Krönika: Pre- & Post Allsvenskan 2011
"Förväntningar är fantastiska. Och nu har vi dem här igen. Vi tillåts att drömma och fantisera, för än har inte den bistra och kalla verkligheten knackat på våra dörrar."
Prolog
Förväntningarna inför säsongen 2011 var, likt många säsonger tidigare, höga. MFF hade ett guld att försvara, närkingarna hoppades att 2010:s tredjeplats skulle matchas även 2011, Elfsborg var som vanligt storfavoriter till mästartiteln och Blåvitt ville den här gången inte bara bli bäst i ett slumrande Göteborg – man skulle bli bäst i Sverige! I huvudstaden var det på förhand oklart vem av Djurgården och AIK som skulle göra bäst i från sig av 08-representanterna, och vi helsingborgare gick egentligen bara och väntade på att trippeln skulle bärgas.
Nya till 2011 var Syrianska och IFK Norrköping. På många sätt varandras motpoler. Syrianska, en ung klubb som för första gången skulle få spela boll i det finaste av svenska fotbollsrum, och IFK Norrköping, som är en av Sveriges mest anrika föreningar och nu ville tillbaka dit det en gång begav sig – toppen!
På landsorterna hade Halmstad byggt en spansk armada till vissas förtjusning och andras skepticism medans Gefle, Mjällby och BK Häcken alla ville visa att man var mer än klubbar sprungna ur gudsförgätna platser ödesbestämda att kriga i botten. Trelleborg hade Tom Prahl och en femte plats från 2010, med andra ord en stabil grund att stå på. Kalmar hade en sprillans ny arena att visa upp för resten av Sverige och allas andralag Gais värvade tungt offensivt men tunt defensivt – det skulle dock visa sig att mannen vid det grönsvarta rodret – Axén, hade en tanke med detta.
När 2011 skulle summeras såg det som bekant ut såhär (Källa: Svenskafans):
Men om vi backar bandet igen till innan säsongen drog igång, när alla lag stod på noll och vi alla trodde att just vårt lag skulle visa resten av Sverige vem som var herre på täppan, så var det ju en del åsikter om hur saker och kring egentligen skulle ha slutat. Vi på E-Zine var inte sena med att ge vårt bidrag till debatten (se nedan). Gustav Lundblad, Christian Rurfors, Peter Holmer, Mårten Brorsson och jag tippade alla hejvillt och med facit i hand var somliga bättre och vissa något sämre. Rurfors får ändå koras som huvudexpert på redaktionen. Han lyckades förutspå nio av sexton klubbars öde. Fyra lag (HIF, Häcken, Kalmar och Mjällby) satte han på pricken, medans de övriga fem lagen (Elfsborg, MFF, Syrianska, IFK Norrköping och Halmstad) enbart skiljde sig en placering antingen upp eller ner från rätt siffra.
Det går onekligen att utröna vissa intressanta slutsatser om vi ställer sluttabellen gentemot hur vi trodde att det skulle gå:
1. The Return of Göteborgslagen
Göteborgs stora lag ”Blåvitt” skulle enligt alla oss på E-Zine ta en topp 4-placering (bortsett från Holmer - som gav dem en femteplats). Det blev istället en säsong full av motgångar och besvikelse för den blåvita delen av Göteborg, som tillsist fick nöja sig med en sjundeplats. Trots detta var 2011 ändå året där fotbollsstaden Göteborg kom tillbaka in i matchen igen. Sjundeplaceringen för IFK Göteborg innebar nämligen att man blev sämst i Göteborg. Gais (5) imponerade stort med en härlig offensiv och en klurig tränare som fick alla Gaisare att dra åt samma håll. Stora stjärnan – Wanderson do Carmo – stod för tio mål och 12 assist, medans ett av förra årets stora stjärnskott – Mervan Celik – gjorde hela 17 baljor. En annan grönsvart doldis som klev fram var David ”Löken” Löfquist, som mäktade med åtta strutar och sex assist. För det belönades han med ett kontrakt och en övergång till Parma. Häcken (6) imponerade måhända än mer med tanke på den tunna trupp man på förhand såg ut att ha. Sett tillförhandssnacket på E-Zine var Häcken ett lag för den övre tabellen (bortsett från Brorsson, som gav dem en elfte plats). Gais däremot – fick som snällast en nionde plats (Lundblad). Sen var det 12, 14, och till och med två nedflyttningsplatser rösterna föll på. Tji fick vi. Det ska bli spännande att följa GBG-kampen i år, när Blåvitt nu rustat för guld (eller åtminstone för att försöka bli bäst i Göteborg igen).
