Veckans funderingar
Träningsmatcher, spelarbedömningar och gulddrömmar.
Fick äntligen stilla en del av min abstinens i helgen när jag såg HIF möta Trelleborg och IFK Malmö. Men känslan är ändå att det inte räcker. Det är inte tillräckligt att se två matcher. Jag vill se mer, och framför allt vill jag se matcher som gäller mer. Träningsmatcher är jättebra såhär i vintertider, när det gäller att döva den värsta smärtan men ingenting går ändå upp mot riktiga matcher. Seriematcher.
Kan inte heller påstå att jag har blivit klokare på HIF efter helgens två matcher. De var sådär allmänt slätstrukna som bara träningsmatcher kan vara. Givetvis är motståndarna lite extra taggade när de befinner sig en division längre ner i seriesystemet så därför kan det ibland te sig lite komiskt när motstånderna skriker och gapar åt domaren som om det gällde liv och död. Det är ju bara träning.
**
När jag tittade på helgens matcher var det svårt för mig att lyfta fram någon som skötte sig bättre än de andra. Visst kan man se i enskilda aktioner, men det saknas ändå den här extra insatsen som gör att spelare höjer sig från mängden. Spelarna tar givetvis inte ut sig, går inte på 100% i dessa matcher, och därför är det lite svårt att se den rätta potentialen.
Man såg en del lovande tecken, som att Bakkerud verkar ha kommit igång bra, eller som att Jesper Jansson ALLTID är bra, men så mycket mer var det inte. John Pelu tror jag hårt på i år och han såg löpvillig ut, var inte rädd för att få boll mycket och skötte sig fint. Sedan är det också mer än lovligt tydligt att Alvaro Santos trivs bättre i inomhushallen än i minusgrader på en blåsig åker i Hittarp. Vem kan klandra honom, egentligen?
*
Förresten har ju HIF två stycken spelare i landslaget till matchen mot Tunisien nu. Det är bara att gratulera Micke Gustavsson och Christoffer Andersson. Jag tycker bara det är lite skumt att man tar ut Chris som försvarare till landslaget, har de inte lärt sig att han spelar mittfältare? Fast å andra sidan har Chris fått hoppa så mycket mellan platserna de sista åren att han nog kan tas ut som lite allt möjligt. Tycker att både Chris och Gus är värda chansen. Allra mest Gustavsson, som gör ett bra jobb utan att få några rubriker. Han är en av Allsvenskans bästa och framför allt jämnaste försvarare och det borde uppmärksammas mer.
***
Slutligen hoppas jag att jag får se mer av anfallsparet Gustaf Andersson - John Pelu. Det såg intressant ut. Nu väntar match mot Farum i helgen och sedan Öster i nästa vecka. Östermatchen ser jag fram emot, särskilt Ludde Ernstsson som alltid är kul att skåda mot HIF. Efter dessa matcherna är det ju inte alls långt kvar till lägret i La Manga. Först då kan man börja vädra morgonluften på riktigt.
***
Just det, gulddrömmar skrev jag i ingressen. Jag ville bara klargöra att HIF inte tar guld i år. Vi är underdogs, och det finns mängder av lag som är minst lika bra. Storfavoriter tycker jag nog att MFF är, faktiskt. De har ett väldigt starkt lag i år.
Veckans topplista:
1. Fotboll. Vare sig det är Premier League eller träningsmatcher i Laröd är fotbollen underbar. Okay, jag erkänner, förresten. Jag tåler inte italiensk fjollfotboll.
2. Luton Town FC. Vinst mot Port Vale i helgen och nu tror jag det blir kvalspel till Division One framåt försommaren.
3. Lars Bakkerud. Bästa HIF-spelaren i helgen.
