
Nästa helg är jag nere i Skåne igen och då får jag se två matcher med HIF. Jag hoppas att det inte blir -10, men det ska nog vara lugnt ändå. Jag känner på mig att John Pelu kommer att göra mål.
Veckans topplista:
1. Alvaro Santos. Bara för att.
2. Träningsmatcher. Härligt att kunna bearbeta den tunga försäsongen på något sätt. Även om det är i Laröd, bredvid en skitig åker och med vindpustar i orkanstyrka.
3. Hattrick. Jag älskar det spelet, även om mitt lag suger. www.hattrick.org är adressen, väntetiden på ett lag är lång men värd besväret.