2. Underhunden AIK
Brorsson var snällast. Han gav AIK en sjätteplats. Efter det skulle AIK antingen komma åtta, nia, tolva eller till och med på trettonde plats enligt oss på E-Zine. Man kan väl säga att AIK slog ur underläge. Men sen började säsongen och ”the Banguras ”började ösa in mål. De gulsvarta visade även efter Mohamed och Tetehs avsked att man är ett lag att räkna med – och kom ju tillsist på den hedersvärda andraplatsen, fem poäng efter HIF. För detta skall nye coachen Andreas Alm ha en stor eloge. Frågan är om man kan fortsätta hålla upp ångan under ytterligare en hel säsong. Om detta ska lyckas känns det på förhand fundamentalt att de nya afrikanska, oprövade stjärnskotten Kwame Karikari och Alhassan Crespo – som ju inte har lite höga förväntningar att leva upp till – samt Celso Borges, levererar direkt. Alms pojkar slår nämligen – efter att ha täppt till truten på E-Zine och säkert många av andra ”förstå-sig-påare” i Sverige – inte längre ur underläge.
3. Örebro – festen som kom av sig…
ÖSK skulle sluta på en placering mellan trea och femma om man fick tro oss på E-Zine. Det visade sig att vi överskattade närkingarnas tredjeplats från säsongen 2010 å det grövsta. Vi kan väl trösta oss med att vi inte var värre än närkingarna själva, som efter 2010:s stora fest nu började svamla om guld. Kanske var det just det på tok för höga interna förväntningarna som stjälpte Örebro? Det slutade med en tolfte plats för Sixtens gubbar, efter en säsong präglad av individualister som prioriterade överstegsfinter och som tillsynes egentligen bara verkade vilja bort från klubben nu när man ”bevisat” vad man gått för. Man får till den här säsongen dessutom klara sig utan sina båda största stjärnor (enligt mig) – Alvbåge och Gerzic – som inte längre verkar tro på ÖSK och deras satsning. Frågan är om det kanske är det som krävs för att Örebro ska kunna börja klättra i tabellen igen, eller om det kommer bli ytterligare en trist säsong i mittens rike.
4. Spanska armadans fall…
Halmstad ville testa något nytt sades det – så man tog in en överambitiös spansk tränare från MFF och en rad spanska okända män mellan 18 och 32 års ålder. Det flesta på E-Zine (bortsett från undertecknad som väl egentligen tippade efter önsketänkande snarare än något annat) var rätt skeptiska till denna satsning. Såväl redaktör Lundblad som mäster Rurfors gav dem en 15:e placering, medans Holmer och Brorsson trodde att man knappt skulle klara kontraktet. Om vi misstog oss på ovanstående tre punkter fick vi hur som helst rätt den här gången – åtminstone de fyra cynikerna – för det blev en enda lång ökenvandring för hallänningarna, som nu får ta nya tag i Superettan.
5. Gefle…
Annars var det ju, i vanlig ordning, Gästriklands stolthet Gefle som skulle åka ner – igen. Alla, förutom Lundblad – som gav Pelle Olssons bygge en snäll kvalplats - tippade Gefle som jumbo. Gefle slog oss dock på fingrarna – igen. Det blev tillsist en niondeplats, tack vare en fantastisk formkurva med sju raka segrar om jag inte minns helt fel - som dock följdes upp av en nästan lika lång nedåtgående kurva kantad av förluster. Detta blir nu Gefles åttonde raka allsvenska säsong. Förmodligen som tippat jumbolag ännu en gång.
