E-zine-bloggen: Ett gott omen?
Det var ett tag sen men nu är det så äntligen dags igen. Den sköna känslan av att kunna vakna en tidig aprilmåndag och få fundera lite på HIF i lugnan ro, dagen efter match. Jag har saknat den.
Det är inte mycket som slår lite rödblå segersötma till morgonkaffet.
Ibland behöver ens reflektioner inte vara mer än på en nivå där man myser förnöjt och bara ägnar sig åt att veva repriser i huvudet på omställningen till 0-1 eller Hanssons räddning i slutsekunden. Oftast duger det hela vägen.
Idag slog det mig dock hur förbryllande likt säsongstarten på 2011 är den 2010.
Till att börja med har laget tappat sin spelmotor. Då var det Henrik Larsson, till den här säsongen är det Marcus Lantz. Ironiskt nog arbetar ju de där båda herrarna med varandra nuförtiden.
Sett till premiären är det framförallt tre huvudingredienser som påminner mycket om den mot BP för ett år sedan. Dels fick HIF slita för sin seger, dels vann man med 1-0, och tillsist har vi den avgörande sekvensen i slutsekunden. Då var det Mattias Lindström som vräkte in matchens enda mål, igår var det Pär Hansson som vräkte sig och tippade ut Robin Cederbergs hårda frispark.
Segern mot BP satte ribban för en fantastisk säsong. Segern mot Mjällby? Det får tiden utvisa.
***
Jag vinner hellre en premiär med 1-0 än 4-2.
***
Förbryllas även över hur få som reagerat på att SvFF skänker Malmö en extra hemmamatch.
***
Passar även på att fördöma de som fortsätter smutskasta Helsingborgs vackra namn med vedervärdigt beteende.
***
Conny Karlsson och hans grabbar har, som tur är, ingen tid att slappna av. På söndag väntar favorittippade Elfsborg i hemmapremiären. Rakt in i elden! Precis som det ska vara.