Inför Allsvenskan 2012, del 15: Malmö FF
MALMÖ FF
Grundad: 1910
SM-titlar: 16
Allsvenska säsonger: 1910
2011: 4:a
Tränare: Rikard Norling
Vad det snackas om inför säsongen?
Att guldet ska tillbaka. Igen. Det är alltid det där evinnerliga pratet om att ”guldet ska him” så fort MFF inte vunnit på en säsong. Men det är skönt med supportrar som inte hymlar i alla fall. Annars är det väl främst hur Pontus Jansson ska kliva fram och axla Daniel Andersson (slutar) som den store ledaren i backlinjen, och i laget för den delen. Frågan är om Jansson, född 1991, är redo för uppgiften över en hel säsong. I övrigt är det en del andra ungdomar (Nazari, Kroon, Alex Nilsson, Rexhepi, skadedrabbad Sudic) som måste kliva fram och visa att man är redo att slåss för platserna i ett guldaspirerande lag.
Stjärnor:
Pontus Jansson (b), Wilton Figueiredo (mf), Ivo Pekalski (mf) m.fl.
HIF-vinkeln:
Den vinkel som ligger närmast i tiden är väl den om hur HIF tog facklan från MFF som ledande i Skåne. Visserligen hade jag hoppats på att MFF, likt HIF, skulle kunna upprepa 2010 och vara dominanter i toppen även under 2011 (med skillnaden att HIF den här gången skulle få vinna), och på så vis befästa Skåne som troninnehavare av svensk fotboll. Nu blev det inte så. Efter ett bra 2010 följde ett år med långtidsskador på viktiga spelare, andra viktiga spelare med fel fokus och en tränare som inte ville va kvar redan innan säsongen började – så att 2011 blev en mellansäsong med en fjärdeplats hade ju sina förklaringar. HIF däremot, stod ju lika stolta, och ännu starkare, än 2010. Man vann Allsvenskan, och fick så på vis ta över titeln som svenska mästare från MFF, såväl som Svenska Cupen. Men innan detta så inledde man ju faktiskt med att slå MFF på Swedbank (2-1) och ta sin dittills första titel – supercupmästare. Matchen blev en passande metafor för det tronskifte som skedde under 2011. Jag har dock samma förhoppningar som jag hade inför förra säsongen – att HIF och MFF kan vara dem som slåss om guldet igen när allt står på sin spets. Och att MFF ännu en gång får se sig besegrade.
HIF-bekanta i laget:
Det var visst en påg som heter Thern som agerade inhoppare för Mästarna förra säsongen som nu valt att gå till MFF. Kanske får han en startplats nu?
Ökända i Sundets Pärla:
Thern är väl för liten och obetydlig för att kallas ökänd, men det är nog en del som rent principiellt inte gillar flytten. Det lär väl märkas när lagen möts.
Min personliga relation till Malmö FF:
Min första episka match på plats blev den på Löparbanan 2002. HIF var på besök i Malmö och var ofina nog att åka hem med full pott. Nu som då höll Matte Lindström och Christoffer Andersson till på vars en kant och gjorde livet surt för MFF:are, medans Álvaro Santos och Gustaf Andersson gjorde vars ett mål. Måhända hade vi då också det innermittfält med mest krut i sig innan formationen Gashi/May – eller vad sägs om uppställningen Tommi Grönlund/Lars Bakkerud?
Så tror jag det går för Malmö FF:
Jag har ju tippat MFF som tvåa – och jag tror också det kan gå bra nu när Norling fått en ordentlig uppbyggnadsperiod på sig att svetsa samman grundbultarna och drilla det där essen i rockärmen som ska göra skillnaden. Man har dessutom en hög unga grabbar som ska bli kul att se. Spelare som Rexhepi och Nilsson måste visa att man har tagit ett par steg rätt i utvecklingen, och nyförvärven som Thern och Friberg måste visa att man kommer med ny och nyttjbar kvalité utifrån. Men det allra viktigaste är, som tidigare nämnt, att Jansson träder fram och håller som fanbärare över en hel säsong. Samt att firma Ranégie/Larsson längst fram får igång på målfabrikationen. Isåfall tror jag som sagt det kan bli ett roligt år för MFF.