6. Tom Prahl – en legend
Kanske var det vår skånska patriotism som förblindade oss? Eller att TFF faktiskt tog en femte plats 2010. Eller en kombination. Hur som helst, så skulle TFF komma på mellan sjätte till elfte plats enligt oss på E-Zine. Det blev en 15:e plats och nedflyttning. Jag kommer sakna Tom Prahls anlete och dennes taktiska dispositioner.
7. Helsingborgs IF – Svenska mästare
Tillsist så har vi ju vårt kära HIF. Och allt som behövs sägas är ju egentligen sagt. Men vi kan ju faktiskt ta det en gång till. Lundblad och Brorsson verkade inte vilja tro på HIF – inte om man enbart utgår från deras pre-allsvenska tabeller. Det finns flera eventuella anledningar till detta. Kanske var det av vidskeplighet? Eller att de ville framstå som modesta gentlemän? Eller att man helt enkelt ville balansera E-Zines bidrag till vem som skulle ta guldet. Hur som helst tror jag nog även Lundblad och Brorsson egentligen trodde att HIF skulle ta guldet. Det stod ju, så att säga, skrivet i stjärnorna efter 2010:s snöpliga miss och det extra saltet i såren när guldet gick till Malmö.
Gällande de interna resultaten blev inte Alexander Gerndt den målmaskin många av oss tippade på förhand, men å andra sidan spelade han bara en halv säsong. Facit på de 16 matcherna han hann med måste ändå bedömas som mycket väl godkänt. Sju mål och sju assist mäktade gottlänningen med innan Utrechts snappade upp honom. Annars skulle ju Erik Sundin också göra många mål, och inräknat den lille duracellkaninens alla missade chanser kunde han mycket väl kommit upp i en femton kassar som både Rurfors och Lundblad trodde på. Nu stannade det på åtta. Istället blev det den offensiva pjäsen som haft svårast att göra mål som tog det största klivet framåt. Rasmus Jönsson stänkte in hela nio bollar innan Wolfsburg signerade Viken-sonen. Och även om vi (bortsett från Holmer, som la sin röst på Mackan Nilsson) trodde att May Mahlangu skulle bli årets HIF:are 2011 (vilket han så klart på många sätt var), så var det givetvis helt rätt att ge utmärkelsen till Il Capitano, Pär ”Väggen” Hansson.
Epilog
Förväntningar är fantastiska. Och nu har vi dem här igen. Vi tillåts att drömma och fantisera, för än har inte den bistra och kalla verkligheten knackat på våra dörrar. Syrianska får ännu en chans på sig att bli det överraskningslag dem aldrig blev, Gefle får ytterligare en möjlighet att bevisa Fotbollsverige att vi inte kan något om fotboll och det vattnas säkert i alla listerlänningars munnar nu när de snart kommer få försöka göra livet surt för alla storlagsklubbar igen. Samtidigt har vi ännu en gång två (ny)gamla klubbar, Åtvidaberg, som får gå i samma kategori som IFK Norrköping, och ett kärt (?) återseende i Norrlandsrepresentanterna GIF Sundsvall, som säkert ser fram emot att få visa oss att dem är här för att stanna. Djurgården vill om AIK och AIK vill visa att förra säsongen inte var en engångsföreteelse. MFF börjar om på ny kula och mästarna HIF, som ännu en gång slipper den stora titelpressen på sig från media och utomstående experter, är laget alla vill slå efter att ha gått obesegrade genom alla matcher förutom två (förlust borta mot tvåan AIK och trean Elfsborg) förra säsongen.
Bollen har inte börjat rulla riktigt ännu, förtvivlan och ångesten får vänta lite till, men på lördag klockan 14:00 - en vecka innan Allsvenskan drar igång - serveras vi en delikat förrätt på Olympia. Gnaget kommer på besök till ett Sundets Pärla som badar i vårsol. Det är dags för ännu en Supercupfinal, den första titeln i ordningen för oss att försvara. Det finns sämre sätt att inleda en lång och mödosam säsong på.
***
Dårar som vi är kommer vi inte ge upp våra spåkulor och tarotkort. Med start imorgon följer en liknande artikelserie som den vi levererade inför förra säsongen, där vi på E-Zine kommer guida er igenom de sexton lagen som skall drabbas samman under 2012, och hur spektaklet tillsist kommer sluta. Håll ögonen öppna!