Inför Allsvenskan 2011, Del 5: Kalmar FF
KALMAR FF
Grundad: 1910
SM-titlar: 1
Allsvenska säsonger: 22
2010: 9:a
Tränare: Nanne Bergstrand
E-Zines allsvenska tips 2011:
1.
2.
3. IF Elfsborg
4.
5.
6. Kalmar FF
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13. IFK Norrköping
14. Syrianska FC
15. GAIS
16.
Vad snackas det om inför säsongen?
Det är mycket snack om Kalmar inför säsongen, och mycket fokus hamnar naturligtvis på den nya arenan. Efter långa överklaganden och rättsliga processer står den äntligen klar, och det är inte en dag för tidigt. På 2 timmar var premiären slutsåld, och det märks att suget efter en ny arena har varit stort. Supporterunionen lyckades också, med hjälp av protester, flytta klacksektionen från sektionen bakom målet till motsvararande sektion 37 på Olympia. Man hoppas naturligtvis på en nytändning på läktarna både bland fans och övrig publik.
På planen ser förutsättningarna inte riktigt lika bra ut. Man har i och för sig rensat ut en del rotationsspelare i Augustsson, Lantz och Lindberg, men man har i princip, trots löften om det motsatta, fortfarande inte lyckats ersatta någon av de förlorade bröderna Elm, den briljante Cesar Santin eller guldårets skytteligavinnare Patrik Ingelsten. Förra året hade Nanne dessutom stora problem med att spela ihop ett mittbackspar och laborerade friskt i backlinjen. I år lutar det åt att man ger två unga spelare chansen tillsammans, 23-årige Markus Thorbjörnsson och 22-årige Paulus Arajuuri. Bakom dessa finns nye albanen Dragusha, rutinerade Tobbe Carlsson och 19-årige Ludvig Öhman som nyligen var uttagen i U21-landslaget. En förutsättning för att Nanne ska leda Kalmar till framgångar 2011 är, enligt mig, att han får ihop det tidigare så välstädade försvaret.
Framåt saknar man en riktig målskytt och trots att man redan tidigt i höstas var på jakt efter en brasiliansk targetspelare, så står förhandlingarna med de scoutade ”brassarna” stilla. De senaste uttalandena tyder på att Nanne väntar till sommaren med att plocka in en anfallare. Tränarens senaste experiment är att testa lagets stjärna Daniel Sobralense som spjutspets, vilket – något oväntat – slagit mycket väl ut. Sobralense har sett mycket vass ut under försäsongen och kommer, utöver försvarsspelet, att bli nyckeln för Kalmar i år, oavsett var på planen den välklädde tränaren väljer att placera honom.
Värd att hålla ett öga på är den 19-årige ytterbacken Mattias Johansson som mycket väl kan få sitt genombrott i år, samt den offensive mittfältaren Kristoffer Fagercrantz, som garanterat kommer slå ett par frisparkar i mål i år.
Det finns kontinuitet och en spelidé att luta sig tillbaka på i KFF. Får Nanne bara ihop bitarna så kommer de bli att räkna med säsongen 2011.
Stjärnor
Daniel Sobralense (mf), Henrik Rydström (mf), Etrit Berisha (mv), Nanne Bergstrand (tr)
HIF-vinkeln
Mötena mellan HIF och KFF under 2000-talet har ofta varit både underhållande och målrika, men ett möte sticker ut ur mängden. 2007 mötte Helsingborgs IF ett sargat Kalmar FF som i matchen innan blivit förnedrade av IFK Göteborg med hela 5-0. Matchen mot Kalmar FF var den då höstklättringen skulle inledas.
Efter mål av Fredrik Svanbäck, Andreas Dahl, Henrik Larsson och Razak Omotoyossi ledde det nordväst-skånska laget med så mycket som 4-0 redan efter 45 minuter, och laget fick på väg ut mot halvtidsvilan stående ovationer av de 11500 åskådarna. Matchen slutade 5-0 och det var en uppvisning minst sagt värd att minnas. Helsingborgs IF hade då totalt 8-0 i målskillnad på de två senaste matcherna, medan Kalmar FF hade 0-10.
Säsongen slutade dock i dur för Kalmar FF, som reste sig och ända in i sista omgången kämpade om slutsegern i Allsvenskan. Helsingborgs IF däremot fick nöja sig med en mindre hedersam mittenplacering. Men det som Helsingborgare verkligen kommer ihåg från säsongen 2007, är (förutom 9-0 mot HBK i den avslutande matchen) förmodligen segrarna mot Heerenveen, Galatasaray och Austria Wien, och det resulterande avancemanget till UEFA-cupens 16-delsfinal.
HIF-bekanta i laget
Kalmar FF har till skillnad från Landskrona BoIS valt att scouta spelare själva snarare än att maniskt värva ratade HIF:are, och således är det tunt i leden på Helsingborgsbekanta. Men två konkreta exempel kan vi i alla fall plocka fram, och den första är inte en spelare. Jag talar naturligtvis om Kalmar FF:s evige tränare, Sir Al... Nanne Bergstrand. Som många av er redan vet så var det Nanne som tog över HIF efter att Åge Hareide tagit guld med ett stjärnspäckat Helsingborgs IF 1999. Tilläggas kan också att det var just var Kalmar FF som Bergstrand lämnade för Sundets Pärla. Nanne blev klar för HIF mitt under säsongen -99, och lämnade vid säsongens slut Kalmar FF med endast en förtjusande plats i den då nyformade Superettan.
Vår andra HIF-bekante är naturligtvis mannen med rubrikerna – David Elm. David Elm tillhörde faktiskt HIF:s ungdomssektion samtidigt som SM-guldet bärgades 1999, men hade svårt att ta någon plats i laget och flydde via omvägar så småningom till just Kalmar FF, där han och hans bröder kommit att bli något av en symbol (åtminstone fram till den där kalla, mörka måndagen i januari, då den gode Elm kritade på för ett gult lag ca 20 mil åt nordväst).
Ökända i sundets pärla
Fjolårets match på Fredriksskans skapade med största sannolikhet en hel del känslor som ännu inte har svalnat. Emin Nouri och Ardian Gashi lär ryka ihop även 2011, men i övrigt är det svårt att inte lyfta fram den något kaxige, metrosexuelle, mittfältsmotorn Henrik Rydström under denna punkt.
Min relation till Kalmar FF
Kalmar FF och Helsingborgs IF har inte direkt (åtminstone i modern tid) någon historia tillsammans, och det är väl egentligen det min relation till Kalmar FF utgår ifrån. Fram till senare år hade jag i princip varken haft positiva eller för den delen negativa känslor för klubben, och sanningen att säga så hakade man nog mest på den allmänna uppfattningen om att Kalmar FF alltid var ”samma gamla tråkiga Kalmar”, om någon frågade vad man tyckte om dem.
Dock har den något problematiska situationen att Kalmar FF alltför ofta tar poäng mot HIF (leder lagens interntabell med 6 poäng sedan återkomsten 2003) på senare år skapat en hel del irritation, och mötena lagen emellan har blivit mer och mer känsloladdade i takt med att Kalmars stolthet vunnit mark i fotbollssverige. Få spelare är väl för övrigt så hatade som Henrik Rydström, åtminstone på planen.
Samtidigt ska det sägas att jag utanför plan har svårt att ogilla nyss nämnde Rydström och hans ironiserande och självdistanserade humor, såväl som hans original till lagkamrater, där ”Tobinho” kanske är den mest utstickande.
Peter Holmer2011-03-24 06:00:00