Erik Wahlstedt - en av de största någonsin
Jag har egentligen inte tid att skriva något just nu, men nyheten om att Erik Wahlstedt inte kommer att få förlängt kontrakt med HIF måste kommenteras.
Han är lojaliteten och stabiliteten personifierad. HIF:s Javier Zanetti avslutar i december sin fotbollskarriär efter 14 säsonger i HIF. Två SM-guld, Champions League, (minst) åtta allsvenska medaljer, fyra cuptitlar, två supercuptitlar, årets HIF:are 2006, en del av EM-truppen 2004, inhoppare i guldmatchen 1999 en minut innan Arild Stavrums avgörande, UEFA-cup-hjälte 2007, spelandes från start i guldmatchen 2011, och så vidare. Dessutom har han ytterligare tre medaljer, tre SM-guld, med Blåvitt.
Han kom från IFK Göteborg 1997 som en av landets mest lovande anfallare och rotade sig djupt i den skånska myllan. Han var Sveriges Ole Gunnar Solskjær, en super-sub med målgaranti. Han blev helsingborgare, svensk mästare och flyttade sedan till Esbjerg efter säsongen 2001. Inför 2004 var han tillbaka hos de rödblå, nu omskolad till högerback och hans lugna och stabila försvarsspel gjorde att han blev en man för Tommy Söderbergs och Lars Lagerbäcks EM-trupp i Portugal. Och att han år 2006, när Henke kom tillbaka och HIF vann allting i allsvenskan under hösten, blev vald till Årets HIF:are.
2009 tappade han sin ordinarie startplats i HIF och 2010 blev förstört av skador. Få hade nog räknat med att den då snart 35-årige Wahlen skulle ha ytterligare en toppsäsong i kroppen. Men Erik Wahlstedt kom tillbaka och var HIF:s kanske bästa ytterback under guldsäsongen. Det blev 19 allsvenska matcher och i HIF E-Zines sammanställning av spelarinsatserna under 2011 var det bara Peter Larsson som fick högre betyg bland försvarsspelarna. 2012
Men om ett par veckor är det alltså över för en av post-1993-erans två-tre största HIF-spelare. Han kommer att saknas enormt.
Live Forever!
(Läs även Tomas Nilssons blogginlägg)