Lagbanner

Lundblad: HIF har tappat 1-0-ledning i en tredjedel av årets allsvenska matcher

Efter 1-1 på Olympia står det klart att Örebro SK åker ur allsvenskan. Senast man gjorde det på sportsliga meriter var 1978. Även Gais åker ur allsvenskan – det blev klart redan i samband med förra omgångens övertidsförlust mot Elfsborg. Frågan man kan ställa sig efter de här tre inledande meningarna är: Varför inleda en HIF-fokuserad krönika på en HIF-sajt med att kommentera ÖSK och Gais öden?

Svaret är att ÖSK och Gais öden säger en hel del om HIF:s säsong.
 
I fjor åkte Trelleborg och Halmstad ur. Året innan tackade Åtvidaberg och BP för sig.
 
I fjor tog HIF 63 poäng i allsvenskan, vann guld, besegrade TFF med 7-3 (h) och 3-1 (b) och slgo Halmstad med 2-1 (b) och 2-1 (h).
 
Året innan tog HIF 65 poäng i allsvenskan, blev tvåa, besegrade Åtvidaberg med 3-0 (b) och 3-0 (h) och slog BP med 1-0 (h) och 3-1 (b).
 
I år har HIF, med tre matcher kvar, tagit 43 poäng i allsvenskan, ligger femma och mot nedflyttningslaget Gais och Örebro har man hittills samlat på sig tre poäng – 1-1 hemma mot Gais och ÖSK, 0-0 borta mot ÖSK.
 
Häri vill jag hävda att en stor anledning ligger till att HIF, trots en stark trupp, inte förmått vara med i guldstriden i år. Man har helt enkelt inte kunnat hantera den allsvenska ”mellanmjölken” på samma stabila sätt som under de senaste två åren. Varken före eller efter att Conny Karlsson lämnade.
 
Dagens match var ett bra exempel. HIF skapade läge på läge och visst, precis som Rachid Bouaouzan påpekade efteråt så hade man faktiskt lite otur som inte fick in något mål till. Men samtidigt är det så oerhört symptomatiskt för HIF 2012 att det till slut trillade in en kvittering efter att man tappat fokus lite grand i slutminuterna.
 
HIF har spelat 27 allsvenska matcher i år. Efter dagens Valdet Rama-kvittering (en mer eller mindre exakt kopia på tysk-albanens mål på Behrn Arena i 1-1-matchen mot HIF i fjor) har man i nio av dessa matcher (en tredjedel alltså) tagit ledningen med 1-0 för att sedan antingen spela oavgjort (mot Gais, Mjällby, Kalmar, Djurgården, Malmö och Örebro) eller förlora (mot Elfsborg, Djurgården och AIK).
 
Under 2011 hände det fyra gånger att HIF tappade poäng efter att ha gjort 1-0 i en match. Vid tio tillfällen tog däremot HIF poäng trots att motståndaren tagit ledningen med 1-0. I år har detta hänt vid två tillfällen (mot Häcken och IFK Göteborg borta).
 
Så var har hänt? Har HIF plötsligt tappat all fysik och kondition och börjat gå ner sig i matcherna? Nja, jag lutar mer åt att ett guldhungrigt HIF var bättre på att hålla uppe fokus i 90 minuter plus tillägg i fjor än vad ett HIF som regerande mästare varit i år. Man har helt enkelt inte kunnat krama ut de där sista procenten som gjorde laget till en sån ostoppbar vinnarmaskin i fjor. Och medan allting studsade rätt i fjor så har allting inte gjort det i år. De ständiga oflyten med domslut under augusti månad må ha varit just oflyt med domslut, men de bidrog knappast till att räta upp en redan falnande vinnarmentalitet. Förra året däremot hamnade HIF i en vinnande spiral där medgång följde på medgång och hela tiden stärkte lagets självförtroende.
 
Att tunga huvudspelare som Peter Larsson (som ju visserligen kommit tillbaka på slutet), Markus Holgersson och Marcus Nilsson försvunnit har knappast heller förbättrat lagets luftförsvar – och en stor del av de tappade ledningarna har kommit efter fasta situationer eller förlorade luftdueller i eget straffområde.
 
******
 
Dagens match i övrigt? Tja, HIF verkade ha mycket av det mentala fokuset på torsdagskvällens match mot Hannover, men på ren skicklighet skapade man ändå ett stort antal chanser periodvis under matchen – framför allt under den hysteriska avslutningen av första halvlek.
 
Men ett välorganiserat Örebro gnetade på och visade att man minsann håller OK allsvensk klass under P-O Ljung. Även om det blir superettan nästa år så har HIF-profilen ett intressant lag till sitt förfogande. Känslan är att han, tillsammans med spelarutvecklingstränare Alexander Axén, som tillträder nästa år, seglar direkt tillbaka upp i allsvenskan igen.
 
Positiva besked idag? Nikola Djurdjic och Alejandro Bedoya visade på nytt att man är ett av allsvenskans bästa anfallspar. De bägge lånespelarna hittar varandra på ett bra sätt, har vad man kallar en internationell förstatouch och spelar resolut och smart.
 
Ännu mer negativt? Joseph Baffo gick sönder på uppvärmningen. Peter Larsson fick kliva in och gjorde det OK, men är matchotränad och med Erlend Hanstveit och Loret Sadiku på skadelistan finns det få alternativ för HIF inför kommande veckas matcher. Mot Hannover lär Baffo, som ådrog sig en muskelbristning, inte vara med och mot Gais nästa helg är Peter Larsson avstängd efter dagens gula kort. Om Baffo inte är återställd då så får kanske Jesper Björkman kliva in i startelvan på Gamla Ullevi?

Gustav Lundbladinfo@gustavlundblad.com2012-10-21 18:42:55
Author

Fler artiklar om Helsingborg

Thörn: Den riktiga anledningen