Inför Allsvenskan 2011, Del 10: Halmstads BK
Grundad: 1914
SM-titlar: 4
Allsvenska säsonger: 49
2010: 12:a
Tränare: Josep Clotet Ruiz
E-Zines allsvenska tips 2011:
1.
2.
3. IF Elfsborg
4.
5.
6. Kalmar FF
7. Trelleborgs FF
8.
9. AIK
10. Mjällby AIF
11.
12. Halmstads BK
13. IFK Norrköping
14. Syrianska FC
15. GAIS
16. Gefle IF
Vad snackas det om inför säsongen?
Den spanska invasionen. HBK har tagit in den unge, guldkantade Josep Clotet Ruiz som sägs vara mannen bakom MFF:s plötsligt så fina passnings- och kombinationsspel förra säsongen, och med honom har en rad spanjorer följt. Vi är många som är nyfikna och spända på vad Ruiz, 33, kan åstadkomma som förstafiol i lilla HBK. Det är tydligt hur förhållandet parterna emellan fallit naturligt. Ruiz ville ha en orörd plattform att bygga och forma ett lag efter sin filosofi kring hur fotboll bör spelas, och Halmstad behöver ett uppsving efter ett par säsonger i ingenmansland/bottenstriden. HBK:s satsningar på utländska, unga tränarförmågor har ju revolutionerat svensk fotboll tidigare, blir man pionjärer ännu en gång?
Förutom Clotet har som nämnt en hel del spanska fotbollspelare följt med honom till Örjans Vall (k-märk stället nu!). Målvakten Nauset Perez (Ceuta) har värvats in som förstaval före unge Karl-Johan Johansson medans mittfältet förstärkts med Ivan Diaz (Léganes). Diaz, 32, förmodas bli den som ska styra och ställa på mittfältet. Med ett sjuttiotal matcher för Espanyol och Albacete ska det bli intressant att se vad Diaz och de tre lovande mittfältarna/anfallarna José Zamora Girona, 22, FJ Hernandéz González, 21, samt Raúl Ruiz Martin, 21, kan åstadkomma i Allsvenskan. De tre sistnämnda är alla inhämtade på lån från Real Madrid B under våren, förmodligen med en förlängningsoption om försöket skulle falla väl ut. Ruiz försökte även sig på en minirevolution i spelformationen, men 3-5-2 fick efter några misslyckade försäsongsförsök läggas på hyllan till förmån för klassiska 4-4-2.
Man bygger ju som bekant inte Rom på en dag.
Enda stället Ruiz inte valt att förstärka är försvaret, något som definitivt kan komma att straffa sig under säsongens gång.
Stjärnor
Tomas Zvirgzdauskas (b), Michael Görlitz (mf), Marcus Olsson (b/mf), Joe Sise (fw)
HIF-vinkeln
Det hade varit lätt att dra upp 9-0-historien, men den är för enkel plus att jag var bortrest och bara kunde följa målkalaset via målservice. Istället tycker jag vi kan ta upp det äntligen bortjagade Örjans-spöket. HIF har ju som bekant haft förfärligt svårt att vinna på Örjans, man har bland annat tappat ett antal 2-0-ledningar och mellan -07 och -09 åkte Helsingborg på tre raka förluster borta mot HBK. Under förra säsongens guldrace visade dock HIF vart skåpet skall stå med en 4-2-kross.
Hade inte Helsingborg varit så offensiva och effektiva hade dock spöket fortfarande kunnat vara kvar redo att skrämmas igen. HIF gick upp i en 4-0-ledning innan man gick slog av på tempot och tillät Anselmo reducera två gånger om, bland annat med ett av Allsvenskans snyggaste mål anno 2010. Anselmo, som vart HBK:s mest målfarlige under de senaste två säsongerna, har förövrigt återvänt till Brasilien och Botafogo.
HIF-bekanta i laget
Clotet Ruiz hjälpte till att coacha värsta rivalen Malmö till guldet, Johnny Lundberg har hållt till i BoIS, Marcus Olsson är hämtad från Högaborg och Mikael Rosén (då känd som Gustavsson), Rolle Nilssons "ersättare", har ju faktiskt till och med spelat i HIF. Ingen slår dock Christian Järdler på fingrarna.
Ökända i Sundets Pärla
Så klart den ovan sistnämnda. Christian Järdler som, med en bra vänsterfot, kvickt löpsteg och sedermera landslagsrykten runtomkring sig, snabbt tog hand om vänsterbackspositionen i HIF, drabbades plötsligt av hybris. Kanske hade det att göra med att Järdler hade sin pappa som agent, men först gick han till turkiska ligan i hopp om pengar och utlandsproffsglamour. När Genclerbirligi inte var så kul som Järdler hoppats på återvände han till Sverige och Skåne, fast då till Malmö FF. Väl i den ljusblå dressen passade han även på att kasta lite skit på HIF som klubb och dess supportrar. Något märkligt kan tyckas med tanke på att det var HIF som gav Järdler chansen att bli den talang han en gång var.
Kort därpå åkte Järdler på en tuff skallskada (när lagkamrat Raoul Koakou skallade honom under en match) som höll honom borta från fotbollen en längre tid och som 28-åring nöter han numera alltså bänk i Halmstad.
Min relation till Halmstad
Jag får ändå säga att jag har ett gott öga till Halmstad. En gammal förening med traditioner och en vacker om än något modest arena. Senaste gången laget vann SM-guld var 2000. Jag var 10 år då och minns fortfarande guldrubrikerna. Det var första gången jag noterade att ett lag vunnit Allsvenskan förövrigt. Då hette tränaren Tom Prahl, nu heter han Josep Clotet Ruiz, och jag håller ena tummen för att detta lilla tiqui-taca experimentet faller väl ut, och bidrar till att influera svensk fotboll ytterligare. Är det något den svenska elitfotbollen inte kan få nog av så är det utveckling och nya idéer.
Klubben firar i år sin 50:e säsong i den svenska toppen, men någon toppstrid lär det inte bli. Med 4-4-2 har dock Halmstad, ifall Ruiz idéer faller väl ut, en god chans att slå ur underläge. Det hade vart än mer intressantare om 3-5-2-formationen gett bättre resultat, men efter fyra förluster på de fyra första träningsmatcherna fick det räcka med det experimentet, åtminstone för den här gången, och det var nog ett klokt val utav ”Pep”.