Inför Allsvenskan 2012, Del 10: IFK Göteborg
IFK Göteborg
Grundad: 1904
SM-titlar: 18
Allsvenska säsonger: 79
2011: 7:a
Tränare: Mikael Stahre
Vad det snackas om inför säsongen?
Satsningen, såklart! Göteborg slutade på en sjunde plats förra året och blev i och med detta "sämst i stan". Detta är något man absolut inte vill upprepa och därför har det vidtagits åtgärder. AIK:s förre guldtränare blev klar för klubben tidigt i höstas. Dock fick duon Olsson/Rehn leda laget säsongen ut och därför kunde Stahre i lugn och ro utvärdera truppen från läktaren. När han nyligen tog över började han rensa rejält i IFK Göteborg. Sportchef Mild har öppnat plånboken och värvat in stjärna efter stjärna. Blåvitt har gjort en av de största satsningarna på många år inom svensk fotboll och får i år räknas som en given guldkandidat. Säga vad man vill om den här satsningen men faktum är att den skapar ett stort intresse kring Allsvenskan och det är såklart bara positivt.
HIF-vinkeln:
Jag tänker då främst på matchen på Gamla Ullevi förra våren. HIF kom från två raka vinster medans IFK börjat säsongen bedrövligt med två förluster. Det kom att bli en väldigt svängig och öppen match denna vackra vårkväll. Blåvitt tog ledningen genom Andreas Drugge och när sedan HIF tvingades till 3 (!) byten på ytterbackar trodde nog många att IFK skulle få fira sin första seger. Men HIF kom tillbaka i andra akten och Peter Larsson kunde nicka in kvitteringen med kvarten kvar. När sedan Gerndt dundrade in 2-1 i 90 minuten var IFK ett slaget lag. Sättet HIF kom tillbaka på var imponerande. Man visade upp en fin moral och lyckades vinna utan att spela speciellt bra. Och det är väl just här vi hittar guldreceptet från 2011. Man vann matcher även när man inte spelade på topp.
Stjärnor:
Tobias Hysén (fw), Pontus Farnerud (mf), Nordin Gerzic (mf)
HIF-bekanta i laget:
Ingen vad jag vet. Däremot provspelade Eket-fostrade högerbacken Emil Salomonsson för HIF 2006. Han valde dock att bli klar i sin dåvarande klubb Ängelholms FF innan han 2008 skrev på för Halmstad BK.
Ökända i Sundets Pärla:
Stefan Selakovic har ett rykte om sig att vara grinig och osympatisk på planen och han har säkert retat upp en och annan HIF:are under årens lopp.
Min personliga relation till IFK Göteborg:
Jag kom i kontakt med IFK Göteborg i mitten av 90-talet när HIF återigen befann sig i den svenska fotbollens finrum. Minns speciellt matchen på Olympia 1994. Jag var sju år gammal och fick se mitt HIF ta ledningen efter en riktig tavla av landslagsmålvakten Thomas Ravelli. I början av andra halvlek hade sedan Ulrik Jansson ett tungt skott som träffade kryssribban. Efter det tog Blåvitt över och vände på matchen. 1-2-målet gjordes av en 20-årig vänsterytter från Tavelsjö. Jag tänker såklart på Jesper Blomqvist. Då var han bara i början av karriären som skulle ta honom ända till Manchester United och Champions League-seger.
Så tror jag det går för IFK Göteborg:
Allt annat än att man ska vara med och utmana om guldet i år får ses som ett misslyckande. Blåvitt har enorma förväntningar på sig, inte minst från fansen som inte har haft mycket att glädja sig över de senaste åren. Man har Allsvenskans bäste anfallare i Tobias Hysén och ett mittfält som håller allsvensk toppklass. Bakåt så har man värvat in Kjetil Waehler som mittback. Waehler är en given ledargestalt som kommer styra Göteborgs backlinje med järnhand. Han tillsammans med mittfältaren Pontus Farnerud tycker jag är IFK:s bästa nyförvärv.
Jag sätter dock ett litet frågetecken för både Nordin Gerzic och Daniel Sobralense. Gerzic var mycket bra i Örebro 2010 men fjolårets säsong var inte alls lika lyckad. Ska bli intressant att se vilken roll han får i Blåvitt och hur hanterar han en petning? Sobralense är en duktig spelare när saker och ting stämmer för honom men jag tycker fortfarande att han är alldeles för ojämn.
Det är allmänt känt att Blåvitt är duktiga på att förädla talanger och man kan inte låta bli att undra hur pass stor plats dom kommer få i det nya Göteborg?
Det är ingen lätt uppgift tränare Stahre har framför sig. Förutom de enorma förväntningarna utifrån gäller det att svetsa samman ett, till många delar, helt nytt lag. Han måste få alla att dra åt samma håll och jobba tillsammans i alla lägen. Lyckas han med det är mycket vunnet och då tror jag absolut att kapten Hysén kan vara den som lyfter Lennart Johanssons pokal mot slutet av året.