Lundblad: HIF har fortsatta anfallsproblem
Gustav Lundblad kommenterar matchen mot Mjällby.
Att till synes stabila 1-0-ledningar trots allt är uddamålsledningar och kan vara förrädiska, visades på nytt ikväll på Olympia. HIF gjorde en ganska medioker match i 77 minuter, men höll tätt bakåt med ett försvarsspel som var det kanske bästa hittills i år. Men man förvaltade inte de fyra-fem halvbra till klara målchanser som man bjöds, och när Mjällby väl fick hål på Pär Hansson så stod det klart att ineffektiviteten var på väg att återigen kosta två tappade poäng.
Missade chanser mot Örebro (0-0), missade chanser mot GAIS (1-1) och missade chanser idag mot Mjällby (1-1): Med full pott i dessa tre matcher hade HIF haft 15 poäng idag - lika många som serieledande IF Elfsborg.
Men precis som mot GAIS i senaste hemmamatchen så var det till slut bortalaget som var närmst tre poäng. Erton Fejzullahus hästspark i stolpens insida var ytterst nära att ge Mjällby säsongens första bortaseger - och HIF första hemmaförlusten i allsvenskan sedan den 2 oktober 2010 (0-1 mot GAIS).
Utöver att HIF inte förvaltar sina målmöjligheter har man dock mer grundläggande problem i anfallsspelet. Det skapades som sagt några lägen, men oftast bara tack vare individuella prestationer och tillfälligheter. Mattias Lindströms inläggsfot saknades mycket till höger, Erik Sundins förstatouch lämnade en del i övrigt att önska och Alfred Finnbogason gör inte mycket nytta på planen just nu - förutom att han petade in målet då.
HIF har inte längre några Alexander Gerndt och Rasmus Jönsson. Och när dessutom både Rachid Bouaouzan och Mattias Lindström saknades så fanns det helt enkelt väldigt få rödblåa som var kapabla att skapa något framåt idag. Dessutom är Ardian Gashis bidrag till offensiven just nu betydligt mindre än vad vi vant oss vid.
Nu leder Elfsborg som sagt allsvenskan med sex poängs marginal, och även AIK och MFF verkar vinna match efter match just nu. Får inte HIF igång maskineriet framåt snart så kan guldchansen snart vara mycket långt borta.
******
Oroväckande är också skadeläget. Álvaro Santos och Erik Edman har precis kommit tillbaka efter långvariga skadefrånvaror, och är en bit från startelveformen. Jere Uronen och Rachid Bouaouzan är skadade. Och värst av allt: Walid Atta, bäste HIF:are under 2012, har problem med benmärgsödem och kan bli bota en stund. Dessutom gick Christoffer Andersson ut i slutet av dagens match med ett avslitet inre ledband. Det blir preliminärt sex veckors konvalecens för Chrisse, som tillhört HIF:s bästa i de senaste matcherna.
******
Men det finns några positiva historier att förtälja från Olympia ikväll. Backlinjen var mycket stabil. Den tidigare så ifrågasatte Erlend Hanstveit svarade för en bra insats till vänster, och det oprövade mittlåset Loret Sadiku/Joseph Baffo var förvånande starkt. Ynglingarna gjorde knappt några misstag på hela matchen.
Och så Emil Krafth. 17-åringen var bäst på plan på Olympia i sin allsvenska debut. Högerbacken satte, som Conny Karlsson uttryckte det efteråt, "fötterna rätt i 90 minuter". 17 år. Emil Krafth spelade som en 27-årig landslagsback (nästan) i en oerhört smart insats där han tog rätt beslut hela vägen. Jag förstår nu varför Mikael Ragvald kallat Krafth för den mest lovande spelaren i dagens HIF.
- Han var mycket bra, skulle nästan sträcka mig så långt som att säga att han var överraskande bra. Han hade kramp på slutet, i båda vaderna. Men han klarade sig rätt bra trots att han var helt färdig sista 10..., kommenterade Conny succédebuten.
Det, och det faktum att Mattias Lindström är tillbaka från avstängning, tar vi med oss till onsdagens "måstematch" hemma mot AIK.
